LNCrawler

269. Page 272

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 272

Carl XII:s Samtida

- 416. Håkan Sjögren

- 417. Benjamin Carl Henrik Höijer

- 418. Carl Georg Brunius

en ålder af S8 år. S. var en utmärkt Latinare, en strängt

redlig man, nitisk i sitt eniheto och varm för allt godt,

särdeles för ungdomens undervisning, men saknade den

fog’lighet och dot lätta väsen, som förstår draga till sig

det unga sinnet, hvarföre han också oj alltid stod på don

bästa fot med sina lärjungar, bvilkas förtrytelse stundom

yttrade sig i åtskilliga små puts, som de spelade honom.

Bland sådana var en gång nedrifvandot af en hel

sten-gärdesgård, som tillhörde honom, hvarvid det. berättas,

att den unge Ling isynnerhet varit verksam och till straff

hvarföre han relegeredes från Gymnasium. S. var sträng

hushållare, så att han sjelf hennna försålde sina förlager

oeh, eller hvad som berättas, till och med åt hustrun

räknade brödkakorna, hvilka skulle ta;»as i bestämd

nummerföljd; men det skedde ej för att gnida, utan för att

använda penningarne till nyttiga ändamål. Ännu under sin

lcfnad anslog han den betydliga summan af tillsammans

14,126 R:dr B:ko till åtskilliga stiftelser, såsom till

stipendier i Upsala och Lund, till förhöjning af skollärarnos

i Wexiö och Jönköping löner, till en industriskolas

stiftelse i Jönköping o. s. v. Efter lians död till föllo ännu

större summor ilera välgörande stiftelser, så att hela

beloppet gick till .10,000 R:dr B:ko. Bland hans skrifter

anmärkas, utom hans Lexikon: Grammatista P/iilosop/ians

(ny upplaga af Rydelii) — Explicatio

Paraphrastico-Exege-lica, Novi Foed — Praktiskt Kristendom s-försök m. m.

417.

Benjamin Carl IIeniuk IIöijer

föddes den 1 Juni 1767 på lvlingsbo i stora Skedevi i

Westerås stift, der fadern, sedermera Prosten i Kumla,

Henrik II. dä bodde såsom bataljonspredikant vid

Dalregementet. lian blef 1783 student i Upsala och 1788

Magister, höll 1792 ett tal öfver Gustaf lll:s död inför

Westmanlands och Dala nation, som fäste sådan

uppmärksamhet vid talet, att det trycktes på hennes bekostnad,

ingick som Extr. Ord. i Kansli-Kollegium och blef 1798

Filosofie-adjunkt. Don ovanliga skarpsinnighet och talang

han röjde, tycktes kunna gilva honom hopp om en hastig och

lysande befordran, men donna utehlef likväl i många år,

till följd af politiska orsaker, lian var nemligen

ledamot i en al studerande och ungo universitetslärare i

Upsala på 1790-talet stiftad förening, som tycktes allt för

mycket hängifva sig åt de frihetsidéer, hvilka Franska

revolutionen satt i omlopp. Denna förening, som kallade

sig sjelf: ”Junta1’, ådrog sig regeringens misstankar och

dossa träffade naturligtvis i främsta rummet Höijer,

hvil-ken ansågs som själen deri. Detta vållade, att han,

ehuru främst på förslaget till den, efter Christiernin år 1799

lediga, filosofiska Professionen, förbigicks ej allenast vid

dess besättande, utan äfven vid flera andra, som han

sedermera sökte, ja, till och mod vid en lektors-befattning

vid gymnasium i Westerås, samt alt han icke en gång

kunde erhålla rcktoratet vid trivialskolan derstädes.

För-trytsam häröfver, företog han en utländsk resa till

Tyskland och Frankrike, der han redan var fördelaktigt känd

genom sina skrifter, särdeles den om den Filosofiska

Konstruktionen, hvilken med stora lolord blifvit recenserad i

Schellings Filosofiska Journal. Lyckligtvis ingick han med

Olof Kolmodin, hvilken gemensamt mod honom sökte

Skytteanska professionen, den öfverenskommelse, att den

af de båda, som erhöll sysslan, skulle till den andre

af-stå en del af lönen. Iv. blef den lycklige, men llöijer

fick åtminstone något medel till sin utkomst. Ändtligen

klarnade dagen för honom genom 1809 års revolution, då

flera af hans politiska akademie-vänner koinrno till

inflytelse och betydenhet, och han befordrades sålunda till den

nu åter lediga Filosofiska professionen, hvilken han

rätteligen bord t erhålla tio år förut. Ilan fick den likväl endast

för att snart lemna den, emedan han bortrycktes af en

förtidig död den 13 Juni 1812, endast 45 år gammal.

Bekymmer, tankespänning och någon oförsigtighet i

lef-nadssättet under ungdomens dagar lade honom i grafven.

— 11. var en af Sveriges utmärktaste tänkare, lika klar

i sin uppfattning, som lycklig i framställningssättet, och

dertill begåfvad med en ovanligt välljudande oeh böjlig

röst, hvilket allt bidrog att göra honom till cn förträfflig

akademisk lärare. Till sin personlighet var han likväl

icke älskvärd, sluten, sarkastisk, egenkär, stolt och egoist.

Emot denna både hans inre och yttre öfverlägsenhet

af-stack på ett sällsamt sätt hans elegans i klädsel och

noggranna aktgifvelser på alla modets växlingar. Efter hans

död hafva lians skrifter utgifvits i fem band.

418.

Cari, Georg Brunius,

Grajca; Lingua; Professor i Lund och R. N. ()., föddes

don 23 Mars 1792 i Tanums prestgård i Bohuslän, der

fadern, Theol. Doktorn, Led. af N. 0., Gomer B. var

kyrkoherde, lledan tidigt röjde sig hos gossen mycken

böjelse för byggnadskonsten, men deremot så mycket mindre

för de lärda studierna, hvilket väckte hans moders

misströstan och föranledde hennes, sannolikt icke på alfvar

yttrade, hotelse, att sätta honom i lära hos en

murmästare’, en hotelse, som, långt ifrån att förskräcka

gossen, tvärtom ingaf honom stor glädje. Han beslöt

emellertid att skingra hennes farhågor, lade sig med alfvar

på latinen och bragte det deri så långt, att han

öfver-raskade sin fader med ett af honom fårfattadt Latinskt

poem. Den gamle afstyrkte likväl denna banas

fortsättning, men Lundblad deremot tillstyrkte den vid hans

ankomst til Lund, och att L. icke misstog sig om

ynglingens anlag, visade de många Latinska poenier Br.

sedermera författat, serdeles ett sådant i sex sånger, kalladt:

I)e Diis Arclois, hvari han behandlade Nordiska

mytholo-gien och som torde vara det största af någon Svensk

för-fattadt skaldestycke på Romarnes språk. Promoverad till

Magister år 1S14, förordnades han följande året till

Do-ceus i Grekiska litteraturen, prestvigdes 1823 och hlef

1824 Tegnérs efterträdare i Grekiska Professionen. Br. har

likväl icke såsom man förnekat den kärlek för

byggnadskonsten, hvilken röjde sig hos gossen. Åren 1 ö 15 —1817