LNCrawler

262. Page 265

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 265

Carl XII:s Samtida

- 406. Fredrika Bremer

- 407. Ulrika Carolina Widström

- 408. Julia Christina Nyberg

- 409. Emelie Carlén

- 410. Jöns Svanberg

till Stockholm, der hon alltsedan varit boende. Smak för

läsning och litterära sysselsättningar röjde sig redan hos

den uppväxande flickan, och tidigt började hon författa

åtskilliga uppsattser, som vunno mycket bifall inom hennes

umgängeskrets. I)en slags tvetydighet, gränsande till

åt-löje, hvarmed man vant sig att betrakta författare i

kjortlar, afhöll likväl länge den blyga skriftställarinnan frän

alt våga sig ut på oflentlighetens slippriga täflingsbana,

tilldess hon omsider år 1S28 vågade det djerfva försöket,

och, höljd i anonymitetens slöja, utgaf första häftet af

Teckningar ur Hvardaijslifvet. Denna lilla skrift gjorde

ver-keligen epok i vår moderna litteraturs historia, ty det

var egentligen med den, som den Svenska romanen, i sin

nuvarande skepnad, började, och småningom tillvann sig

en sjel(ständig rang inom den allmänna vitterheten och

blef, hvad som aldrig förr varit fallet, en den läsande

verldens allmänna tillhörighet. Det bifall, hvarmed första

häftet af "Teckningarna” emottogs, ökades med bvarje

nytt sådant och titeln har sedan hlifvit den gemensamma

benämningen för en cyklus af romaner, som författarinnan

utgifvit, utom några under egna titlar. De förnämsta af

hennes arbeten äro : Presidentens döt Ira r, Aina,

Grannarna, Hemmet, En Dagbok, in. m. Många af dem hafva

erhållit liera upplagor och de flesta ba i öfversättningar

utkommit i Danmark, Tyskland, Frankrike och

Nord-Ameri-ka, samt «ifvit ämnen till dramatiska bearbetningar.. De

utmärka sig mindre genom uppfinningens originalitet, än

genom den lefvande skildringen af karakterer och

företeelser ur tidslifvet, serdeles den bildade medelklassens

Man skulle kunna säga, att författarinnan egentligen

tecknat sina egna omgifningar, men åt sina teckningar lånat

åtorglansen af sitt eget känsliga sinne, sitt milda hjerta,

sin djupa religiositet och sitt skarpa omdöme. De

stormande passionerna och den råa immoraliteten existera ej

(or henne, ocb hon bar således ej kunnat teckna hvad

hon är nog lycklig att ej känna, mer än till namnet.

Stilens ljufva blomsterdoft skänker dertill åt den säkra

teckningen en egen, intagande kolorit, som således utgör, om

icke dess väsäntligaste beståndsdel, likväl ett af dess

förnämsta behag. Svenska Akademien har tvänne gånger,

såsom ett aktningsbevis, tilldelat henne först sitt andra

och sedau sitt stora pris, det enda bon kunnat gifva

henne, så länge bruket förbjuder denna korporation att bland

sina ledamöter upptaga äfven fruntimmer, något, som

Musikaliska och De fria Konsternas Akademier likväl icke

tvekat att längesedan göra. — En uppmaning till

Allmänheten att bidraga till stiftelsen af räddnings-anstalter för

fattiga och vanvårdade barn, som Mamsell B. lät införa i

tidningarna år 1843, är ett uttryck af hennes ädla, sanut

kristliga, menniskokärlck och möttes med allmän välvilja.

407.

Ulrika Carolina Win st höm.

Bland den Svenska parnassens qvinliga ledamöter

intager detta fruntimmer ett af de förnämsta rummen och,

under hennes egentliga verksamhetsperiod, det yppersta

näst fru Lenngren. Hon föddes i Stockholm den 24

November 1767. Hennes fader, Orgelbyggaren P. N.

Forss-berg, gaf henne en vårdad uppfostran ocb lät, hvad som

på den tiden var något ovanligt vid den qvinnliga

bildningen, utom andra språk, äfven lära henne Tyska. Ilon

utvecklade, jemte en ovanlig skönhet, tidigt lika ovanliga

skaldeanlag, blef bekant med många af tidehvarfvets

snillen, såsom Leopold, Tborild, Lidner o. s. v., och allt

tycktes således förebåda henne en lysande bana. Denna

blef likväl mera inre lycklig, än i det yttre glänsande, ty

hon gifte sig med llofrepetitören Widström, och lefde

med honom i trefliga och angenäma, men obemärkta, vil—

kor. Dessa förändrades icke heller sedan hon af

allmänheten blifvit, ej blott bemärkt, utan med beröm utmärkt.

År 1799 framträdde hon för första gången inför publiken

med ett häfte Erotiska Sånger, om bvilka det säges i

Hammarskölds Svenska Yilterheten: ”Allt, som ger hehag åt

en fruntimmersprodukt, finner man i denna lilla samling

förenadt: finhet i känslan, en balfrnatt täckhet i uttrycket

och en glödande passion göra, att kännaren, oaktadt. de

små teckniska bristerna, gerna dröjer vid dess ljuft

doftande, friska blommor." De gjorde mycket uppseende,

lästes, berömdes ocb beundrades, men hade likväl intet

inflytande på författarinnans borgerliga Iefnaasförhållanden.

Kort derefter utkom en af henne öfversatt roman: Victor

eller Skogsbarnet, hvari hon inflätat flera ganska täcka

poemer, bland andra en längre ballad: Fiskaren, som är en

af de täckaste af detta slag vår vitterbet har att uppvisa.

De år 1811 utgifna Höstaftnarna voro till det mesta

endast öfversättningar. Följande året blef hon enka och

brydsamma ekonomiska förhållanden nödgade henne

af-flytta från hufvudstaden; hon nedsatte sig i Mariestad,

der hon erhöll sin bergning af en pension för unga

fruntimmer, som hon inrättat och underhöll med sin yngsta

dotters tillhjelp. Här blef hon känd af en bland nutidens

utmärktaste litteratörer, hvilken beskrifver henne såsom

”en liten, gladlynt gumma, med lifliga, uttrycksfulla

ö-gon, i b vilkas strålar ännu låg mycken ungdomlighet, låg

denna själens oförgängliga glans, hvilken isynnerhet

tillhör det sanna snillet.” Hon uppmuntrades att utgilva en

ny upplaga af sina vitterhetsförsök och skördade

härigenom, icke blott en frisk lager åt sin sångmö, utan äfven

en ekonomisk fördel, som spridde en stråle af nytt lif och

bohag kring hennes lefnadsafton, hvars sista dagar nu

voro inne, ty bon alled följande året i841. En son och

en dotter hade föregått henne, och deras grafvar

bloin-sterströtts af hennes hand; tvänne döttrar återstodo att

bevisa siu oförgätliga moder samma tjenst.

408.

Julia Christina Nyberg.

Inspektören vid Skultuna mässingsbruk i Westinanland

Pehr Svärdströms dotter, Julia Christina, föddes på

sistnämnda bruk don 18 November år 1785. Vid 13 års

ålder förlorade hon sina föräldrar, men brukets ägare,

Ad-lerwald, en högt bildad man, intog deras ställe, blef den