LNCrawler

245. Page 248

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 248

Carl XII:s Samtida

- 381. Johan Rosenadler

- 382. Gustaf C. Cronhjelm

- 383. Anders Olofsson Rhyzelius

- 384. Sebastian Grave

381.

Joiian Rosenadler.

Ilans fader var Borgaren i Upsala Ångerman, men

sonen, som följdes derstädes år 1GG4, antog namnet

Up-mark. Jemlo studierna, vinnläde lian sig särdeles om

kroppsöfningar och fäktning, en färdighet, som pä den

tiden föga aktades af andra, än dem, som tänkte gä den

militära banan. Upmark deremot valde lärdomens och

blef 1098 enhälligt föreslagen af Konsistorium till Sky 11 i—

ausk Professor, hvartill han också utnämdes. Han var

den förste inföding, som beklädt denna profession. Efter

19 års berömlig Ijenstgöring, tog han afsked och flyttade

till Stockholm, der han utnämdes till Censor Librorutn, fick

först Kansliråds, sedan Statssekreterare titel och

upphöjdes i adligt stånd, då han kallade sig Rosenadler. Han

var en lärd man och skicklig talare, författare till

många orationer och parentationer, bland andra Carl XII:s

porsonalier, hvilka på sin tid ansågos som

vältalighetsstycken. Han afled år 1743.

382.

Gustaf C. Cronhjei.m.

Cronhjclmska ätten härstammar från Casper

Krum-biigel, hvilken år 1047 införskrefs som kock åt Drottning

Christina, och hvars son, Polykarpus, blef hennes

kam-martjenaro, vann hennes förtroende, adlades och dog

såsom Landshöfding i Westerås. Denne, sistnämndes son,

Gustaf, född i Stockholm år 1GG4, blef, under sina

utrikes resor, Kammarjunkare hos Hertigen af Wiirtenberg

och erhöll, efter hemkomsten till Sverige år 1GS8, samma

befattning hos den späde Kronprinsen Carl. lian lade sig

likväl icke endast på hoftjensten, utan äfven på

allvarsamma ombetsärender och lagarnas studium, så att han

förordnades biträda vid Prinsens undervisning och år 1G9S

blef Landshöfding i Westerås efter sin fader, dagen efter

dennes död. År 1710 blef han Kongl. Råd, Kansliråd

och Hofkansler samt Ordförande i Lagkommissionen,

hvilken sistnämnda befattning han bibehöll ända tills

Komissionens arbeten voro fullbordade och lagen antagen, till

minne hvaraf Ständerna luto öfver honom slå en medalj.

Hans obenägenhet för Engelska hofvets planer efter Carl

Xll:s död och för det stränga förfarandet mot Görtz,

hvil-ket han afstyrkte, gjorde honom illa anskrifven hos

Drottning Ulrika Eleonora, som öfvertalte sin gemål att förvisa

honom från hofvel. Han hade nyss förut emottagit

Presi-dentskapet i Kanslikollegium, hvilket han dervid nedlade,

men återtog det vid Ständernas sammanträde och på deras

anmodan, äfvensom sin plats i Rådet. Presidents-embetet

alträdde han likväl kort dcrefter till Grefve Horn,

likasom det i Kommersekollegium, hvilket han äfven innehaft,

men hvartill Grefve De la Gardie blifvit utnämnd. Såsom

skadestånd erhöll han 3000 R:dr i taflelpenningar. Både

Upsala och Lunds Universileter valde honom lill Kansler

och han uppfyllde med nit och värdighet dessa

befattningar, samt talade vid förefallande akademiska

högtidligheter en ganska flytande latin. Dog i Stockholm den 3 Juni

1737.

383.

Anders Olofsson Rhyzelius,

född år 1G77 i Veslergöthland och Ods församling, der

fadren var Kyrkoherde, beträdde, som denne, den

prester-liga och akademiska banan, och blef år 1711 Theologie

professor i Åbo. ltyssarnes framträngande dit tvang

likväl honom, som så många andra, att fly öfver till

Sverige, då han i Upsala lät pres viga sig och blef

Under-kyrkoherde vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Kort

derefter kallade Konung Carl Xll hononi till sin

llofpredi-kanl och år 1717 blef han Konungens Bigtfader samt

Preses i Fältkonsistorium, då han följde Konungen lill

Nor-rige. År 1720 blef han Domprost i Linköping, hvilket

embete han innehade i 22 år, då han, efter Erik Benzelii

död år 1743, upphöjdes på biskopsstolen. Ar 1747 var .

han på förslag till Erkebiskop, men undanbad sig denna

värdighet, emedan han då redan var 70 är gammal. Han

lefde likväl ännu i fjorton år och afled först år 17 01.

Ilan ansågs som en af sin tids störste predikanter, var en

god latinsk poet och författare af många skrifter, i

synnerhet af den bekanta Biskopskröuikan. Hans barn

adlades med namnet Qdencrantz.

384.

Sebastian Gravf..

Denne man är ett bevis på hvad flit, ihärdighet och

redlighet kunna uträtta, men tillika elt af de hos oss

be-klagligtvis icke sällsynta, huru dessa egenskaper måste ?

kämpa mot likgiltigheten, egennyttan och orimliga ekono- *

miska författningar. Han härstammade från en till Sverige ^

under Carl IX inkallad Nederländsk slägt, hvilken gjort

-bergsbruket till sitt yrke. Sebastian Grave, född 1G84, ’

tjenstgjorde någon tid i Bergskollegium, och följde

domare på ting, men sysselsatte sig sedan med malmstrecks

och grufvors uppsökaude. Förtröstande på den erfarenhet

och insigt han häri vunnit, beslöt han nu på egen hand

använda sina kunskaper och begärde få anlägga elt bruk

på Hellefors’s Finmark. Delta afslogs, men en annan

ansökning till en dylik anläggning i Siils eller Nås sockens

Finmark beviljades år 1724. För att dortill erhålla

förlag, ingick han i bolag med handelshuset Ström i G ö t lie—

borg, och anlade, för gemensam räkning, under en lid af

femton år, efter hvarandra: Grafvendals, Fredriksbergs och

Annelorss bruk samt Slröinsdals och Ulriksbergs masugnar,

hvilka nu hafva elt sammanräknadt smide af 5,420

skep-pund och vid Graves död en folkmängd af 1,100 menniskor.

Härunder hade han likväl att uthärda liera rättegångar och

chikaner af Stora Kopparbergs bergslag och en mängd

r