LNCrawler

258. Page 261

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 261

Carl XII:s Samtida

- 402. Anna Charlotta Schröderheim

- 403. Sara Fredrika Torsslow, född Strömstedt

- 404. Henriette Nissen

- 405. Jenny Lind

stafs förtrytelse väcktes deraf och, emot sin vana, ville

han straffa den obetänksamma skämterskan. Ilan skall då

ha yttrat till hennes man sitt misshag och anbefallt honom

att begagna sin husfaderliga myndighet, för att afvärja från

sig skymfen af det lefnadssätt, hon påstods föra.

Scbröder-heim var nog svag att icke allenast efterkomma den Kongl.

viljan, utan att göra det brådstörtadt och skoningslöst.

Vid hemkomsten från slottet gick han in till sin fru, som

då låg i barnsäng, förebrådde henne sitt uppförande, som,

burudant det än måtte hafva varit, efter hvad ofvanstående

anekdot visar, ej var honom obekant, och förklarade, att,

när hon tillfrisknat, skulle hon lemna hans hus. Hon gjorde

det också snart, men ej som frisk utan som död, ty

sin-nesskakningen, öfverraskningen och det för benne ovana

uppträdet, grep den sjuka qvinnan så våldsamt, att hon

följande dagen ailed. Det var den 1 Januari 17‘.>2. Bell—

man har besjungit benne, och ett uttyck i hans clegie

synes utvisa, att det allmänna fördragsamma omdömet

glömde hennes fel, som kanske mest voro tidens och

om-gifningens, för att minnas hennes älskvärdhet, hennes

behag och bjertats godhet, förtjenster med ett ord, som

tillhörde benne. Det heter nemligen:

”Böljan den svallade, skummig och grön,

Charon af vågen förföljdes;

Straxt hennes skugga, förädlad och skön,

Undan afunden döljdes."

403.

Sara Fredrika Torsslow, född Ströjustedt.

, Denna, Sveriges nu lcfvande största, skådespelerska

föddes i Stockholm den 11 Juni år 1795. Som hennes

anlag vid theatern tidigt märktes, antogs hon vid dess

elevskola och sedan hon der genomgått den elementära

undervisningen, anförtroddes hon, till sin vidare utbildning, åt

fru Ruckman, i hvars hus hon inackorderades. År 1829

ingick hon äktenskap med sin nuvarande man. Då denne

år 1834 lemnade Kongl. Theatern och öfvertog ledningen

af den å Djurgården, följde hon honom dit, äfvensom till

Nya Theatern, då de båda der engagerades. Den genre, som

företrädesvis öfverensstämmer med hennes individualitet,

är den, hvari starka, mäktiga passioner uttryckas, eller der

en lugn, imponerande hållning utgör karakteren. De

rö-ler, bvari hon särdeles excellerat, äro således Ainenaide i

Tancretl, Elisabeth i Maria Stuart, Virginia och Iltanka

i tragedierna af samma namn, Lady Macbeth, der hennes

spel hade nästan förfärande natursanning, Lvcretia

Borgia in. fl. d. Genom det förstånd i uppfattningen, som

alltid utmärker henne, i iörening ined hennes starka organ

och kraftfulla kroppsbyggnad, lyckas hon likväl äfven i

sådana röler, som genom sitt helt och hållet motsatta

lynne ej tyckas rimligtvis kunna med fördel återgifvas af

en tragisk skådespelerska, såsom Trumslagaren Rataplan,

värdshusvärdinnan i En koja och ditt hjerta, Tan/e Batu

eller; Den llugoalvorna Fiskköperskan o. s. v.

404.

i

Henriette Nissen

föddes i Götbeborg den 12 Mars 1821 af föräldrar,

tillhörande mosaiska trosbekännelsen. Redan som barn

röjdes bennes musikaliska fallenhet och vid 13 år sjöDg hon

inför ett auditorium, bestående af slägtingar och vänner,

Annas parti i Don Juan. Ej blott hennes stämma, utan

äfven bennes föredrag, resultatet af barnetsegen

uppfattning, väckte de närvarandes förvåning, och man fann

skäligt att icke försumma så ovanliga naturgåfvors utbildning,

hvarföre hon erhöll till lärare Musik-Direktören Günther,

fader till den utmärkte tenoristen vid Kongl. Theatern.

Hon inskränkte sig likväl ännu till enskildta

sällskapskretsar och någon gång ett offentligt uppträdande för ett

välgörande ändamål eller för alt biträda resande artister, som

i hennes födelsebygd gåfvo konserter; men kännare

försäkrade, att bennes anlag förtjente en mera artistisk

behandling och kunde göras äfven ekonomiskt produktifva.

Den unga sångerskan hade ännu aldrig tänkt på annat

ändamål med deras odling, än eget nöje och glädjen

alt kunna dermed bereda andras och till lön skörda

deras bifall. Hon borde likväl tro, hvad behörige

domare sade benne, det hon var ämnad att lysa i en större

sfer, än den inskränkta sällskaps- eller på sin höjd

amatörs-kretsen, och hon beslöt således, i Juli månad år 1840,

att begifva sig till Paris. Föräldrar och anförvandter

gåfvo ändtligen, icke utan tvekan, sitt samtycke härtill.

Sedan hon i ungefär två år i Paris njutit den ryktbare

Gar-cias undervisning, erbjöd Direktören för Italienska operan

derstädes henne engagement, och bon debuterade med den

mest bestämda framgång i Adalgisas röle i Norma. År

1843 gjorde hon ett kort besök i fäderneslandet och kora

äfven till Stockholm, der bon gaf flera konserter,

deri-bland den sista middagstiden på Stora Opera-Theatern,

något som bändt blott en enda gång förut; ined Taglioni,

och af samma orsak, nemligen, att hon följande morgon

skulle afresa, och de många, som ännu ej fått höra

benne, önskade sig ett tillfälle dertill. Hon har sedan

tillhört dessa Europeiska konstnotabiliteter, som hvarje stor

lyrisk scen söker, åtminstone för någon tid, tillegna sig.

Hon har således uppträdt än i Petersburg, än i Tvsklands

och Italiens förnämsta släder, sednast (1847) i Florenz,

och torde ännu hafva en lång och lysande konstnärsbana

sig förelagd, emedan hon öfverallt haft rika engagementer

och skördat det mest otvetydiga bifall. Hennes röst är,

säger Viard i Franska tidningen lOpera för den !

December 1S42, "en utmärkt vacker Sopran.’

405.

Jenny Lind.

Denna nordens näcktergal, om icke den af alla

Svenska sångerskor som naturen gifvit den mägtigaste

stämman, likväl den, som med egen kraft lyckligast brutit

sin egen bana och arbetat på siu utveckling, samt

ojem-förligt mer än någon annan vunnit en Europeisk ryktbar-