LNCrawler

265. Page 268

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 268

Carl XII:s Samtida

- 412. Anders Otto Lindfors

- 413. Johan Holmbergsson

- 414. Carl Johan Schlyter

- 415. Lorenzo Hammarsköld

till granskning af rikets undervisningsverk, ifrade han med

orubblig kraft för do klassiska studierna. Eburuväl då

tillhörande minoriteten, hade han dock den

tillfredsställelsen att se sina åsigtcr efteråt vinna allt mer terräng och

numera temmeligen allmänt antagna. Såsom Inspector för

Småländska nationen, omfattade han sino landsmän med

en verkligt faderlig tillgifvenhet och hon delado i hans

hjerta kärleken till Romarespråket, om hon icke till

och med der ägde första rummet. Mannens hela väsen

röjde äfven en verklig själsfrändskap med llomarfolket.

Ilan alled den S Mars 1841, icke 60 år gammal,

efter-lcmnande namnet af en bland Sveriges utmärktaste

latinare, kanske dess störste prosaist på Latiens tungomål.

Hans förnämsta arbeien, utom hans Lexikon, äro: Handbok

i Romerska Antiqvitelerna — Inledning till Isländska

Litteraturen — Commentarius de Civitate Jomensi, jemto

många offentliga Tal, en mängd programmer och 60

dispu-talioner.

413.

Johan IIoi.mbkrgsson

var son till Koministern, sedan Kyrkoherden i líeselo i

Ångermanland, Olof Holmberg, och föddes i Hernösaud

midsommarsdagen år 1764. Vid 17 års alder algick han

till Upsala och blef der 178S Magister, kort derefter

Docens i Juris Prudentia Ecclesiastica, en befattning, som

han öfvergaf för att ingå i Svea Hof-llätt, men

bvari-1’cån han år 1709 återvände till Upsala. Ehuru redan

kommen till mogna år och en man af obestridd förtjenst,

hade Lan det missödet, att ej kunna erhålla någon

ordinarie befattning. En händelse, som syntes böra förstärka

detta missöde, biel likväl en indirekt orsak, först till en

lättnad deri och sedan till dess upphörande, lian hade

nemligen författat en klagoskrift till Konungen för några

bönder, och ehuru deras suk vann^, tyckte den, under

Gustaf Adolfs frånvaro tillförordnade regeringen, sig i stilen

finna några alltför skarpa uttryck, bvilka hade till följd,

att skriftens författare förklarades ovärdig att föra andras

talan och dömdes till böter. Consistorium Academicum,

förskräckt bäröfver, uteslöt honom från förslaget till ett

ledigt Professors-emhete och till" och med från det till en

Adjunktur. Då det sedan icke destomindre uppfört honom

till en annan dylik, blef han, emot allas förmodan,

der-till utnämnd al Akademie-Kansleren Grefvo Fersen.

Sådant tycktes ej rätt väl stå tillsammas med den

föregående stränga domen, hvarföre också en af dom, som

deri deltagit, 11. ovetande, utverkade dess upphäfvande af

Konungen i nådeväg. II. sökte, icke långt derefter,

Juridiska Professionen i Lund och vann, likaledes emot all

förmodan, första rummet på förslaget, ehuru sjelfva

utnämningen fördröjdes till följd af anförda besvär. Detta

gjorde, alt han först år 1813 kom att tillträda

embe-tet, och undertiden erhöll uppdrag alt vara Sekreterare

i Lag-Utskottet vid riksdagarne, i hvilken egenskap han

hade en väsentlig andel i de lagförändringar, som då

fö-retogos. Han var emellertid nära 50 år gammal då hauj

befordrades till ett ordentligt statsembete, men bcklagadel

dervid, att han, vid Lunds Universitet, då var den ende

Professorn i lagfarenheten, och yttrade sjelf derom: ”Ej

under, att Sverige ligger under i dessa vetenskapsgrenar,

då man pålägger en enda man ett så vidsträckt fält att

odla, jemle det, alt man uppdrager honom att undervisa

och examinera ett halft rikes juris studiosi.” Att han

likväl på detta fält arbetat med outtröttlig nit, medgifves

af alla, äfvensom att han der uträttat ganska mycket

godt. Som Consistorialis gjorde han sig aktad för alfvar

och rättvisa. Han har utgifvit åtskilliga skrifter och

af-handlingar i sin vetenskap, pryddes år 1S29 med

Nord-stjernan och afled 1S42. Han hade sju är förut haft den

sorgen att se sin hoppfulle son, den genialiske målaren

Ilolmbergsson, allida endast 30 år gammal.

414.

C A III. JO 11 AN S C II 1.1’TKR,

Historia; Juris Professor vid Lunds Universitet, är den 29

Januari 1795 född i Carlskrona, der fadern, Carl Joban

S., var Kamererare vid Amiralitetet. Hans anlag

utvecklades så tidigt, att han redan vid 12 års ålder blef

student i Lund, der hans svåger, Biskopen Doktor Faxe,

förskaffade honom tillfälle att qvarstanna, så att han år 1813

kundo taga nödiga embets-examina. Samma år fick han

tillfälle att besöka Tyskland och blef den 18 Aug. 1S14

promoverad till Phil. Doctor i Rostock. År 1816 tillädes

honom i denna grad lika rättigheter med Svenske

Magistrar, och han blef sistnämnda år Juris Docens i Lund.

Ar 1S20 promoverades han till Juris Utr. Doctor och

inträdde i Justitias-Revissionen, men der han förbigicks vid

en befordran. År 1S22 uppdrogs honom att, i förening

med den aflidne Doktor Collin, besörja utgifvandet af

Sveriges gamla lagar, för. hvilket ändamål de erhöllo

offentligt understöd. Detta arbete, som han efter Collins

död fortsatt, har isynnerhet gjort honom känd och

värderad såsom en af fäderneslandets utmärktaste theoretici

i lagfarenheten. År 1835 erhöll han Professors-titel och

förordnades att förestå en Profession i laghistorien vid

Upsala Universitet; men som vid detta embetc icke fanns

någon lön, emottog han år 1837 kallelsen alt förestå

Professionen i allmänna lagfarenheten i Lund, hvartill han

följande året utnämndes. Denna profession har han 1S44

utbytt mot den han nu innehafver i laghistorien. Han är

ledamot af Vitterh.-, nist.- och Antiqv.-Akademien och

af det Köpenhamska Oldskrift-Selskabet. Svenska

Akademien har dessutom år 1838 tilldelat honom det pris, hvil—

ket Konung Carl Johan utsatt såsom belöning för

förtjen-ster om litteraturen och språket.

415.

Lokenzo Ham.marsköld,

härstammande från den gamla Ilaminarsköldska ätten, hvars

stamfader gjorde sig så ärofullt bekant under Carl IX,

föddes den 7 April 1787 nära Wiramerby på Tuna sätes-