LNCrawler

21. Page 22

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 22

Namnkunniga Svenska Fruntimmer

- 22. Barbro Stigsdotter

- 23. Wendela Skytte

derigenom, att han förlät honom och på sin högsinta

räddarinna dermed, att han icke lät hennes ovärdige man

vederfaras något annat straff, än det allmänna föraktet.

23.

Wendela Skytte.

Det var en tid, då hederstiteln:

lärd,

gifven ett

fruntimmer, nästan ovilkorligen framkallade ett löje på

åhörarnes läppar, emedan man dermed förband begreppet om

pedantiskt högmod och oskicklighet för qvinnans pligter och

verkliga bestämmelse, ja, af förakt derföre. Allt för

många exempel hade gifvit en rättvis anledning till en sådan

föreställning. De Fruntimmer, som fordom, med

öfverskridande af sitt köns gränsor, ägnade sig åt studierna,

föraktade dervid vanligtvis också hela sitt köns behag, blefvo

torrare, kärfvare och sjelfklokare, än de manlige lärde,

blefvo af intet gagn för vetenskaperna, af ingen prydnad

för det husliga lifvet, blefvo onyttiga mellanting mellan man

och qvinna, utan någonderas värde. Detta verkade en

reaktion, som gjorde, att under en annan tid, ett

fruntimmer med kunskaper, med böjelse för själens ädlare

sysselsättningar, måste omsorgsfullt undandölja sin talang för att

icke blottställa sig för åtlöjet, och för att hindra

bespottaren från att forska efter skrynklorna på hennes panna och

skägget på hennes haka. En förnuftigare åsigt af

menniskonaturen och dess bestämmelser har ändtligcn återställt

qvinnan, åtminstone i detta fall i sina rättigheter, har

tilllåtit henne, att icke blott älska det sköna i vetandets och

konstens verld, utan äfven ägna sig deråt, lefva för det

och derpå använda sina krafter och sin tid. Qvinnan kan

i våra dagar vara litteratör och konstnär; och om hon i

sådaa egenskap möjligen hemsökes af tadlet eller åtlöjet,

sker det icke derföre att hon är qvinna, utan derföre, att

hon med opröfvade krafter och öfverdrifna anspråk inlåtit

sig på en bana, hvartill naturen ej bestämt henne. Tiden

har likväl härvid fästat det billiga, nu mera äfven blott

sällan förbisedda, vilkor, att hon derföre icke må upphöra

att anse sig för qvinna, utan må skatta pligten och

rättigheten att vara det, för den skönaste af alla sina företräden,

för det första af alla sina åligganden.

Vi ha ansett på sitt ställe att såsom inledning till de

biografier öfver vittra fruntimmer, vi här längre ned komma

att meddela, anföra denna allmänna öfversigt af den

synpunkt, hvarunder olika tider betraktat dem och deras

likar. Den är här så mycket mer på sitt ställe, som det

fruntimmer, hvars namn utgör närvarande planchs föremål,

med en för sin tid, sin ålder och sitt stånd, sällsynt

varsamhet förstått undvika de klippor, hvaremot hennes

samtida så ofta strandade, förstod att dölja lärdomens alvar

under qvinnaas gratie, och mannaårens kunskaper under

ungdomens blommor. Kunskaper och snille voro ett arf,

som hon och hennes syster Anna nästan hade ett slags rätt

att vänta efter sin fader, den store Gustaf Adolfs lärare,

Riksrådet Skytte. Ehuru, enligt lag, endast behöriga att

taga arf till hälftea mot sine bröder, ansågos de båda

likväl genom sina själsgåfvor och deras utbildning så

beslägtade med mannen, att dennes rätt äfven deri borde

tillerkännas dem, och de fingo således, vid deras faders död,

dela hans qvarlåtenskap i jemna lotter med sina bröder.

Wendela var född den 8 December år 1608. Hennes fars

tillgångar och böjelse förskaffade henne en, efter tidens

begrepp, vårdad uppfostran, d. v. s. hon undervisades i

både de lärda och moderna språken. Detta var en lott, som

hon delade med många af sitt kön; men det ovanliga var,

att hon fattade undervisningen med en lätthet, som satte

hennes lärare i den största förvåning. Hon var fullkomligt

hemma i historien och geografien; sjelfva filosofien och

theologien voro henne mer än ytligt bekanta; hon talade

och skref med fullkomlighet Latin, Fransyska och Tyska,

hade en mer än hjelplig kunskap i Grekiskan, underhöll

en brefväxling med den lärda fru Catharina Bure, umgicks

helst med vetenskapsmän och konstnärer och vågade någon

gång till och med fördjupa sig i theologiska disputer, och

allt delta vid en ålder af 20 år, ty hon uppnådde icke

det 21:ste lefnadsåret. Hvad som likväl ger värde åt detta

i sig sjelf värdeslösa förråd, är den rena och sköna

qvinnlighet, som prydde dess ägarinna. Vid 18 års ålder gift

med dåvarande Öfverstlöjtnanlen Kyle, var hon för honom

en öm maka, för sitt husfolk en ordentlig och förståndig

matmoder och för sina tvänne späda bara allt hvad de af

henne hade att fordra. Endast för sig sjelf och för de

stunder hon från sina pligter kunde draga åt sina nöjen,

var hon den lärda och vittra. Det är af denna orsak

Stjernhjehn med skäl kallar henne sitt köns och sitt

tidehvarfs under. Man kan ej veta huru hon kunnat komma

att använda sina själsgåfvor och kunskaper, hvad arf hon

i sin ordning kunnat lemna åt litteraturen eller

vetenskaperna, om ej en alltför tidig död den 28 Augusti 1629

bortryckt henne i Stralsund, der hon då befann sig jemte

sin man, och hvarest en pestartad sjukdom rasade. Äfven

hennes syster Anna dog helt ung.