LNCrawler

241. Page 244

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 244

Carl XII:s Samtida

- 376. Nils Gyllenstjerna

- 377. Jakob Gyllenborg

- 378. Carl Gyllenborg

Tidigt fadcrlös, uppfostrades Lan af sin farbroder, då

Landshöfding i Östergöthland, sedan President i Wisraars

tribunal och slutligen i Dorpt. Nils fortsatte nu sina

studier i Königsberg och tog, vid IS års ålder, tjenst såsom

simpel pikeneraro vid fältherren Wrangels armé i

Breh-meu. Denna tjenstgöring var likväl i sjelfva verket blott

en gradpassering, ty den högtbeslägtade unge friherren

befordrades snart till Kapten, gjorde en utländsk resa,

gick i Holländsk tjenst och var Öfvcrstlöjtnant vid 25 års

ålder, då han sårades i slaget vid Senef den 1 1 Augusti

1674. Det i Sverige utbrustna kriget förorsakade alla

utomlands vistande Svenske officerares hemkallande, och

Gyllenstjerna måste beslå åtskilliga äfventyr förrän han

kunde ållyda kallelsen. Detta lyckades honom likväl

slutligen, då han uppvaktade Carl XI i Kungsbacka,

utnämndes af honom till Ofverste för ett kavalleri-regemente,

följde honom under hela kriget och vann hans ynnest

både genom sin tappcrhet och sina intagande

umgänges-gåfvor, lian befordrades likväl icke så hastigt som man

skulle väntat, ty först år 1693 bl ef han Generalmajor

och tro år senare Generallöjtnant samt Kommendant i

Wismar. Denna senare utnämning hade dock för

Gyllenstjerna etl särskild t värde, emedan han var född i

Wismar och för 30 år sedan der stått post som soldat. En

ibland Carl XII:s första handlingar var alt befordra

Gyllenstjerna till General och Guvernör öfver Brehmen och

Verden, hvarpå nästa år följde öfverbefälet för alla

Svenska trupper i Tyskland. Här deltog han föga i

krigshändelserna, utom en kort expedition mot Danslcarne oeh en

sådan mot Polackarne, men hvarvid ingenting af vigt

föreföll. Gyllenstjerna åtnjöt emedlertid af Carl XII samma

ynnest som hans fader hedrat honom med, upphöjdes år

1706 i grefligt stånd och inkallades i Rådet. Då han år

1708 stillat ett af presterne i Hamburg föranledt

oväsende, upphöjdes han till Fältmarskalk, hvarå fullmakten var

daterad i Bender den 30 November 17011, och blef året

derpå President i Krigskollegium, en utmärkelse, som

Gyllenstjerna väl emoltog, men hvarmed han fann sig föga

belåten. I början af år 1711 bcgaf han sig till

Stockholm och öfvertog der sin nya post, hvarjemtc han ägde

säte och stämma i Rådet. Här var han bland

motståndarno af Stenbocks planer att öfverföra en Svensk arme

till Tyskland, dels kanhända förebärande, dels för del han

verkligen så trodde, alt sådant skulle alltför mycket

betunga riket och beröfva det en del af sina

försvarskraf-ter i händelse fienderna öfverflyttade kriget på Sveriges

jord. Olyckan vid Tönningen visade, alt hans farhågor

beklagligen icke varit ogrundade; men man beskyller

honom för afund mot Stenbocks anseende och inflytelse hos

Konungen samt aristokratiska sylten. År 1714 fick han

öfverbefälet i Skåne, hvilken provins han satte i ett

för-svarsstånd, som likväl icke behöfdes, och afrådde Carl från

anfallet på Norrige, ett råd, som dock endast väckte

Konungens misshag och ej uträttade nagot anuat.

Gyllen-stjernas sista offentliga handlingar voro, att bära till Carl

Xll:s graf den krona, som döden ryckt Iran hjeltens

liuf-vud, och att sätta henne på systerns vid hennes kröning.

Han sjelf afled den 30 Mars 1720 och slöt sin grefliga ätt.

Man tillerkänner honom fosterlandskärlek, skarpsvnthet,

rådighet och ståndaktighet, men tillvitar honom derjemto

högdragenhet och hämdlystnad.

377.

Jakob Gyllenborg,

äldste sonen till den bekante Tysko Apothckaren i Upsnla

Wolimhaus, föddes den 8 Mars 1648 och ingick, efter en

vidsträckt utländsk resa, i Kammar-revissionen, hvarest han

år 1676 blef Asessor. Åtskilliga kammerala uppdrag, som

han med nit och skicklighet utförde, förvärfvade honom

adelskap och Konungens uppmärksamhet, hvarföre han år

1681 (örordnades till Aktor i den räfst, som företogs med

Konungens förmyndare. Det nit han härvid ådagalade och

den oforskräckthet, hvarpå han visade många prof,

skållade honom visserligen många fiender bland de förnäme,

men också mycket förtroende hos Konungen och dess

anhängare, hvarföre han utnämndes till Director i

Kammar-revissionen och Kommissarie i Liqvidations-kommissionen.

Här utvecklade han samma egenskaper, hvilka för honom

medförde samma resultat År 16S5 blef. lian sistnämnda

kommissions Direktör och Kammarråd, förrådde sin fordne

väns, Flemings, och hans tilIgifnes planer, vållade

derige-nom flera personers och familjers undergång, sträckte

reduktionen ofta öfver billighetens gränsor och fullföljde

troget sitt system, att genomdrifva Konungens afsigter,

utvidga hans makt och befordra sin egen lycka, hvad det än

måtte kosta andra. Belöningen för dessa tjenster blef fri—

herrlig och grellig värdighet samt upphöjelse till Kongl.

Råd. Han åtnjöt likväl icke länge dessa förmåner, ty han

alled den 11 Mars 1701, endast 53 år gammal. Ehuru

icke samvetsgrann i medlen till sina afsigters

genomdrif-vande, synes egennyttan likväl icke hafva varit en bland

haii’ lierskande böjelser, ty de flera gods, han vid sin död

efterlemnade, och som han dels ärft efter sin fader, dels

köpt för hustruns penningar, voro mycket skuldbelastade,

så att han ej kunde sägas hafva lemnat sina clfva

elter-Iefvande barn något egentligt arf, annat än en god

upp-lostran. Donna, i förening med deras anlag, kom dein

dock väl till pass oeh röjde bland annat sin viilgörpnde

inflytelse hos tredje sonen

378.

Carl Gyllf.sborc,

född i Stockholm den II Mars 1679. Blott 15 år

gammal, ådrog han sig uppmärksamhet genom en Latinsk

oration, som han i Upsala höll till då varande Kronprinsen,

vid dennes besök derstädes, gjorde sedan med Rudbeck

d. ä. en resa til] Lappmarken, valdes år 1698 till

Akademiens Rector lllustris, en befattning, som lian ett år

innehade och hvarundcr han uträttado mycket till lärosätets

bästa, samt inträdde i Juni 1699 i Kansliet, der han fann