LNCrawler

222. Page 225

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 225

Carl XII:s Samtida

- 337. Erik Melander

- 338. Josua Sylvander

- 339. Clas Fleming

- 340. Fredrik Wilhelm von Ehrenheim

görande i Domkapitlet och till en stor del bland Lans stånd

på riksdagarna._

338.

JOSEA STLVAKDER

föddes den 1 Junii 1769. Fadren var Landskamererare i

Blekingo Län. Ägnade sig tidigt ät den juridiska banan,

blef, ännu icke 18 år gammal, Auskultant i Svea IIoi-Rätt,

utmärkte sig der så genom drift och skicklighet, att han

erhöll åtskilliga smärre uppdrag och år 1792 det ganska

vigtiga, att föra Protokollet vid ransakningon öfver

Gustaf lll:s mord. De följande åren fick han åtskilliga

do-inareförordnanden och blef år 1800 Sekreterare i

Ilof-Rätten. År 1805 uppdrogs honom att göra

Rev.-Sekrc-tcrareljenst. År 1810 blef han lläradshöfding i Öster- ocb

Wester-Rckarnes härader i Södermanland och fick redan

följande året det förtroende, att förestå

Landsliöfdingo-Embetet i Hallands län, till livilket cmbetc han

utnämndes år 1812, då han tillika adlades. År 1818 blef ha»

Justitie-Råd och år 1826 President i Svea IIof-Rätt.

Döden öfverraskado honom oförmbdadt den 28 Augusti år

1S33, då han, efter en middagsmåltid på slottet och

under ett samtal med Konungen, träffades af en slagattack,

som slutade hans lif. Han var prydd med

Nordstjerne-Kommendörs-tecknet och upphöjdes i Friherrligt Stånd,

men hann ej introduceras.

339.

Clas’Fleming

föddes den 24 April 1771 på Lydinge gård i Upland,

som tillhörde hans fader, Hof-Marskalken, Friherre Johan

Casimir Fleming. Ättling af en bland rikets förnämsta

familjer, hvilken bland sig räknat sexton Riks-llåd, hade

naturen gått hand i hand med lyckan, för att gifva den

unge Friherren allt som erfordrades, för att bilda en

aristokrat i detta ords vackra bemärkelse. Han var intet

egentligt snille, men hade ett sundt förstånd och ett

redigt omdöme, en imponerande, ehuru något tung, gestallt

och en utomordentligt skön ocb klingande talorgan. Man

skulle kunna kalla honom typeu för en adelsman, och han

var onekligen en af de sista värdige representanterne för

ett Stånd, hvars tid till större delen är förbi, emedan del

ölverlefvat sig sjelft. Han sökto icke statens värdigheter;

han söktes af dem och emottog dem icke som en

tillhörighet, men som en skyldighet, den han borde uppfylla

mot det allmänna. Tidigt anställd vid Gustaf Adolfs hof

och bemärkt af monarken, användes han af honom till ce—

reinoni-beskickningar och åtföljde honom på hans

ryktbara frieriresa till Petersburg. Då öfverläggning här

uppstod, huruvida Konungen kunde gifva efter för Catharinas

fordran, att hennes sondotter skulle som Svensk Drottning

få bibehålla sin religion och hafva sitt eget kapell å

Stockholms slott, var Fleming den endo som understödde

Konungens tvekan ocb åberopade rikets lagar. År 1799

invaldes F. i Svenska Akademien, med hvars yrken han

[ älskade att sysselsätta sig, och der hvarjo skrift, inför

allmänheten uppläst af honom, dorigenom erhöll ett eget

musikaliskt behag. Vid 1809 års riksdag inträdde han

egentligen i statslifvet, såsom Ordförande i Stats- och

sedan i Konstilutions-Ulskottet. Vid följande årets

riksdag i Örebro blef han Landtmarskalk och, efter dess slut,

Statsråd, hvilket enibete han beklädde till år 1824, dä

sjuklighet förmådde honom att nedlägga det. Man lärer

knapt behöfva säga, att alla statens utmärkelser tillföllo

honom, alt han blef Riksmarskalk, Serafimer-Riddare,

Grefve och en af Rikets Herrar. Han alled ogift i

Stockholm den 12 Maji 1831.

340.

Fredrik Wilhelm vok EuRExnEiM.

Liksom Fleming var en af Sveriges siste

aristokrater, så var Ehrenheim en af dess siste diplomater,

värdige detta namn, och for att göra det lysande i dess

bäf-der, har det endast behöfts en lyckligare konjunktur. Han

var född den 29 Junii år 1753. Fadren var Assessoren

Johan Ludvig Ehrenheim. Efter slutado studier ingick

Fredrik Wilhelm i Kansliet, blef anställd vid Kabinettet för

Utrikes brefväxlingen, som då kallades

Presidents-expeditionen, begagnades i åtskilliga diplomatiska värf och blef

slutligen år 1794 Minister vid Danska hofvet, der han

för-värfvade Bernstorfis vänskap och aktning. Redan i början

af år 1796 hemkallad för att emottaga

Hofkanslers-Einbe-tet och år 1801 utnämnd till Kansli-President, bestridde

han detta ansvarsfulla embete ända till 1809 års

revolution. Att fäderneslandet icke fick draga den nytta det skulle

kunna hemta af hans egenskaper, af hans upplysta förstånd,

hans ljusa åsigter och hans stränga redlighet, härrörde af den

Kongl. personligheten, som var föga böjd alt taga råd,

genom sin frånvaro ur riket, ofta ur stånd att ens höra

sådana, ocb der de diplomatiska besluten ofta kommo

Ehrenheim tillhanda färdiga och fattade, samt endast

ex-pedi’ion.s-åtgärden var honom ölrig. I denna sökte han

åtminstone bringa ordning och tydlighet, oeh de

offentliga handlingarna lingo under honom en stil ocb ton, som

\ar dem värdig och som de någon lid saknat. Efter

stats-livält’ningen drog Ehrenheim sig tillbaka, mindre dertill

föranledd af den allmänna rösten, som misskände honom

och tillskref honom visserligen icke orsaken till det onda

som skett, men likväl något af skulden dertill, einedau

han ej bjudit till att hindra det, utan af den

öfvertygel-sen, att, då nationen förkastade, icke personen, men

systemet, borde de, som medverkat dertill, icke qvarstanna

i styrelsen. Ilan tog således afsked och satte sig ned på

sin gård Skareda i Småland, ägnande sig åt landtbruket

oeh vetenskaperna. Dessa öppnade för honom sina

skatter och han blef en icke ovärdig adept i deras helgedom.

Hans skrifter: Samlingar i allmän Fysik och om Klimat em as

rörlighet, betraktades som mönster för vetenskaplig stil och

Svenska Akademien ansåg genom dem sin prisfråga i

detta fall praktiskt besvarad, samt lemnade författaren,

såsom bevis på sin aktning, sitt stora pris i vältaligheten.