LNCrawler

244. Page 247

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 247

Carl XII:s Samtida

- 378. Carl Gyllenborg

- 379. Carl Bonde

- 380. Gustaf Bonde d. y.

sin ratta plats. Efter åtskilliga mindre uppdrag, blef lian

Ar 1710 President och 1715 Minister vid Engelska hofvet.

lliir blef han själen i en af Görtz stiftad anläggning- till

Pretendentens’förmån, hvarföre lian arresterades och hölls

nära sex månader fängslad, hvarvid hans brefvexling

trycktes. Återsänd i Augusti månad år 1717 på en

Engelsk fregatt till Sverige, från hvilket han i 15 år varit

borta, utnämndes han till Statssekreterare vid

Handelsexpeditionen och skickades som Minister till de år 1718

på Åland öppnade fredsunderhandlingarna med Ryssland.

Efter Carl XII:s död omfattade han det Ilolsteinska

partiet, och, för att aflägsna honom, utnämdes han till

Ilof-kansler och sändes derjemte till en föreslagen fredskon-,

gress i Braunschweig, som dock aldrig kom till stånd.

Vid 1723 års riksdag inkallad i Rådet, var han der i

nästan ständig opposition mot Grefve Horn, men slöt sig till

Konungen, hvars ynnest han vann, dels genom sin politik,

dels genom sitt angenäma umgänge och sin eftergifvenhet

för Fredriks onskilda böjelser och sympathier. Han var

en vän af det industriella och kommerciella systemet och

Ahlströmer hade i honom ett verksamt stöd för sina

patriotiska företag. Ändteligen lyckades det parti,

Gyllenborg tillhörde, och för hvars chef han kunde anses, men

dit, bland andra, äfven Tessin hörde, att vid 1739 års

riksdag störta den gamle Horn, då Gyllenborg intog hans plats

som Kanslipresident. En verkan af den nya politik detta

parti följde, var kriget med Ryssland, hvilket icke

särdeles vittnar om djupa stadsmanna-insigter, hvarken genom

tiden då det börjades, eller sättet hvarpå det utfördes.

För att ifrån sig alleda den allmänna oviljan och

bibehålla sina platser, tvekade partiet icke alt uppotlra de båda

oskicklige Generalcrue Lewenhaupt och Buddenbroclc, och

sökte godtgöra följderna genom Adolf Fredriks val till

tronföljare. Gyllenborg ådagalade härvid cmedlertid

personligt mod och oförskräckthet, ty ehuru främst utmärkt

af deu allmänna oviljan hos Dalkarlarne såsom ett offer

för folkets förbittring, sökte lian ej allenast icke, lik

många andra, sin säkerhet genom ett fegt aflägsnande

hiifviidstaden, dit de inryckt, utan begaf sig till och med

ut ibland dem, talade med dem och sökte afvända dem

från deras förehafvande. Man afled den 9 December 1746

med anseende af en skicklig, ehuru icke djup, statsman,

men vän af sitt fädernesland, oegennyttig, välsinnad,

redlig och något lättrogen och fåfäng, förslagen minister och

belordrare af vitterhet och vetenskaper. I ungdomen sjelf

med framgång idkare af skaldekonsten, visade han sig på

äldre dagar som en upplyst och frikostig mecenat. Är

1728 vald till Lunds Universitets Kansler, verkade han

mycket till dess bästa både genom allmänna och enskilda

medel. Akademikuset reparerades, anatomisalen

inrättades, en fyeises profession stiftades och han skänkte dit

en Egyptisk mumie, den försla sällsamhet af delta slag

man sett i Sverige. Upsala Akademi, som år 1739

likaledes valt honom till Kansler, åtnjöt af honom enahanda

omsorg och hägnad. Man har af honom åtskilliga skrifter

både i vitterheten och diplomatiken, bland andra en komedi,

kallad: Den Svenska Sprätt höken, imitation från fransyskan,

°ch år 1737 uppförd på den nyss inrättade Svenska teatern.

379.

C a n l Bonde,

son af Riksslcattmästaren friherre Gustaf Bonde, tyckes

egentligen hafva haft sitt namn och sin högt ansedda ätt

att tacka för de utmärkelser på cmbetsmannabanan, honom

tillskyndades; ty då han år 1695 upphöjdes till Kongl.

Råd, var han den nittonde af sin ätt, som i rät

nedstigande linie innehaft denna höga förtroendepost. Är 1674

hade han varit skickad såsom Envojé Ext. Ord. till

Frankrike, der han till Konungens nöje lärer hafva uträttat sitt

uppdrag. På återresan uppbragt af Danske kapare, fri—

gafs han -på Engelske ltesidentens i Köpenhamn

föreställning, och åtföljde Carl under det återstående af kriget.

Anförtrodd verkställigheten af Reduktionen i Estland,

tillvann han sig det sällsynta lofordet, att ”ej hafva

öfver-skridit gränsorna för sin instruktion och ej med vett och

vjlja skadat någon.” År 16S7 blef han Landshöfding

öf-ver Tavastehus och Nylands län, åtta år senare President

i Dorpats Ilofrätt och Grefve, samt efter Carl XI:s död

afsänd till England, att åteiiemua de af Konungen burna

dekorationerna såsom Strumpebandsriddare, hvilken akt

förrättades med inånga ceremonier, xich hvarvid han äfven

afslöt en försvarstraktat mellan båda rikena. Han afled

den 16 December 1699, endast 51 år gammal. Ilans son

380.

Gustaf Bonde d. y.,

född den 17 April år 16S2. Redan genom sin börd

bestämd till höga statsembeten, ärnade han först gå vapnens

väg till deras vinnande, men förmåddes genom sin

stjufmo-ders böner att istället välja do fredliga yrkenas, och blef år

1705 Kammarherre hos Enkedrottning Hedvig Eleonora.

Carl XII anförtrodde honom åtskilliga diplomatiska

be-från skickningar och gjorde honom år 1718 till Landshöfding

i Öslergöthiand. Tre år senare blef han President i

Bergskollegium och 1727 Riksråd, derefter Rikskansliråd och

Upsala Akademis Kansler. Som han tillhört Grefve Horns

parti, kunde han ej undgå alt äfven dela hans fall och

nedlade år 1739 sitt enibete. Han ägnade sig nu åt

studierna och vetenskaperna, för hvilka han var ingenting

mindre än främmande. Ilan var väl bevandrad i

naturhistorien och österländska språken, har författat åtskilliga

afhandlingar i fornforskningen och fysiken, samt kallades

med skäl till ledamot af Vitterhets- 0£h

Vetenskapsakademierna. Ehuru ailägsnad från statsmannabestyr och,

som det tycktes, disgracierad, stod han likväl ingenting

mindre än illa vid hofvet, och vid Riddare-ordnarnas

instiftelse blef han på en gång Kommendör af

Nordstjerne-orden och Serafimer-riddarc. Vid 1760 års riksdag

före-slogo Ständerna hans och Grefve Thure Bjelkes

återinkal-lande i Rådet, och då han, efter 21 års bortovaro, ånyo

inträdde der, blef hans stol längst framflyttad, emedan

han nu var den äldste på denna plats. Han afled den 10

December år 1764, i cn ålder af S2 år.