LNCrawler

268. Page 271

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 271

Carl XII:s Samtida

- 415. Lorenzo Hammarsköld

- 416. Håkan Sjögren

gård, tillhörig hans fader, Kammarherren, R. S. 0. Carl

Gustaf 11. Vid 16 år gick han som student till

Upsa-la, der han år 1812 tog Magistergraden. Han hado redan

börjat sin offentliga verksamhet såsom litteratör genom

en år 1804 i Linköpings-bladet införd uppsats om Tyska

litteraturen, ett poem, Skaldens öde, infördt i Abo

Tidning 1805, år 1806 utgifna öfversättningar och

imitationer efter äldre och nyare skalder samt år 1809’ vunnit

priset i Götheborgs Vitterhets-Samhällo för öfversattning

af ett stycke ur Uomerus. Samma år ingick han äfven

ett, oafbrutet lyckligt, äktenskap och var således, då han

erhöll den akademiska lagern, redan i Qera år husfader

och författare. Han hado då redan i nära sex år

tjenst-gjort vid Kongl Bibliotbeket i Stockholm, der han år

1811 blef förste Amanuens och 1826 erhöll

Bibliotheka-rietitel. Denna sin syssla skötte han till nödtorft, men

ägnade hufvudsakligen sin verksamhet åt författareskapet.

Är 1812 utgaf han Tragedien Prins Gustaf — Poetiska

Studier 1813 — llellvin och Elvina eller Kdrleksprofvet —

Sju timmar på Filja, en samling Noveller, deltog äfven i

striden mot Grevesmöhlen med ett par små brochyrer och

vann, år 1821, högsta priset i Vitlerh.-Akademien för:

Historiska Anteckningar rörande fortgången och utvecklingen

af det filosofiska Studium i Sverige, från äldre till nyare

tider m. m. — Det var likväl i synnerhet såsom

konst-och litteratur-kritikus 11. blifvit ryktbar. Han var en af

de ¡frigaste deltagarne i den s. k. Nya Skolans strid emot

den Gamla och en af dem, som förde henne med det

största allvar och ärlighet, men tillika med den största

bitterhet och ensidighet, ytlighet och bristande omdöme.

Ilans biograf i Biogr. Lexikon som ej kan undgå att erkänna

dessa brister, säger om II., att han ”alltför begärlig att

hastigt insamla kunskapernas resultater, nog flygtigt gjort

sig bekant ined deras elementer, och att således mycket

var honom obekant, hvarom en försvarlig djekne icke bör

vara okunnig; att do anekdoter, hvaraf hans intressanta

konversation öfverflödade, icke alltid voro strängt

öfver-ensstäminande med sanningen; att hans kritik ofta var

förhastad, att han ofta lät sin öfvertygelse bestickas al

personliga inflytelser, blef öfverdrifven och orättvis både

i tadel och beröm, vanligen aldrig kunde måla med mer

än två färger, svart eller livitt” o. s. v. Allt detta

skedde likväl icke af orena afsigter, utan i den fullkomligaste

öfvertygelse, alt han dömt rättvist. Det hände honom

derföro icke sällan, att när någon bland hans vänner

gjorde honom uppmärksam på ett af honom yttradt strängt

tadel, och han sjelf omläste hvad han skrifvit, beklagade

han, att han så kunnat göra, och att han visserligen icke

menat hvad han skrifvit. Ilan hade emellertid en ovanlig

beläsenhet och någongång voro hans omdömen ganska lina

och skarpsynta, hvaremot ”hans kritiska syn och estetiska

takt stundom voro så slöa, att han icke begrep det

al-dra solklaraste.’’ Det är derföre af högsta vigt att med

mycken varsamhet begagna hans kritiker och ej blindt tro

derpå, emedan man i sådant fall kan bli ganska missledd,

både i anseende till omdömen och uppgifter. Ilans

arbete: Svenska Villerhelen, isynnerhet sådant det af Sondén

blifvit omarbetadt i dess nya upplaga, var emellertid

och är ännu den bästa källa öfver detta ämne, vi hafva

på vårt språk. — Ehuru af naturen begåfvad med en god

hälsa, bortrycktes han likväl i sina bästa år af döden den

15 Oktober 1827, endast 40 år gammal, till följd af en

förkylning, ådragen under en resa till födelsebygden. —

Till sin person var Hammarsköld en redlig, glad, godsint

och bjelpsam man, som aldrig ville någons skada, utan

tvärtom till sin egen, bistod och hjelpte hvar och en, som

anlitade honom, i mån af sin förmåga, stundom öfver

den; hans hus var gästfritt och hans umgänge trefligt och

intressant, utan något af den skärpa och bitterhet, som

stundom röjde sig i hans skrifter. — Bland dessa

an-märkes: Grunddragen af filosofiens Historia — Utkast till

de bildande Konsternas Historia — 11 ref öfver Plotins

filosofiska lärobyggnad — Ufversigt af Poesiens Historia m. m.,

samt en mängd uppsatser i Pbosphoros, Polyfem,

Litteratur-Tidningen, Cometen, jemte flera andra Tidningar och

tidskrifter.

416.

Håkan Sjögren

föddes i Långsjömåla, Härlunda socken af Jönköpings

Län den 26 Jan. 1727. Fadern, som var en välmående

bonde, lät gossen valla sin boskap. Härvid blef han en

gång stungen af en orm. Skadan läktes väl, men Hakan

fick häraf en sådan motvilja för vallhjons-vrket, att han

ej kunde förmås återtaga det, hvarföre fadern satte

honom i skola hos socknens klockare. Här fick han smak

för studier och tilläts äfven följa sin böjelse, samt inskrefs

i Wexiö skola år 1739, genomgick Gymnasium, kom 174S

som student till Upsala och promoverades der till

Magister 1755. Först tvänne år senare, således vid 30 års

ålder, lät han prestviga sig och anställdes som adjunkt i

Sandseryd, hvarjemte han förrättade

hospitals-predikants-svsslan i Jönköping, der han år 1762 blef adjunkt i

stadsförsamlingen. Ilär gifte han sig och, genom en

förståndig hushållning, bvilken utmärkte hela hans lefnad,

var han i stånd, icke allenast att försörja sitt eget

hushåll, utan äfven att bidraga till hustruns anhörigas

försörjning. Då en af dessa, en svägerska, sedermera

erhöll ett arf, testementerade hon vid sin död det såsom

tacksamhetsbevis till S. Denne emottog likväl ej gåfyan,

utan lemnade den åt den aflidnas syskon, hvilka han

ansåg bättre behöfva henne. År 1767 uppmanade honom

Biskop Osander att afhjelpa en af det Svenska

skolväsendets kännbaraste brister, den af ett brukbärt Latinskt

Lexikon.. S. följde denna uppmaning och utgaf år 1771

en Liber Memorialis, hvarpå år 1775 följde hans allmänt

bekanta: Lexicon Manuale, Latino-Suecanum, som han i

andra upplagan betydligt utvidgade och förbättrade. Han

var då endast Konrektor och Slottspredikant i Jönköping,

men hans befordringar, som dittills gått ganska trögt,

påskyndades nu något genom hans härigenom vunna rykte.

Samma år hans Lexikon utkommit, blef ban Eloqu.-Lektor

med Wederslöf till pncbende, sedan Prost, Theol. Doklor

vid Gustaf Adolfs kröning, Domprost 1802 och 1808

prydd med Nordstjernan. Han afled den 20 Mars 1815 i