LNCrawler

264. Page 267

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 267

Carl XII:s Samtida

- 411. Anders Henrik Stamberg

- 412. Anders Otto Lindfors

i förening med Öfverbom, Holmqvist och Palander

gradmätningar i Lappland, hvarom en beskrifning ä fransyska

utgafs. År 1S0G vann han Franska National-lnstitutets

astronomiska pris; år 1S25 anställde han, tillika med

Professor Cronstrand, pendelförsök i Stockholm, liar för

öfrigt utgifvit en mängd, skrifter i sin vetenskap t. ex.

Euctides proportion, doctrina explicator facta — Figura

ver-ticalium in etlipsoide ditermin — De mntuo tinear. geome.tr.

contactu m. fl. — Sonen Adolf Ferdinand Svanberg, född

är 1S0G, är, sedan 1841 , Professor i Fysiken vid Upsala

Universitet och Led. af Vet. Akademien.

41!.

Anders Henrik Stamberg

föddes den 9 December 1759 i Köping, der fadern var

Handlande. Dennes omständigheter satte honom i tillfälle

att låta sonen beträda studiernas bana, der ynglingen

redan utmärkte sig med ovanlig llit och lärgirighet, så att

han ådrog sig den vittre Lektor Bergklints

uppmärksamhet, on uppmärksamhet, som äfven bekräftade sig då den

fordne lärjungen sex år senare blef sin lärares

eftorträ-dare. Stamberg diinitterades år 1778 från Westorås

gymnasium till Upsala Universitet, der han år 1782 tog

Magistergraden, och tvänne år senare, då han blifvit

prest-vigd, förordnades till vikarierande Eloqv. et Poeseos

Lektor i Westerås, till hvilket embete han likväl först år

1797 erhöll verklig befordran. Förut bestridde han

Gym-nasii-Notarie och sedan Bibliothekarie-tjensten, i hvilken

sistnämnda egenskap ban ombesörjde gymnasii-bibliothekets

uppställande i dess nya lokal i domkyrkan och författade

öfver detsamma en systematisk alfabetisk katalog, hvilken,

såsom dess biograf anmärker, var skrifven med hans egen

”särdeles prydliga ooh nitida handstil.” Ehuru han ända

till år 1S28, dä han begärde afsked, qvarstannade på den

blygsamma Lektorsplatsen, gick han dock icke i

mist-ning af alla de utmärkelser, som möjligen här kunna

tillskyndas en förtjent man. lian blef nemligen

Konsistorii-Ledamot och Theol. Lektor 1810, fick Professors-tilei

1812, blef Kyrkoherde i Badelunds Prebende-pastorat 1815,

Prost 1S17, Theol. Doktor 1818 och pryddes 1S24 med

Nordstjernan. Ar 1825 uppfördes han i andra rummet på

förslaget till Westerås biskopsstol. Eller 44 års utöfning

af lärare-kallet, tog han väl, såsom redan är nämudt,

afsked derifrån 1828, men fortfor likväl med

Konsistorii-göromålen och med Prest- och Pastoral-examina intill sin

död den 31 Maj 1840. Stamberg var en utmärkt lärare,

och eu af dem, som hafva att tacka honom för sin

grundliga bildning, yttrar om honom vid hans graf: "Huru ofta

träffas väl on Lärare, som så förstår att hos ynglingen

iugifva denna varma kärlek för sin vetenskap, att med

denna det lifliga snillets hänförande kraft draga honom

till sig, och att äfven under ytan af ett strängare lynne

tillvinna sig sina Lärjungars vördnad och tillgifvenhet.

Emellertid, och för att kunna gå så många och

mångfaldiga önskningar och anspråk till möte, för att kunna

verka och uträtta så mycket som han, erfordrades en kraf-

tens ihärdighet, en ordningens vana, en oegennytlans

försakelse i mera än vanlig måtto." Bland de lärjungar, han

haft i sin vård, och som ägt honom att tacka, ej blott

för lärarens undervisning och handledning, utan äfven för

vännens och välgörarens verksamma biträde, var Johan

Olof Wallin, som alltid med tacksamhet påminte sig

honom. Då han dimitterades till Akademien, skref S. i doss

testimonium,’ alt läroverket ”lorde komma att skicka fä

hans likar.” — Stamberg var en vän af vitterheten’ och

en grundlig Latinare; han har utgifvit tre upplagor af

IJoratius med historiska, mythologiska och filologiska

anmärkningar, samt: Erici Benzelii Breviarium ffistorice

Eccle-siasticai, ad prcesens usque tempus continuatum.

412.

A k d er s 0 tto Lindfors

föddes den 2S Juli 1781 på Karlstorp i Näsby socken af

Wexiö stift, der fadern var Komminister. Då han år

1798 kom till Lund och skulle skrifva pro exercitio för

Lundblad, förundrade sig denne öfver den mindre goda,

temligen oromerska, stilen, och yttrade detta oförstäldt,

tilläggande, att han bland Småländningarne eljest var van

att finna sina bästa latinare. Denna förebråelse träffade

så djupt den känslige ynglingen, alt han inneslöt sig ett

helt år, hvarunder ban uteslutande studerade Cicero och

Livius. Kanske var det denna lilla motgång som lade

grunden till hans framtida utmärkelse och af den klena

chriaskrifvaren gjorde den store Latinaren, ty dä han

framgick ur sitt frivilliga (ängelse och Lundblad fick se

hans nästa scriptum, fällde han tårar af förtjusning

der-öfver. Då Lindfors sedan år 1 SO 1 tog Kandidatexamen,

erhöll han af Lidbäck det högsta betyget, en ära, som

han delade med en ende kamrat: Tegnér, mod hvilken

han följande äret tillsammans promoverades; han blef

sedan Docens i pedagogik och didaklik och förvärfvade här

ett sådant förtroende, att han, under hela den följande

lifstiden, mer än nägon annan anlitades om att skaffa

skickliga informatorer. Ar 1S11 blef han Adjunkt i

Historien, hvarpå 1S14 följde Professorstitel, men det

verkliga embetet först 181 (i. L. förestod det med drift och

alfvar, men hans kallelse drog honom till latinet, och åt

det egnade han så mycket af sin tid och krafter han

möjligtvis kunde. Ändteligen blef han år 1827 Eloqv. et

Poes. Professor och kunde nu uteslutande få egna sig åt

sitt älsklingsstudium. Att det fattades någon verkligt god

vägledning för dem, som ville beträda denna bana, hade

han tidigt insett och derföre börjat författa ett fullständigt

Svenskt och Latinskt Lexikon, hvaraf första delen utkom

1815, och den senare 1827. Det var för att få tillfälle

att fullända dettas utgifvande, som han år 1819 erhöll

Oxie och Bjäreshögs regala pastorat, hvars inkomster han

ansägs behöfva, och för hvars emottagande han lät

prest-viga sig. År 1S29 valdes han till ledamot af

Vitlerhets-Akademien, blef 1830 Theol. Doktor och erhöll 1S32

Nordstjernan. Såsom riksdagsman 1834 hörde han till den

strängt konservativa sidan, och som ledamot i kommitéen