LNCrawler

263. Page 266

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 266

Carl XII:s Samtida

- 408. Julia Christina Nyberg

- 410. Jöns Svanberg

unga flickans förmyndare och välgörare, och skickade

henne år 1809 till Stockholm, der hon insattes i pension

bos Franske Markisen Dariés, hvilken i hufvudstaden

inrättat en bokhandel och en läroanstalt för Franska

språkets inhämtande. Redan som ung röjdes hos henne, ej

blott kårlek för vitterbeten, utan äfven anlag för dess

yrken, men hon öfvade dessa anlag endast för eget nöje,

emedan de voro förenade med detta för den sanna

talangen karakteristiska drag: misstroende till egna krafter.

Först sedan hon år 1809 trädt i äktenskap med

kram-handlaren i Stockholm, Asping, men nödgats genom en

laglig skiljsmässa låta upplösa detsamma, emedan de

båda makarnas lynnen föga sympatiserade, framkallade

denna omständighet hennes sångmö till offentligt lif, och hon

uppträdde i Poetisk Kalender år 1817 med några klagande

sånger. Det bifall dessa vunno, förmådde henne att

fortfara på den beträdda banan, och hon inlemnade flera

bidrag både till Poetisk och U/ioelisk Kalender, samt

tidningen Heimdall, bvarvid hon alltid undertecknade sig

Eu-pltrosyne, hvilket sedan förbi i fvi t hennes skaldenamn,

äfven då hon utgaf sjelfständiga arbeten eller samlingar af

sådana. Den första af detta slag utkom år 1822, under

titel: Dikter af Evphrosyne, hvarpå följde ett dramatiskt

poem: Vublina. År 1828 utgaf bon Nyqre Dikter, 1832

Samlade Dikter, 1840 Sylfiden och tredje bandet af hennes

Nya Dikter, bvilka alla omfattats af både kritikens och

allmänhetens huldhet och aktning. Under tiden hade

hennes enskildta förhållanden tagit eu lyckligare vändning,

ty hon gifte sig 1822 med Bruksinspektören Nyberg, med

hvilken hon ännu sammanlefver, dock utau att kvarken i

detta eller i sitt första äktenskap bafva några barn. Den

tid, hennes hushåll lemnat henne öfrig, bar hon användt

dels på vitterheten, dels på skötseln af sina blommor,

ty hon älskar de täcka naturbarnen lika mycket på jorden

som i poesien. År 1843 företog bon, till skötande af sin

hälsa, en resa till Danmark, Tyskland och Frankrike.

Svenska Akademien bar, såsom ett »ktuinjrsbevis, tillde-

O *

lat henne sin jetton i guld.

409.

E M E L l K C A R L É K.

Köpmannen i Strömstad Roger Smiths dotter föddes

derstädes den 8 Aug. 1807. Redan som ung följde hon

sin iader på flera af de resor han företog på sina fartyg

och vann derigenom en bekantskap med sjölifvet, som hon

sedermera med så mycken skicklighet användt i

skildringen af dess skiftande uppträden, en bekantskap, som i

allmänhet är sällsynt bos litteratörer, men isynnerhet är

det hos fruutimmer, genom sina Iefnadslorhållanden

vanligen uteslutna från möjligheten att förvärfva en dylik.

Vid 20 års ålder gifte hon sig med provincialläkaren A.

Flygare och flyttade med honom till Småland. Enka 1833

återvände hon titl hembygden, dock utan att för

beständigt vistas der, utan bodde på åtskilliga ställen i

provinserna deromkring, hvilkas seder och egenheter hon

sålunda bado tillfälle att lära känna. År 1838 uppträdde

hon för första gången med en liten roman: Waldemar

Klein, hvilken emottogs af publiken med mycken välvilja

för sitt enkla, okonstlade framställningssätt, det naiva,

naturliga och flärdlösa i teckningen af karakterer och

händelser. På den följde sedermera Representanten och

Gustaf Lindorm, hvilka ännu mer utbredde hennes rykte

och detta stadgades fullkomligt, då hon år 1839 bosatte

sig i Stockholm för att helt och hållet ägna sig åt

litteraturen och den del deraf, som hon valt till föremål för

sin själsverksamhet: romanen. Hon bar sålunda, utom de

ofvannämnda, efterhand utgifvit: Professorn och hans

skyädlingar — Fosteibröderne — Kyrkinviqntngen i llammarby —

Skjutsgossen — Rosen på Tistelön — Kamrer Lassman —

Fidei ko misset — Pä! Wärning — Vindskuporna — Bruden

pä Omberg — Enslingen på Johannisskaret och En natt vid

Bullarsjön, liemies sista och största arbete, i hvilket hon

skildrat pietismens olyckliga verkningar. De flesta af

hennes romaner äro öfversatta i Danmark, Tyskland, England

och Amerika. Ilon vistas icke, likt många andra

romanförfattare, inom en enda, trängre sfer, utan äger en

uni-versalitet, hvari bon, liksom i teckningens säkerhet och

bestämdhet, står främst bland alla inom Sverige. Hennes

penna dväljes lika hemmastadd i de högre kretsarne som

bland folket, och bon skildrar lika troget passionens

företeelser hos kulturmenniskan, som do enkla uppträdena inom

folklifvet. Helst dröjer hon likväl i den friska sjöluften,

vid hafsstranden, på skärgårdens öar och fisklägen, der

hon lättast återfinner den natursanning, bon i allt söker

och med enkla, men bestämda, drag återgifver. Hennes

kolorit är icke lysande och bländande, men sann. De

förnämsta af hennes arbeten äro måhända Pål Wärning, Rosen

på Tistelön, men framför allt Enslingen pä Johannisskaret,

hvilken af många läsare blifvit satt i främsta rummet

bland alla Svenska romaner. I företalet till den

Amerikanska öfversättningen af Rosen på Tistelön meddelas ett

omdöme öfver hennes författareskap i allmänhet. — År

1S41 ingick hon sitt andra äktenskap med Kanslisten i

Justi t ¡»-Revisionen J. G. Carlén.

410.

Jöns Svanberg,

Professor, prost och kyrkoherde i Alunda af erkestiftet,

Led. af N. O, (öddes den 6 Juli 1771 i Neder-Calix

socken i Norrbotten, af bondeföräldrar, blef 1787 student i

Upsala och 1794 magister. Samma år utnämndes han till

Docens i mathemathiken, men flyttade år 1S03 till

Stockholm, der han blifvit Vet.-Akadeiniens Astronom och 1809

dess Sekreterare. Han qvarblef icke länge vid denna

befattning, emedan ban redan 1811 befordrades till Matb.

Professor i Upsala. År 1819 erhöll han, såsom personelt

praibende, Alunda och Morkarla pastorat och vid Drottning

Desiderias kröning blef han Theol. Doktor. Han är för

närvarande Professor Emeritus, åtnjutande ett lörtjent

lugn efter sina långa vetenskapliga ansträngningar. — S.

är en af, icke allenast Sveriges, utan äfven Europas,

ansedda-sle matkematiker. Redan åren 1801 —1803 anställde han,