LNCrawler

231. Page 234

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 234

Carl XII:s Samtida

- 355. Hinrik Schartau

- 356. Adolf Fredrik Lindblad

- 357. Bernhard Crusell

- 358. Pehr Frigel

355.

IIlKRIK SCHARTAU,

född år 1757 i Malmö, (ler fadren var Rådman. Olikhet

i politiska tänkesätt söndrade fadren och Borgmästaren

Falkman; men då Schartau dog och efterlemnade sju,

förut moderlösa, barn, upptog Falkman dem alla och

uppfostrade dem som sina egna, — ett drag af heder och

hög-siut menniskokärlek, som ej bör bli obekant för

efterverl-den. Hinrik ägnade sig åt studierna, var redan är 1778

Magister i Lund, prestvigdes år 17S0 och blef 17S5

Komminister i Lund, i hvilken befattning han qvarblef till sin

död år 1825, sedan han år 1793 tillika.fått Råby

pastorat och blifvit Prost öfver Torna härad. Några yttre

utmärkelser tillföllo honom ej, nlen han har gjort sig känd

såsom en särdeles nitisk själasörjare, såsom en verklig

väktare på Zions murar, hvarken llernhutare eller Pietist,

men likväl så mycket skiljd från det vanliga slaget af

andelige lärare, alt man velat betrakta honom såsom

stiftare af en ny sekt. lians bok om Nädeoalet och hans

skriftetal ha funnit många läsare och vänner.

356.

Adolf Fredrik Lindblad,

född i Skenninge den 1 Februari 1 SO 1, var af sina,

föräldrar bestämd till handelsyrket, hvarföro han skickades

till llamburg, inen af sin håg dragen till musiken, gjorde

han föga franlsteg i sitt brödstudium, utan återvände snart

till Norrköping, der fadren einedlertid blifvit Handlande

och Rådman. Han fick nu ändtligen tillfälle att ägna sig

åt musiken, studerade i Upsala harmoniläran för Haeffner,

sattes, genom några vänners försorg, i stånd att företaga

en utländsk resa och anlade, efter återkomsten derifrån,

ett musikinstitut i Stockholm, synnerligast efter Logiers

mclkod, hvilket ännu fortgår och äger mycken kredit.

Hans förnämsta kompositioner äro Symfoni ¡ur stor orkester,

ett arbete, hvarmed han egenteligen debuterade såsom

tonsättare i större skala; Frondörerna, Opera i 3 akter, samt

åtskilliga mindre sångstycken, utgifna dels i Sverige, dels

i Tyskland. En opera: Blenda, hvartill texten är af

Mamsell Bremer, lärer vara under arbete.

357.

Bernhard Crusell,

född i Finland är 1775, ägnade sig, redan såsom ung, åt

musiken och ingick såsom klarinettblåsaro vid

Enkcdrott-ningens Lifregeinente. Han var likväl ämnad till något

högre inom tonkonstens verld, och under en resa, som

han för sin utbildning företagit till Berlin, fullkomnade han

sig på sitt instrument, vann i denna hufvudstad utmärkt

bifall, dä han derstädes uppträdde som koncertgifvare och

förklarades för en af sin tids störste klarinettister. Han

började nu vinnlägga sig äfven om kompositionen, till en

början endast för sitt instrument, för hvilket också hans

kompositioner stå i stort anseende uti Tyskland. FörKongl.

theatern, i hvars kapell han sedan ingick, har han

komponerat musiken till Lilla Slafvinnan. Ryktbarast är han

dock för sina melodier till Frithiof och ilera andra af

Tegnérs digtcr, som, utom dem, ej blifvit spridda till nästan

hvarje hydda i fäderneslandet. Äfven för litteraturen var han

ej främmande och har öfversatt 10 på theatern uppförda

operor, såsom Figaros Bröllop, Fra Diavoto, Robert m. 11. llau

afled år 1840. .. .

358.

Pehr Fricel,

den Svenska tonkonstens sunior, föddes den 2 September

1750 i Calmar, der fadren var Theol. Lektor. Af honom,

äfvensom al1 egen böjelse bestämd till studierna, drogs

gossen likväl tidigt af sin liåg till musiken, lärdo sig på

egen hand spela fiol. och sedan orgor, på hvilka han en

påskdag öfverraskade fadren med en ovanligt skön

inledning till predikstolspsalmen och en ny utgångsmarch.

Belöningen härföre var tillåtelsen att få studera

tonkonsten. Först vid 20 år kunde han begifva sig till Upsala

att taga student-examen och vid 2G år magistergraden.

I Stockholm, dit han sedan kom,’gjorde han bekantskap

med den tidens utmärklaste kännare och idkarc af

musiken, och do anlag, han sjelf derföre röjde, löranledde en

plan, att låta honom på allmän bekostnad företaga en

utländsk resa, för att studera denna konsts theori. Genom

förändrade omständigheter gick detta förslag likväl ej i

verkställighet, utan Frigel nödgades för sin utkomst, vid

30 års ålder, beträda embetsmannabanan oeb ingå i

kansliet. Här lick han ofta tillfälle att föra protokollet inför

Konungen, som fäste uppmärksamhet vid hans lika

utmärkta skriftstil som handstil, och ofta efter justeringen

tackade honom derföre. Snart erhöll han

sekreterarc-tjensten i Statskontoret, hvilken han beklädde till år 1809,

då han lick afsked med lönen i pension. Det var lians

högsta befordran. Derjcinte utnämnde honom likväl

Musikaliska akademien, som redau 1777 kallat honom till sin

ledamot, år 1796 till sin ständige Sekreterare.

Lärarebefattningen i inusik-lheorien och uppsigtcn öfver

akademiens undervisningsverk uppdrogs honom tillika. Då han

år 1841, vid 91 års ålder, nedlade dessa befattningar,

öfverlemnade akademien till honom, såsom bevis på sin

aktuing, en öfver honom präglad medalj. Han hade då

varit akademiens ledamot i 64 och dess sekreterare i 45 år.

Frigels kompositioner äro, utom en mängd koraler och

några kantater, en opera: Soroaster, som dock aldrig lärer

hafva blifvit uppförd, musiken till Eremiten och ett

oratorium: Försonaren pä Oljeberget, haus förnämsta arbete,

hvilket tillskyndade houom d. v. Kronprinsen, .Carl Johans,

uppmärksamhet och skänken af cn dyrbar gulddosa.

Denna, tillika med cn årlig pension af 200 R:dr, som 1840

års Ständer åt houom anslogo, äro de enda belöuingar