LNCrawler

212. Page 215

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 215

Carl XII:s Samtida

- 317. Elias Brenner

- 318. David Klöker von Ehrenstrahl

- 319. Johan Peringsköld

- 320. Arvid Bernhard Horn

317.

Ehas Brenner.

Denne utmärkte miniatnr-målare och myntsamlare, livars

ryktbara frus biografi vi förut i detta verk behandlat

(so N:o 25), föddes i Storkyro prostgård i Österbotten den

8 April 1047. Vid 10 års ålder skickad till Upsala,

väckte han der uppmärksamhet genom sin ovanliga

färdighet i ritning, och antogs’till ritare vid det då nyligen

inrättade Antiqvitets-Kollegium. Ilan användes af detsamma

att afrita en mängd älderdomslemningar, och år 1G77

efterträdde han en alliden Fransman i dess befattning såsom

Ilof-miniatur- och vapen-målare. Han skall ha varit så

utmärkt skicklig i miniatur-målning, att hans arbeten

ådro-go sig uppmärksamhet äfven i andra länder, der denna

konst var mera allmän, och Konungen i Frankrike skall ha

sökt förmå honom inträda i sin tjenst. Under den

bekante mecenaten Magnus De la Gardies auspicier började han

utgifvandet af en samling Svenska mynt: Thesaurus

Nutn-morum Soeo-Golhicorum, som vann mycket bifall och som

Carl XI uppmuntrade med ett anslag samt författarens

utnämning till Assessor i Antiqvitets-Kollegium. B.

samlade ett ansenligt förråd af mynt, först med allmänna

medel, och när dessa upphörde, med egna, och han anses

som myntkuuskapens fader hos oss. lian upphöjdesår 1712

i adligt stånd, och afled den IG Januarii 1717.

318.

David Klökeu von Eurenstrahi,,

född i llamburg år 1G29, ägnade sig i början åt den

civila tjenstemannabanan, ingick vid 17 års ålder i Svenska

Kansliet och gjorde tjenst der vid Westfaliska fredens

af-slutande. Hans sysselsättning vid lediga stunder var

ritning, men ynglingen märkte snart, att detta tidsfördrif

var det yrke, hvartill naturen bestämt honom. Ilan

vinu-lade sig dcrföre om vidare utveckling i sin konst, och

bragte det snart så långt, att lian vid 23 års ålder

antogs som målare i Drottning Maria Eleonoras tjenst och

lick på hennes bekostnad företaga en resa till Italien, der

han uppehöll sig i atta ar, och väckte stor

uppmärksamhet genom sina ovanliga anlag. Carl Gustafs

Enkcdrott-ning, Hedvig, liemkallade honom nu, för att ornera

lustslotten, och han användes sedan, under hela sin återstående

lefnad, förnämligast till detta ändamål. Det är svårt att

säga, om hans snille, med friare händer, skulle äunu

kraftigare utvecklat sig, eller om dess egentliga lynue

öfver-ensstämde med den bana, som anvistes honom. Visst är

emcdlertid, att man »svårligen kan se något, efter den

tidens smak, helgjutnare och fullkomligare, än Ehrenstrahls

historiska tallor öfver de särskildta tilldragelser inom

hof-och stats-lifvet, som åt honom uppdrogos att förfärdiga.

Carl Xl:s kröning anses deribland för hans mästerstycke,

lians ovanliga produktivitet har satt honom i stånd att

ef-terlemna en så stor mängd arbeten, att, man knappt kan

tro, det en ende konstnär förmått frambringa så mycket.

I synnerhet äro hans hästar beundransvärda. Han adlades

år 1674, då han antog namnet Ehrcnstrahl, (hans

fadersnamn var Klöker), utnämndes år 1G90 till Ilof-Intendent

och afled år 1G98.

319.

Johan Pehingsköld.

Denne utmärkt flitige och skicklige fornforskare var

född år 1654 i Strengnäs, der hans fader, Lars Fredrik

Peringcr, var Lektor i Poesien och Historien. Af honom

ärfde sonen smak för antiqviteternas studium och

undervisades i teckningskonsten. Vid 26 års ålder antogs han

till Extra-Ordinario i Antiqvitets-Kollegium, och åtföljde

den lärde Iladorph vid dennes antiqvariska resor inom

fäderneslandet. Peringer började härunder sjelf samla

åtskilliga rön och författade en skrift, hvari han visade,

att Götherne, under sina utvandringar, efterlemuat flera

minnesmärken. Han föresatte sig att resa, för att samla

dylika, och understöddes för detta ändamål af Carl XI.

Resan hindrades likväl af en mäktigare kallelse än

forskningens: af kärlekens, emedan han under sitt vistande i

Nyköping gjorde bekantskap med sin första fru, och der

med henne firade sitt bröllopp. Ilan utnämndes nu tiH

Assessor i Autiqvitets-Kollegiuin, och hans älsklings

sysselsättning blef nu hans embetsgöroinål. Det uppdrogs

honom att samla forntida permebref och diplomer, och en

oerhörd massa sådana blefvo frukten af hans ansträngda

flit, men aderton band af denna samling gingo förlorade

vid slottets brand år 1697. Efter Iladorphs död

utnämndes Peringer till Riksantiqvaric, och adlades samma år

1693, hvarvid han antog namnet Peringsköld. Ilan blef

sedan på egen begäran år 169S äfven Translator Regni,

hvilken syssla han fjorton år senare fick öfverflyttad pä

sin son, tog afsked år 1719 och afled följande året. Bland

hans många utgifna arbeten anmärka vi endast några,

såsom: Snorre Slurlesons Nordiska Konungars Historia —

Mes-senii Scondia illustrala — Wilkina Saga — Monumenta

Tlri-undica m. fl.

320.

Arvid Bernuard IIorn.

Denne namnkunnige statsman, son till Öfversten för

Österbottens Regemente, Friherre Gustaf Horn, föddes den

6 April 1664 på egendomen Wourentaka i Finland. Som

fadren dog då han var endast elfva år gammal och

egendomens-afkastning blott med möda var tillräcklig till

en-kans och de många barnens underhåll, måste sönerne, i

den mån de uppväxte, sjelfve sörja för sitt uppehälle

genom inträde i krigstjenst. Arvid gjorde det vid IS års

ålder, då han ingick som Volontär vid Lifgardet, der han

nära ett helt år utan lön tjenade som simpel soldat och

i två år som Under-Officer, tills han år 1685 befordrades

till Fänrik, men alltid kämpande mot brist och

svårigheter. Kort derefter ingick han i Österrikisk tjenst, hvari

han qvarblef i nio år, deltog i alla de krig Kejsaren un-