LNCrawler

232. Page 235

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 235

Carl XII:s Samtida

- 358. Pehr Frigel

- 359. Olof Åhlström

- 360. Johan Christian Fredrik Hæffner

Sveriges statsmakter Iäto honom vederfaras. På sena

ålderdomen förlorade han sina ögons bruk, men bibehöll

likväl sin hälsa oeh sitt muntra lynne till dess han genom

ett olyckligt fall blef krympling, tvangs att gå på

kryckor ooh deraf såg sina vanliga långa promenader afbrutna.

Härigenom försvagades hans krafter fortare, än det

troligen eljest skulle skett, och han ailed den 24 November

1842, i den sällsynt höga åldern af 92 år.

359.

Ol.OF ÅllI.STRÖM-,

bondeson, föddes i Wålinge socken i Södermanland den 14

Aug. 1756. Föräldrarnas medellöshet skulle hindrat sonens

studier, om icke ett tillfälle dertill yppat sig i grannskapet,

då ban valdes till sällskap i undervisningen åt en ung

Silfversparre, hvarjemte han hos församlingens Orgelnist

(ick inhämta elementerna i musiken, för hvilken han tidigt

röjde en afgjord kallelse. Vid 16 års ålder önskade liaD

få begifva sig till Stockholm, som han anade vara det

enda ställe, der en vidare utveckling af hans anlag var

möjlig att vinna. Hans föräldrar nekade honom icke att

följa sin kallelse, men hade intet understöd att lemna honom.

Han kom således vandrande med en käpp öfver axeln, på

hvilken några brödkakor voro uppträdda, till Stockholm år

1772, samma dag Gustaf III:s revolution tog sin början.

Den oerfarne ynglingen, förskräckt öfver de för honom

ovanliga uppträdena, tog sin tillflykt undan den förmenta

faran i Tyska kyrkan, och hade d<;t missödet att der

blifva instängd en hel dag. Han började nu studera vid

Musikaliska Akademien och röjde snart genom sällsynta

framsteg, alt naturen ämnat honom till idkare af

tonkonsten. Som likväl denna ansågs icke ensamt kunna bereda

hans utkomst, ehuru han redan år 1777, således blott 21

ur gammal, blifvit Orgelnist i Maria församling, bvarifrån

han år 1792 flyttades till samma befattning i Jakobs,

beslöt han gå embetsmannavägen och lärde sig

länsbokhål-leriet. Ingick i Krigskollegium år 1779 — samma år han

genom sitt giftermål blifvit svåger med Fru Leungren —

och fann här sin bergning för framtiden, ty han

avancerade till Krigsråd och Riddare af Nordstjernc-orden. Känd

såsom ej blott Sveriges störste orgelspelare — hans

fantasier på orgel, hvilka han i synnerhet utlorde efter

guds-tjenstens slut, voro verkliga konserter, som lockade hela

församlingen att qvarstanna — utan äfven begåfvad med

sällsynta kompositörs-anlag, uppdrogs åt honom att sätta

musiken till den lilla operan Frigga. Han har sedan

komponerat den till Tanddoktorn, till åtskilliga kantater och

till en mängd mindre sångstycken och visor, för hvilka

han i synnerhet röjde en stor rikedom på vackra

melodier. lians förtjenstfullaste arbete är dock hans Koralbok.

Den musikälskando allmänheten står dessutom i förbindelse

hos honom för anläggning af det första nottryckeri i

Sverige. Detta skedde år 1789, då han började utgifva

Musikaliskt Tidsfördrif, en samling af de utmärktaste sång-

stycken, marcher, dansmusik m. m. som tiden erbjöd, och

hvilket arbete fortsattes ända till år 1834. En annan

samling af skaldestycken, satta i musik, utgick derifrån,

utom allt annat, hvarlill musiken behöfde pressens biträde.

Hans ”Klaverskola’’ var länge den enda i sitt slag. Han

ailed den 11 Augusti 1835, nära 79 år gammal.

360.

Johan Curistian Fredrik H2effner.

Ehuru icke Svensk till härkomsten, förtjenar likväl

denne man att nämnas i en biografisk samling öfver

Svenske män, enär han tillbragt största delen af sin lefnad i

Sverige och åt det ägnat sina krafter och sin verksamhet.

Född i Ober-Schönau i Turiugen år 1759, lade han sig,

redan som gosse, på musiken, och ingick vid teatern, för

hvilken han dock lärer hafva haft föga kallelse, och som

han äfven snart öfvergaf, emedan han vid 21 års ålder

begaf sig till Stockholm, der han blef Orgelnist vid Tyska

kyrkan samt anställdes som Sångmästare och Altviolinist

vid Operan. Sedan han vid åtskilliga tillfällen här

förestått kapellmästare-tjensten, utnämndes han äudtligen

dertill år 1799, och bibehöll den till år 1S08. Olyckliga

husliga förhållanden förmådde honom då att taga afsked

derifrån med pension, hvarefter han blef Direetor Musices

i Upsala och år 1S20 Orgelnist vid Domkyrkan. Ilär var

han egentligen på sin plats, omfattade med kärlek både

sitt åliggande och sino elever, af hvilka han möttes med

samma tillgifvenhet, och utvecklade äfven här först sina

egentliga kompositörs-anlag. Redan i Stockholm hade han

visserligen komponerat musiken till Eleclra år 17S7,

Alci-des inträde i verlden, ett tillfällighetsstycke vid

Dramatiska teaterns öppuande, och operan Rcnaud, som gafs år

1801. Ds ansågos likväl vittna mera om lärdom, än om

snille och gjorde föga uppseende. Lyckligare deremot var

ban i sina kompositioner af några studentsånger, särdeles

”Vikinga säten” och framför allt i sin Koralbok, som af

Psalmboks-Kommitéen antogs till allmänt bruk, och med

hvilken han förvärfvat sig stora förtjenster om den

Svenska kyrkosången. Den komposition, som skulle kunna

anses såsfm hans förnämsta, är likväl den herrliga musiken

till Valerii poem: Lydia och Arist; men just denna hade

han det missödet att se sig bestridas, emedan poemets

författare sjelf gjort anspråk derpå, och andra förmena,

att tonsättareäran icke tillkommer någondera af dc

tvistande, utan Craus, bland hvars efterlemnade arbeten

kompositionen skulle ha funnits. Verkliga förhållandet torde

vara svårt att utreda. — Hoeffner var i grunden en ganska

godsiunad man, med ett lefuadsgladt lynne, men hvilket

stördes af mycken retlighet, ’suarstickenket och ensidighet.

Utom musiken, sysselsatte han sig äfven med insekters

samlande, och hans väl valda och sorgfälligt ordnade

samling af sådana inköptes af Konung Carl Johan och

förärades åt Upsala Akademies museum. Han ailed i Upsala

den 28 Maj 1S33.