LNCrawler

240. Page 243

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 243

Carl XII:s Samtida

- 373. Pehr von Afzelius

- 374. Carl Ehrenpreus

- 375. Nils Reuterholm

- 376. Nils Gyllenstjerna

Frankrike, England och Skottland och kom, i medlet af

är 1786, tillbaka till Upsala, der han under tiden, såsom

frånvarande, blifvit promoverad till Doktor. Blef 1788

Regementsläkare vid Svea Lifgardet med Assessors titel

och afgick till Finland, der han följande året blef

Öfver-direktör vid arméens medecinalverk. År 1790 blef han

Brunnsintendent vid Sätra och 1801 Medecime Professor i

Upsala, livilket embete han innehade till år 1820, då han

derilrån tog afsked såsom Emeritus. Han utnämndes

sedan efterhand till Lifmedikus, Förste Arkiater, Riddare af

Nordstjerne-orden, Kommendör med Stora Korset

afWasa-orden, adelsman och fick åtskilliga uppdrag, tillhörande

hans vetenskap och utmärkande det höga anseende, livari

han stod derinom, bland annat att rådfrågas

vid’Kronprinsens sjukdom Ar 1821 och vid Kronprinsessans nedkomst

år 1826, hvarförutan han valdes till ledamot i en mängd

medicinska och vetenskapliga samfund och af sine medbröder

hedrades med (lera utmärkelser. Då han sålunda den 15

Juni 1835 promoverades till Jubeldoktor, framträdde

Lifme-dikus Ekström, under sjelfva akten oeh, i egenskap af

Svenska Läkaresällskapets Ordförande, åtföljd af flera

deputerade från detsamma, till honom öfverlemnade en af

Sällskapet öfver honom slagen medalj af 14:de storleken.

Finska nationen, hvars Inspektor han i många år varit,

hade redan år 1S22 öfver honom låtit prägla en dylik.

Han alled i Upsala den 2 Dec. 1843.

37-4.

Carl E ii r e n r r e u s

föddes den 29 Januari 1692 i Örebro. Fadren var

Ofver-inspektor för gevärsfaktorierna och harneskfabrikerna i

nämnde stad. Sedan han i Upsala fulländat sina studier,

sökte han inträde i kansliet och skickades, endast 19 år

gammal, af Arvid Horn, med depescher till Konung Carl XII

i Turkiet, dit han också anlände efter åtskilliga

öfver-ståndna äfventyr och faror. Han emottogs väl af

Konungen, som omfattade honom med särdeles huldhet både för

den skicklighet, trohet och nit, han ådagalade vid många

uppdrag han förtrodde honom, samt för det mod och den

tillgifvenhet för dess person han röjde vid lcalabaliken i

Beiidcr, då han följde Konungen ur det ena rummet i det

andra och slutligen biel (angen af Tartarerne. Utplundrad

och misshandlad friköptes han, efter åtta dagars

fångenskap, af en Engelsk köpman och fick återvända till Carl,

som var sä nöjd med hans förhållande, att han ville

utnämna honom till öfverstlöjtnant,. en ära, som den

blygsamme ynglingen likväl hade nog sans att undanbedja sig.

I)e utståndna svårigheterna ådrogo honom en sjukdom,

som hotade hans lif, men livarifrån han lyckligt

återställdes. Skickad med General Grotliusen till Konstantinopel,

använde han liden både att bese den stora stadens

märkvärdigheter och att besöka Propontiden samt Archipilagens

öar, ty det vetenskapliga sinnet hade redan nu vaknat hos

honom, för att i framtiden bära nyttiga frukter åt

fäderneslandet. Han anträdde hemresan i slutet af år 1714,

kom till Stralsund den 14 December och qvarstannade der

under hela belägringen, i hvars flesta faror han deltog,

äfvensom i den änuu äfventyrligare hemresans. Carl

utnämnde honom i början af 1718 till Assessor i Svea

Hof-rätt, der han sedermera befordrades till Ilofrättsråd och

gjorde sig under de följande riksdagarna känd såsom en

verksam och upplyst ledamot i Sekreta-Utskottet. År 1739

kallades han in i Riksrådet, en befordran, hvars hastighet

väl var ovanlig, men likväl icke öfverraskade någon i

anseende till Ehrenpreus’s bepröfvade redlighet och

skicklighet. De utmärkelser, han sedermera erhöll, ansågos

äf-ven såsom en rättvis hyllning åt hans förtjenst. Han

upphöjdes till Friherre, Serafimerriddare och Upsala akademies

Kansler. Denna står i stora förbindelser hos honom, ej

blott för hans donationer till densamma af sin dyrbara

myntsamling, 120 runstafvar m m., utan äfven för de

anslag han skaffade till nya professioner, till auditorier och

instrumentsamliugar, och för den ordning, rättvisa och

urskiljning, hvarmed universitetets angelägenheter af bonoin

behandlades. Vetenskaps-akademien valdé honom till sin

ledamot, och äfven här införde hans skarpa omdöme och

stränga ordningssinne mera lif och verksamhet. Han var

en man af lika utmärkta umgänges- som

embetsmanna-gåfvor, karaktersfasthet och menniskokärlek, vänlig,

tillgänglig och af ett fördelaktigt yttre. Han afled den 21

Mars 1760, och hans friherrliga ätt utgick med honom.

375.

Nils Reuteriiolm.

På Fiholms gård i Vestmanland föddes 1676

Bruksägaren Esbjörn Pehrssous son, Nils, hvillten år 1697

inträdde vid Ambassadkansliet i Haag, och sedan ägnade sig

åt diplomatiska värf, der han likväl icke bann till någon

ministerpost, men väl 1704 till Sekreterare vid Kongl.

llofvet, som då var ett ständigt läger. Han blef sedan

Ivrig-kommissarie och Krigsråd, men förrättade likväl den

förra sysslan ända till Carl XII:s död. " Styrelsen öfver

Wadstena Krigsmaushus uppdrogs honom och förvaltades

af bonoin så väl, att dess inkomster, som förut knappt

räckt till för 50 pensionärer, nu blefvo tillräckliga för 100.

År 1732 utnämndes han till Landshöfding öfver Dalarna,

men flyttades år 1739 till Nerike och Vernilands län. På

alla ställen utmärkte han sig genom nit, drift och

insig-tcr och har öfverallt efterleinnat ett aktadt namn.

Veton-skaps-akademien valde honom, första året af sin tillvaro,

till sin ledamot, och vid Ordnarnas stiftelse utnämndes

han till Kommendör af Nordstjerne-ordcn. Adlad 1708,

antog han namnet Reuter/iohn; lian upphöjdes sedan till

Friherre. Efter 54 års tjenst log han afsked, i

synnerhet emedan han förlorat synen, och afled år 1756.

376.

Nils G yl lenstjerna,

son till Öfversten och Kommendanten i Wismar, Friherre

Carl Gyllenstjerna, föddes derstädes den 13 Oktob. 1648.