LNCrawler

215. Page 218

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 218

Carl XII:s Samtida

- 324. Mathias Alexander von Ungern Sternberg

- 325. Johan Liljenstedt

- 326. Herman Cedercreutz

- 327. Malcolm Sinclair

ländsk fångenskap, gick sedan i Holländsk tjenst, men

återvände 1709 till Sverige, der kan anställdes vid

Gref-ve Stenbocks armé och deltog i slaget vid Helsingborg.

Är 1719 hade han dock ej hunnit längre än till Major.

En annan slridsbana öppnades för honom, på hvilken han

mera kunde lysa, och der en snabbare lycka väntade

honom: Riksdagarnas. Här utmärkte han sig så, att han vid

riksdagen 1742 valdes till Landtmarskalk, och steg i

värdig-heter, så att han år 1753 blef Fältmarskalk och som

sådan kommenderade Svenska arméen i Pomern från år

1756 till år 175S. En försvagad hälsa och en långt

framskriden ålder förmådde honom nu att nedlägga befälet.

Efter hemkomsten begärde han en noggrann undersökning

af sitt förfarande, hvilket på det fullständigaste

godkändes. Han atled år 1703, ölverhopad af värdighoter,

ordnar och utmärkelser.

325;

JOIIAN Ln.JESSTF.DT,

föddes i Iijörneborg den 14 Julii 1G55. Fadren var

Kyrkoherden Paulus Sigfridi Raumannus. Johan, den andre af

lians lyra söner, utmärkte sig för lyckliga skaldegåfvor,

blef Informator hos Riks-Skattmästaren Sten Bjelke,

åtnjöt flera förnäma personers enskildta förtroende, och blef

således dragen från sånggudinnornas in i politikens tjenst.

lian användes i flera diplomatiska värf, anställdes i

Statskontoret, Svea IIof-Rätt och Lag-Kommissionen, samt

utnämndes är 1710 till Landshöfding i Östergöthland,

hvilket embctc han likväl först tre år senare kom att

tillträda, i anseende till flera beskickningar och uppdrag, som

lian måste utföra. Under tiden hade han blifvit Adelsman,

Friherre och år 1719 Grcfvc och Riks-Råd, hvarvid han

förordnades till en af Kommissarierne som skulle alsluta

freden med England, Danmark och Preussen. Tvenne år

senare, år 1721, anförtroddes honom ett vida

obehagliga-re och svårare fredsslut, det med Ryssland, hvarvid han,

som man säger, for illa till kropp och själ, till

sinneslugn och rykte. Midti den svåraste årstid, i Februari

månad, måste han på en halfruttcn skärgårdsbåt resa

öf-ver till Aland, på den ödelagda trakten tillbringa liera

nätter uuder bar himmel, slå sig genom isen till Finland,

der länge vänta på de Ryske fullmäktige, med dem dri 1—

va ledsamma underhandlingar, som drog ut ända till

slutet af Augusti, blef sedan föga lackad af sin samtid och

inför eflerverlden beskylld för alt hafva sålt

fäderneslandets fördelar. Troligen var han likväl icke annat än den

syndabock, pä hvilken det rådande partiet, aristokratien

och hofvet, lade skulden för sina opatriotiska syften, lian

beklagar sig också öfver de oförslåndiga och skadliga

instruktioner han erhöll hemifrån, och att han ej iick

af-sluta freden förra gången när negoe.iationcrna deroin

fö-rekades på Åland, då vilkoren kunnat blifva vida mindre

betungande. Han utnämndes år 1727 till President i

Wis-marska Tribunalet och afled den 26 September 1732.

Åtskilliga af hans skaldestycken sakna icke värde. Han har

ikrifvit sådana på Svenska, Latiu och Grekiska.

326.

Herman Cedercreutz,

son till Bruksägaren Tersmcden., föddes den 13 Februari

16S4. Efter slutade studier ingick han som Auskultant i

Svea Hof-Rätt, ehuru han då endast var 17 år gammal,

åtföljde år 1704 Grefve Lejonstedt till en beskickning i

Berlin, användes sedan af Konungen i åtskilliga

diplomatiska befattningar, bland annat hos Konung Stanislaus,

hvilken, efter slaget vid Pultawa, skickade honom till Carl

XII i Bender. Hans moder hade under tiden trädt i nytt

gifte med Landshöfdingen i Westmanland, Folkern, och

då denne år 1711 adlades ined namnet Cedercreutz,

upphöjdes äfven hans stjufsöner, Herman och Reinhold

Tcrs-ineden, i samma värdighet. Efter Carls död blef C.

eu-skildt upphöjd i Friherrligt stånd, sedermera Grefve.

Riksråd och, vid Riddarordnarnas stiftelse, prydd med

Nord-stjerne-Kommendörs- och Serafimer-Orderis iusignier. Han

var en bland underhandlarena vid fredsslutet år 1743 och

hade den lyckan att så behaga Kejsarinnan, att hon

tilldelade honom St. Andra-Orden, sedan han 21 år förut,

vid en beskickning till Ryska Ilofvet, af hennes fader

blifvit smyckad med Alexander Newsky-orden. llau afled

den 24 November år 1754, och hans Grefliga ätt utgick

med honom.

327.

Malcolm Sinclair.

Denne man, föga märkvärdig under sin lefuad, blef

det deremot så mycket mer genom sin död. lian var född

år 1691, son till Generalmajoren Sinclair, och lärer

ganska tidigt ha gått i krigstjenst, emedan han blef fången

i slaget vid Pultawa år 1709, och allordes till Siberien.

Återkommen ur fångenskapen år 1722, deltog han i

Riksdagarna, bemärktes snart af det rådande partiets ledare

och erhöll, ehuru endast Major vid NVestgöthadals

regemente, vid 173S års riksdag, af hvars Seereta Utskott

han var ledamot, det vigtiga förtroende-uppdraget, att

afresa till Turkiet i det uppgifna ärendet, att besörja

li-qviden af Konung Carl XII:s der efterlemnade skulder, men

i sjolfva verket för några hemliga underhandlingar,

riktade emot Ryssland. Dettas regering misstänkte också den

verkliga afsigten, och häraf föranleddes det skändliga mord,

som begicks på Sinclair, vid hans återresa från Turkiet,

den 17 Junii 1739. Sinclair färdades i sällskap med en

Fransysk köpman, Couturier. Sedan de låtit visera sina

pass i Breslau, fortsatte de resan, men anköllos icke långt

från den lilla staden Griineberg i Schlesieu, af sex

väpnade personer till häst, hvilka sedermera utröntes hafva

varit två Ryske Officerare, Kapten Kettler och Löjtnant

Lewinsky, med fyra betjenter. De sade sig hafva

befallning att arrestera dem, aflordrade dem sina vapen och

tvun-go dem att stiga ur vagnen, hvarvid Kettler förmåddo

Sinclair att följa honom in i en småskog. Här hörde mau

ett skott, som trallade Sinclair i uuderlifvet. Ilan föll