LNCrawler

259. Page 262

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 262

Carl XII:s Samtida

- 405. Jenny Lind

- 406. Fredrika Bremer

bot och öfverlygat vorlden, att Sverige är icko blott ett

land för krigare ocb vetenskapsmän, för skalder,

romanförfattarinnor ock bildande konstnärer, ulan äfven för

sångerskor, löddes i Stockbolm den 6 Oktober 1820. Redan

som barn kom bon i pension, intogs i Kongl. Tbeaterns

elevskola ocb uppträdde såsom helt ung pä scenen i både

sång- och tal-röler. Man gjorde sig likväl mera hopp om

henne som aktris, än som sångerska, tilldess hon år 1838

i Februari genom föredraget af Agathas röle i Friskytten.

först grundläde sitt rykte såsom en af lyriska scenens

förnämsta prydnader. Ehuru ibland kännare stridiga

omdömen yttrades öfver hennes rang som sådan, ehuru äfven

hennes mest entbusiastiska beundrare medgåfvo, att

bennos röst icke ägde något stort omfång och en slags

heshet vidlådde i synnerhet vissa delar deraf, åhörde

allmänheten henne likväl med ständig förtjusning, ocb hennes

anseende steg med hvarje dag. Sjelf insåg hon likväl

ännu, att mycket felades henne, och beslöt derföre, alt,

så snart hon hunnit samla derlill erforderliga medel,

be-gifva sig till Paris, för att, under Garcias ledning,

fortsätta sina studier. Detta beslut verkställde hon om

sommaren år 1840. När hon första gången lät höra sig hos

Garcia, sade han henne de nedslående orden: ”Mitt baru,

Ni har ingen röst.” Då han likväl låtit henne sjunga för

sig ännu några stycken, fann han skäl att mildra sitt

omdöme och rådde henne, att, genom bvila, söka återhämta,

de förlorade, men möjligtvis återvändande, krafterna i

organen. Detta råd var en bekräftelse på hvad mången i

fäderneslandet förutsagt, att den ytterliga ansträngningen

skulle skada och möjligtvis för hela framtiden förstöra

den unga talangen, och man hade derföre, ehuru

förgäl-ves, enskildt och offentligt, afrådt derifrån. Lyckligtvis

var förlusten icke oersättlig, ehuru den för Mamsell L.

medförde obehaget af ett liera månaders sysslolöst, snart

sagdt ensligt, vistande i Paris. Då hon efter denna

hvi-la åter började sina öfningar för Garcia, vann rösten

visserligen i klarhet, jemnhet ocb böjligbet, men dock icke

så, att hvarkeu hon sjelf eller hennes lärare ansågo

råd-ligt för henne att ännu offentligt uppträda i denna

konsternas hufvudstad. Meyerbeer hade emedlerlid hört henne,

riktigt uppskattat hennes värde och träffat aftal med

henne, att följande året engagera sig i Berlin och särskildt

der öfvertaga första sopran-partiet i den opera, han för

Kongl. Theatern derstädes skulle komponera. Ilon

återvände uu 1842 till Sverige ocb inträdde ånyo vid Kongl.

Theatern, som hon likväl lemnade år 1844, för att i

Dresden fullkomna sig i Tyska språkets talande och

sedan i Berlin omottaga det der väntando engagementet.

Först måste hon likväl åtlyda en kallelse tillbaka till

Sverige om hösten s. år, för att med sin sång illustrera

högtidligheterna vid Konungens kröning. Sedan dessa voro

förbi ocb bon såsom gäst sjungit några gånger på

thea-tern, begaf hon sig åter till Tyskland och till Berlin. Här

fördröjdes hennes uppträdande något genom tvisten mellan

Meyerbeer och Tbeater-Direklionen, söm ville föredraga

en annan sångerska, men slutligen bilades dessa

stridigheter och Mamsell Lind utförde det al kompositören henne

lilläimiade parti i FullUnjrct i Schlesien. Den mest lysande

framgång krönte hennes debut och hvarje gång, hon sedan

lät höra sig under sitt vistande i den Preussiska

bufvud-staden, var för henne en ny triumf. Hon qvarblef der

öfver vintern, gaf några gäströler i åtskilliga andra Tyska

städer ocb kom om våren 1845, enligt löfte, på ett

besök till Sverige. Hennes emottagande här var det af en

segrande eröfrare, och hon hade verkligen åt sitt

fädernesland eröfrat eu lager, som ännu fattats i dess

segerkrans: sångens pris. Hon uppträdde 22 gånger om våren

å Kongl. Theatern och tilloppet till hennes

representationer var så stort, att man före kl. 6 om morgonen började

på Gustaf Adolfs Torg formera queu för att vinna

tillträde till biljettkontoret, och straxt på förmiddagen voro

vanligen alla biljetter utsålda. Anmärkningsvärdt ocb

karakteristiskt är, att vid en konsert, som gafs i den nya

Carl Johans kyrkan på Skeppsholmen, hvaraf inkomsten

tillföll Hofkapellets Pensions-kassa och Prins Carls

Inrättning för fattiga, vanvårdade barn, således för ett

välgörande andamål, ocb livartill biljetten endast kostade En

Riksdaler Banko, var kyrkan icke full, bvaremot Theatern

hvarje gång var öfverfvlld, till och med när ett

spektakel med fördubblade priser gafs för alt med inkomsten

bygga en kalorifere under scenen. Och likväl tyckes intresset

att höra den lirade sångerskan i Ilavdns odödliga

mästerverk: Årstiderna, hvari hon aldrig förut uppträdt, hafva

bort vara aldraminst lika stort, som att Dera gånger höra

om henne i en af Bellinis och Donizettis operor. — Ännu

större var enthusiasmen i Köpenhamn, der bon om hösten

år 1845 infann sig på resan till Tyskland, ocb hvarest

nygirigbeten påstås hafva hållit en mängd menniskor hela

natten om posterade utanför biljettkontoret, för alt vara

tillhands vid dess öppnande och kunna tillkämpa sig ett

af de oskattbara inträdeskorten. Från Köpenhamn

fortsatte hon sitt triumftåg till Berlin, der hon. likväl icke

länge qvarstannade, emedan hou väntades i Wien,

Dresden, Cassel, Frankfurt a. m., Ilamburg ocb alla Tysklands

städer, som voro nog lyckliga att kunna tillvinnna sig

hennes besök. Högst fördelaktiga anbud från Paris ocb

Petersburg har hou ej kunnat antaga, men har dock

slutligen gifvit vika för enträgenbeten och denna vår (1847)

uppträdt i London. Det behöfver knappt nämnas, att hon,

under dessa tvänne år, skördat icke blott ett oerhördt

bifall, ulan äfven rikliga inkomster ocb dyrbara skänker af

Kongl. och Furstliga personer. — Ännu torde det kanske

vara för bittida att bestämma hennes rang bland Sveriges,

och ännu mera Europas, sångerskor, men visst är, att

hennes företeelse är någonting i Sveriges konsthistoria

alldeles nytt. Man finner henne förtjusande, icke blott som

’sångerska, utan äfven som skådespelerska, ocb beundrar

¡isynnerhet henues föredrag af Svenska folkvisor, äfvensom

hennes personlighet och uppförande tillvunnit henne en

lika allmän aktning som hennes konstnärsskap.

406.

F ii e d n i k a B k r; m e k

jföddes i Åbo år 1802, men öfverflyttade, redan soiri

|barn, med sin fader, Brukspatron Carl Fredrick Bremer,