LNCrawler

248. Page 251

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 251

Carl XII:s Samtida

- 384. Sebastian Grave

- 385. Erik Odhelstjerna

- 386. Niklas Keder

- 387. Burchard Precht

- 388. Kilian Stobæus

Finnhemmans-åboer, hvilka fordrade ej mindre än

bruksbyggnadernas nedrifning och tvänne gånger voro nära att

verkställa deu. Derjemte liade lian att kämpa mot

ekonomiska svårigheter och bristande tillgångar; men dessa

undanröjdes lyckligt för bolagsmannen Ström genom rika

slägtingar och för Grave genom Grosshandlaren Grill i

Stockholm, hvilken besökte honom under hans sista

sjukdom, som angripit honom der, och lade honom i grafvsn

den 14 Mars 1748. Grill lolvade honom, att hans enka

skulle få qvarblifva i besittning af egendomarna, hvilka

på hans del voro Fredriksbergs och Annelorss bruk samt

Ulriksbergs masugn, och efter beqvämlighet aihetala

skulden, blott hon förmådde uppgilva en säker person, åt

hvilken brukens drift kunde anförtros. En sådan fauns i

Polhems brorson, Lars Polhammar, som gifte sig med en

af döttrarna och efter 1 ti års förvaltning hade befriat

egendomarna från alla skulder. Graves arfvingar

inue-hafva dom äunu.

385.

Eiuk Od hels t jer na,

pä sin tid Sveriges störste bergsman, föddes är 1661 i

Upsala, der fadern, Erik Odhelius, var Tbeol. Professor.

Iledan vid 20 år väckte en hans disputation om tingens

magnetism, det största uppseende. Erkebiskopen och alla

Professorerne uppträdde som opponenter, men den unge

respondenten försvarade sig sjelf sä väl, att Preses

alldeles icke behöfde yttra sig. Efter en utländsk resa,

blef han, år 1688, utnämnd till Bergmästare i Nya

Kopparbergs oeh llelleforss-distrikterna, och då Carl XI

befallde, att den erfarnaste bergsmannen i riket skullo, på

Kongl. bekostnad, genomresa Europa, för att se och

inhämta hvad som kunde lända do Svenska bergverken till

gagn, ansågs Odhelius sjelfskrifven till detta uppdrag.

Återkommen till fäderneslandet efter två års bortovaro,

nedlade han resultaterna af sina forskningar i en

”Beskrif-Iiing,’ hvilken äunu iörvaras i Bergskollegium, såsom en

skatt af högt värde. År 1695 erbjöds honom en

Médecine-profession i Upsala; men som han vid samma tillfälle

hade anbud af en Assessorsplats i Bergskollegium, valde

han den senare. Adlad år 1698, autog hau namnet

Odlielsljerna. Allt iör tidigt bortrycktes han af döden år

1704 i sin bästa ålder. Utom den skada den praktiska

bergshandteringen deraf led, tillskyndades vetenskapen en

icke mindre, i det tvänne Verk, med hvilkas utarbetande

han var sysselsatt: Lexicón Melallicum och Suecia

Subterránea, härigenom afbrötos.

386.

N I li 1. A S K E DER,

en lärd nian och Antiqvario, född i Stockholm af Tyska

föräldrar år 1659, lade sig på lornforskningen, fick, efter

en utländsk resa, uppdrag att, jemte trenne andra, ordna

den Kongl. myntsamlingen, och blef derunder känd af

Carl XI, som ofta besökte de arbetande och roades af

deras snillrika samtal. År 1697 blef han Assessor i

An-tiqvitets-kollegium och år 1711 adlad. Anbudet, att blilva

Antiqvarie och Kongl. Sekreterare, som gjordes honom

efter Peringskölds död, undanbad han sig, emedan han

då redan var en 66-årig man. lian tillbragte ett fromt

och stilla Iif med läsning, författareskap, andaktsöfningar

och ett förtroligt umgänge med vittre och lärde nian,

bland hvilka han hade många vänner. Ilan skref vers på

icke mindre än sex språk oeh har författat en mängd

al-handlingar, isynnerhet i numismatiken. Icke mindre än åtta

skådepenningar äro slagna öfver honom, hvaribland fem

af lledlinger. Ilan alled den 15 April 1735.

387.

Burcuard Precht,

född i Brehmen år 1651, gjorde sig der känd som en

utmärkt bildhuggare och blef, endast 21 år gammal,

inkallad till Sverige, att biträda vid oruerandet af

Drottningholms slott, der han öfvertog arbetenas ledning efter Mil—

lichs bortresa och har, bland annat, förfärdigat de tolf

statyer, som pryda stora trappan. Han biel snart så

värderad för sin talang, att Nicod. Tessin önskade för alltid

fästa honom vid Sverige, der konsten då ännu låg i sin

linda. För att ytterligare utbilda honom sjelf och skalla

materialier till de arbeten, som Carl XI tillämnade, tog

han honom med sig pa den resa, han år 1687 företog till

Frankrike och Italien. Återkommen derifrån, användes

Precht vid den nya slottsbyggnaden, som då börjades,

och hans lika flitiga som skickliga band har dessutom

lemnat ganska värderade minnen på många ställen af

riket. Sådana äro monumentet öfver Grelve Johan Gabriel

Stenbock i Stockholms Storkyrka, det öfver Carl XII och

Baron Knut Lejouhufvud i lliddarholmskyrkan, en mängd

predikstolar och altarprydnader jemte andra oruamenter,

såsom; Kungsstolarna i Stockholms Storkyrka och

predikstolen derstädes, aitarprydnaden och predikstolen i Upsala

Domkyrka, den sistnämnda ansedd för den yppersta i riket

och förfärdigad efter mönstret af den i Loretto; en äldre

i samma kyrka, hvilken förstördes vid Upsala brand, en

sådan, jemte aitarprydnaden i Maria kyrka i Stockholm,

hvilka hade samma öde 1759 o. s. v. P. dog i

Stockholm den 26 Febr. 1738 i sitt 87:de år. Ilan

efterlem-nade llere söner, som alla ärfde en del af faderns anlag.

En af dem blef bildhuggare hos Hertigen af Lothringen

och öfvergick till Katholska läran. En annan, Gustaf,

som fortsatte faderns arbete vid altarbyggnaden i Upsala

och fick titel af Hofkonduktör, öfvergaf sedan konsten,

för att hängifva sig åt sin smak för nöjen. Yngste soneu

blef guldsmed och en sannskyldig artist i sitt yrke.

388.

Kilian Stobaeus,

Ilistoriarum Professor vid Lunds universitet med

Archia-ters titel, en lärd samlare och författare af åtskilliga bi-