LNCrawler

233. Page 236

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 236

Carl XII:s Samtida

- 361. Edvard Du Pyu

- 362. Edvard Brendler

- 363. Johan Berwald

- 364. Johan Erik Nordblom

361.

Edvard Du Puv.

Samma skäl, som föranlät os.s, att bland namnkunnige

Svenskar införa Haeffner, gäller äfven i anseende till Du

Puy. Född i Schwcitz är 1770, sökte Lan, redan ung-,

sin utkomst i främmande länder ock kom dervid till

Stockholm, der han anställdes vid Kongl. Teatern såsom

violinspelare och sångare och gjorde särdeles lycka både

genom sin vackra röst, sitt lifliga spel och sina intagande

umgängesgåfvor. Hans delaktighet i ett gladt, enskildt

sällskap, der man sjungit visor af republikansk syftning,

ådrog honom likväl den strängt monarkiske Gustaf IV Adolfs

onåd, ocb han förvisades från Sverige år 1800. Hankom

nu till Köpenhamn, blef der anställd vid teatern, i samma

egenskap som han varit i Stockholm, men en motgång af

annat slag vållade hans förvisning äfven härifrån år 1808.

Man påstod nemligen att han gjort alltför mycken lycka

hos en dam af hög rang, och att den skandal, detta

förhållande väckte, troddes hafva föranledt hans ailugsnande.

Genom 1809 års revolution stod Sverige honom ånvo

öppet, han återvände dit och anställdes vid Kongl. Teatern

såsom sångare och kapellmästare, lloler af det glada,

lätta slaget voro hans egentliga fält, och i synnerhet var

han oöfverträlllig i Don Juans. Han var tillika en ganska

god violinspelare och hans konserter vunno mycken framgång.

Som kompositör var han ganska lycklig. Operan Björn

Jernsida blef aldrig fullbordad, men hans 3:ue stycken:

Ungdom och Dårskap, Baldur och Den Romaneska Flickan

vunno bifall. Lyckligast var han likväl i den bekanta

trion: Agander och Pagander, hvilken kan anses som ett

mästerstycke i sitt slag, i en polouäs och i musiken till

tillfällighetsstycket Föreningen. E» slagiluss slutade helt

oförmodadt hans lif i Stockholm deu 2 April 1822.

362.

Edvard Brendlkr,

en ung, förhoppningsfull kompositör, som döden alltför

tidigt bortryckte från en nyss beträdd bana. Hans fader,

född Tysk, en skicklig flöjtblåsare vid Kongl. Kapellet i

Stockholm, hade önskat att sonen måtte välja ett, i hans

tanka, mera lönande, lefnadsyrke, hvarföre han förmådde

honom ägna sig åt handeln, hvilket den unge mannen

också gjorde och tillbragte en längre tid på Gottland, samt

ingick sedan i kompagni med en Grosshandlare i Stockholm.

Det visade sig likväl, att detta ej var hans rätta fält, utan

att det var musiken, och i synnerhet kompositionen. Sin

kallelse dertill ådagalade han aldraförst genom musiken

till Lidners Spastara, som gals på Riddarhuset år 182 ,

och som väckte ett ovanligt uppseende. Den grandiosa,

högtidliga stilen deri gjorde förhoppningen, att i Brendler

linna en tonsättare, icke af det slag dagens flyktiga mod

hyllar, utan af deu stora, gedigna karakter, som består

inför deu sanna smaken och går till eitcrverlden. Dessa

förhoppningar syntes äfven vilja realiseras genom hans

opera liyno, hvaraf han vid en konsert år 1831 gaf

strödda numror; men innan arbetet hann fullbordas hade döden

redan brutit den unga telningen, hvilken ej fick uppväxa

till hvad den lofvat: en stark och reslig stam i konstens

lustgård, lian alled den 16 Augusti 1831 i en ålder af

icke fullt 31 år. Hans efterlemnade arbete fullbordades

sedan af en hög hand och gafs år 1S34 med mycket bifall.

363.

Johan Bkrwald

föddes i Stockholm den 4 December 1787. Fadren, född

Tysk, var då Kammarmusikus i Svenska Kapellet. Redan

vid G års ålder uppträdde den lille Johan såsom

violinspelare vid en konsert på Riddarhussalen och kan sägas vid

den tiden hafva böljat sin konstnärsbana, ty följande året

lät han höra sig i Norrige och Danmark, erhöll 1797 af

Musikaliska Akademien en guldmedalj för en af honom

komponerad ouvertyr, och följde samma år sin fader på

en resa genom Tyskland och Ryssland, der han gaf

konserter vid åtskilliga liof, och- i sistnämnda land, der

fadren bosatte sig och engagerades vid Kejserliga Kapellet,

anställdes äfven sonen såsom solospelare. Efter 13 ärs

vistande i Petersburg, återkom han år 1813 till Sverige,

der han vid Hofkapellet anställdes som Konsertmästare,

och blef elter l)u Puys död, år 1822, Kapellmästare. Är

1842 utnämndes han till Riddare af Wasa-orden, en

utmärkelse, som aldrig förr tilldelats någon Svensk

musikalisk artist. Berwaid har komponerat musiken till en

fran-sysk operett: Uheroine de (amour filial, uppförd i

Petersburg, flera violinkonserter, qvartetter, stycken för oboe,

fagott och fortepiano utom en mängd romanser, musiken

till prologen Frejas Högtid, Oden i Soithiod, Birger Jarl,

den vid Drottning Eugenias kröning, den vid Prinsessan

Sofia Albertinas och Kouung Carl Johans begrafuingar samt

arrangerat musiken till flera på Kongl. Teatern gilna

sång-pjeser.

364.

Johan Erik Nordblom.

Det är anmärkuingsvärdt, att de fleste Svenskar,

ämnade att intaga något utmärktare rum inom tonkonstens

verld, ilrån början varit bestämde för handeln eller

em-betsmannabanan, troligen emedan musiken ansetts för en

alltför osäker och föga lönande sysselsättning, att med

fördel kunna väljas till brödyrke. Så var äfven fallet med

Nordblom, hvilken föddes i Upsala den 12 April 1788,

och vid 15 års ålder skickades till Stockholm att der

anställas i handel. Hunnen till ynglingaåren, insåg han

likväl sjelf sin rätta kallelse, återvände till Upsala och

studerade uuder Hajflher. Direetor Musices vid Gefle

gymnasium år 1814, tog han, sju år senare, afsked från denna

befattning och flyttade till Stockholm, der han blef Lära-