LNCrawler

226. Page 229

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 229

Carl XII:s Samtida

- 344. Casper Isak Michael Ehrenborg

- 345. Gabriel Poppius

- 346. Gustaf af Wetterstedt

- 347. Johan Jakob Hedrén

September år 1823. Ständerna följde honom till grafven.

Ehrenborg var en af desse lycklige, åt hvilka allting

skänkes, både yttre och inre gåfvor — ty han var också

ägare af en betydlig förmögenhet — och som till dessa

fördelar äfven få lägga den, att dö under

förhoppningarnas blomningstid, innan verkligheten burit frukter, som

måhända icke motsvara förväntningen. Det embete, vid

hvars tröskel han bortrycktes, kan också sägas aldrig ha

varit beklädt, i den mening nemligen som stiftarena

afsågo, och torde aldrig bli det.

345.

Gabriel Poppius

föddes i Jokkas socken i Savolax i Finland den 12

December 1770. Hans fader var Kyrkoherden derstädes,

Doktor H. Poppius. Under sin studietid vid Åbo universitet

hade han den lyckan, att i lagfarenheten, åt hvilken han

ägnat sig, handledas af den bäste lärare som kunde fås

både på den tiden och i hvad tid som helst, af Calonius.

Han ingick sedan i Åbo Hofrätt och kallades år 1801 att

i Stockholm föredraga ägodelningsmålen från Finland, samt

erhöll i sittande konselj och i sin egen närvaro,

lagmanstitel. Han hade redan två år förut varit Häradshöfding i

Satakunda i Björneborgs län. År 1805 blef han

ledamot i Beredningen, besörjde år 1807

Lagsamlingens

utgifvande, förordnades år 1808 till Häradshöfding i Rekarnes

Domsaga i Södermanland samt att förrätta

Justitiekanslerstjensten vid ransakningen öfver åtskilliga personers

förfarande på Åland under Ryska invassionen. Efter

Regementsförändringen år 1809 inkallades han i det nybildade

Justitierådet, der han qvarblef till år 1826, då han

befordrades till President i Kommersekollegium, hvarifrån han

år 1833 flyttades till Statsrådet. Detta embete nedlade

han år 1836 och har sedan ej innehaft någon offentlig

befattning annat än som Direktör i Landtbruks-akademien.

Nordstjerne-kommendörs-dekorationen är den högsta yttre

utmärkelse han emottagit. Att han ej blifvit adelsman

härrör ej af brist på tillfälle att erhålla en sådan

upphöjelse.

346.

Gustaf af Wetterstedt

föddes den 29 December 1776 i Wasa, der hans fader då

var Landshöfding. Såsom ett prof af kunglig nåd

utnämndes sonen, vid sex års ålder, till Kornett vid

Lifdragonregementet, men lärer aldrig ha gjort någon tjenst,

emedan han sjelf, vid äldre år fann, att militärståndet icke

öfverensstämde med hans lynne och böjelse. I dess ställe

ingick han år 1796 vid Utrikes-expeditiouen, och fann här

rätta fältet för sin verksamhet. Det var likväl först år

1801 och efter en utländsk resa, som han tog afsked ur

krigstjensten, då han utnämndes till Andre Sekreterare vid

Utrikes-brefvexlingen och år 1803 blef

Ambassade-sekreterare i Petersburg, en post, som han likväl ej innehade

mer än i tu år, emedan han år 1805 hemkallades, för att

emottaga befattningen som Kabinetts-sekreterare. Lyckan

gynnade honom så, att han följande året upphöjdes i

friherrligt stånd, en så mycket större utmärkelse för den

endast trettio-årige mannen, som hans Chef, den grånade

statsmannen Ehrenheim, icke var mer än Baron, och

aldrig blef mer, ehuru alla slags värdigheter och

nådebevisningar regnade öfver Wetterstedt. Detta skedde i

synnerhet efter revolutionen, då han utnämndes till

Hofkansler, och efter Kronprinsen Carl Johans ankomst till

Sverige, af hvilken Furste han omfattades med särdeles

ynnest. Han följde honom till det namnkunniga mötet med

Ryske Kejsaren i Åbo samt under fälttåget i Tyskland,

och kan anses för själen i styrelsens system och företag,

så vidt denna själ får sökas utom regentens person.

Kallar man honom den synliga organen för systemet, så

torde man rättats ha angifvit hans plats. Vid kröningen år

1818 upphöjdes Wetterstedt till Excellens, en värdighet,

som troligen aldrig förut innehafts af någon Hofkansler.

Denna befattning utbytte han, efter Grefve Engströms

afgång, mot Utrikes-Statsministers-embetet, till hvilket han

i många år ansetts som sjelfskrifven. Alla andra statens

vänligheter hopades på den lycklige gunstlingen såsom

Grefvetiteln, Serafimer-orden, en plats i Svenska

Akademien och alla andra Akademier, emedan en man, som stod

högt i hofvets ynnest, ansågs äfven stå högt i snillets,

konsternas och vetenskapernas rike, och då han år 1836,

för att stärka sin försvagade hälsa, gjorde en resa till

England och Frankrike, emottogs han vid hofven

derstädes med all möjlig artighet. Hans hälsa blef likväl icke

deraf återställd, och han afled den 15 Maj 1837 endast

60 år gammal. Historien skall bedöma hans handlingssätt

som statsman, men som enskild person efterlemnar han

minnet af lyckliga umgängesgåfvor, humanitet, välvilja

och menniskokärlek.

347.

Johan Jakob Hedrén

föddes den 4 Mars 1775 i Högsäters församling på

Dalsland, der hans fader var Socken-adjunkt. Sällsamt nog

tycktes denne faders lycka uppblomstra i bredd med

sönernes, eller rättare: han syntes med dem upplefva i en

föryngrad gestalt, ty när de växte upp till män, följde

han dem till Upsala, började en ny kurs af studier, tog

Theologie-kandidat-examen, disputerade med dem pro

exercitio och var ömsom med dem opponens och respondens.

Den ovanlighet inträflade äfven, att när sonen Johan

Jakob blef Theologie doktor år 1809, blef fadren det äfven.

Hedréns gåfvor ansågos så utmärkta, att han kallades till

Lehnbergs adjunkt år 1803, då han prestvigdes, blef år

1805 Notarie i Hofkonsistorium, två år senare

Hofpredikant och Regementspastor vid Svea Lifgardet, 1810

Kyrkoherde i Jakobs och Johannes församlingar i Stockholm,

1815 Öfver-Hofpredikant och 1829 Biskop i Carlstads stift,

hvilket han 1833 utbytte mot Linköpings. Han har