LNCrawler

273. Page 276

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 276

Carl XII:s Samtida

- 425. Carl Fredrik Ridderstad

- 426. Anders Lindeberg

- 427. Wilhelm Fredrik Dalman

Lan är sysselsatt alt för samma thcater författa ett

annat: Gustaf III eller 1772.

426.

Anders Lindeuerg

är född i Stockholm den 8 November 17S9. Fadern var

Bokhållare i Stora Jernvågen. Tog studentexamen i

Up-sala 1806 och blef 1808 Fändrik vid Westmanlands

landt-värn. 1 sådan egenskap bevistade han årets fälttåg med

skärgårdsflottan och deltog i aflärerna i Finska

skärgår-deu vid Bockholms-sund den 4 Juli, landstigningeu vid

Kimito den 2 Augusti som frivillig, träffningarna vid

Grön-viks sund den 30 Augusti och vid Palva sund den 18

September. År 1811 beordrad till tjenstgöring vid den då

uppsatta ftationalbeväringen på Gottland, hvarifrån han

1813, jemte flera andra officerare, afgick till Tyskland,

tjenstgjonie först vid Pomerska landtvärnet och sedan vid

Skaraborgs regemente, med hvilket han bevistade

fälttagen i Tyskland och Norrige. Efter krigets slut qvarstod

han i arméen, hvarifrån hau år 1822 begärde afsked, da,

utan hans begäran, honom tilldelades Kaptens titel. År

1815 uppträdde han för första gången såsom skriftställare

med en brocbyr kallad: Åro de nya händelserna i

Frankrike (Napoleons återkomst dit) till Europas lycka eller olycka?

hvarpå följde en annan: hvad polilik bör Sverige i

närvarande kris iakttaga? hvilken ansågs förnärmande för utrikes

Makter och indrogs utan någon rättegång, hvarföre den

också sedermera af då varande 11. K. 11. Kronprinsen

en-skildt ersattes, och L. erhöll af 11. K. 11. år 1816 en

pension, som fortfor till år 1832, då den förlorades till följd

af det missnöje en artikel i Stockholms-Posten väckte, och

med.hvilken utgifvaren vägrade att upphöra. L. inträdde

år 1816 i redaktionen af Allmänna Journalen, hvarmed

han fortfor till år 1821, då han lemnade den för att på

egen hand utgifva Stockholms-Posten, som han inköpt af

dess d. v. ägare, bokhandlaren Wiborg, och som han

fortsatte till den 31 Mars 1833, då denna tidning

upphördo. Han inträdde straxt, derefter i redaktionen af

Aftonbladet, hvarmed han fortfor till hösten 1842, då han

derifrån måste afstå, emedan en af honom företagen

the-aterbyggnad icke medgaf någon tid, att ytterligare ägna

åt publicistkallet. Han deltog likväl i slutet af år 1845

i redaktionen af tidningen Dagen. Den ofvannämnda

the-aterbyggnaden företogs af honom utan understöd af det

allmänna och med ganska få af enskildta, emedan alla de

bidrag, han vid företagets början erhöll, ej bestego sig

till mer än 7,000 ll:dr, som till det mesta skulle inuan

året återgäldas. Icke destomindre förmådde han

genomföra arbetet från den 21 Mars 1842, då första

gräf-ningen till grunden börjades, till den 1 November

samma år, då theatern öppnades. Åtskilliga ekonomiska

motgångar nödgade honom att år 1844 till sina borgenärer

afstå sin egendom. Denna, till och med icke lika

fullständig som den af L. afträddes, har«, sedan af ägaren

offentligen förklarats gifva fem procensts ränta å 120,000

R:dr Banko, således värd nära 50,000 R:dr mer än L:s

hela skuld. Lagen tillåter likväl en sådan förvaltning af

en gäldenärs afträdda egendom. Utom de ofvannämnda

skrifterna och tidningarne, har L. utgifvit flera andra.

År 1S15 deltog äfven han i striden mot Grevesmöblen

och var den ende af dennes motståndare, öfver hvilken

G. icke vann någon af de anställda rättegångarna, utan

som det tvärtom lyckades att få bötfälld för obefogad

rättegång, hvilken föranledt namnsedels brytande. Vidare

utgaf L.: Svensk Biografi, som dock ej hann längre än till

första delen, — Ephemerider, eller de märkvärdigaste

händelser i verldshistorien, som timat för Iwarje dag af året —

Blanka, tragedie i fem akter, belönt af Svenska

Akademien år 1817 och uppförd på Kongl. Theatern 1S22 —

Toni, dram i 3 akter, uppförd 1S32 — Prestgården,

gif-ven på Nya Theatern 1843 — Grannarna, en

bearbetning efter Mamsell Brcmers roman af samma namn, gifven

derstädes följande året — Midsommarsaftonen och

Deino-stenes, icke uppförda — Sverige IS09 och IS32, en skrift,

först införd i Stockholms-Posten och sedan aftryckt i tre

upplagor, hvilken ådrog honom förlusten af hans pension,

men i Skåne föranledde en subskription för att gifva fö^f.

en skänk, bestående i en diamantring, såsom bevis på

gifvarnes likstämmighet i åsigter med honom. Vidare:

Bidrag till Sveriges Historia eller den 5 November ISiO, 2

delar — Betraktelser under en resa i Danmark, Tyskland

och Ungern, företagen 1840 — Junker Carl, roman i 3

delar — Om Förståndets och Fantasiens förhållande till

hvarandra i Skaldekonsten, en prosaisk afhandling — Mina

Drömmar och Lifvet, poemer, alla tre belönte af Svenska

Akademien, m. m. En till Justitie-Ombudsmannen år 1834

ingilven skrift: Upplysningar rörande Kongl. Theatern, ådrog

L. en anklagelse för Majestätsbrott. Hof-Rätten dömde

honom till döden och Högsta Domstolen stadfästade

utslaget, men förändrade dödsstraffet till tre års fängelse å

Waxholms fästning, med åläggande för Kommendanten att,

efter första årets förlopp, till Kongl. Maj:t inberätta

hu-rudant hans uppförande varit. L. vägrade likväl att

einot-taga den aldrig begärda nåden, och nu följde, under den

20 Oktober s. å., samt med. anledning af Konungens

ankomst till Sverige, 24 år förut, en amnesti för alla, sedan

1810 för politiska förbrytelser eller högmålsbrott fällda,

till följd hvaraf L. försattes i frihet.

427.

Wilhelm Fredrik Dalman,

son till Kammarjunkaren Lars Johan D., löddes den 26

Augusti 1801 på Fledingstorp i Kalmar Lån, blef student

i Lund 1815 och ingick 1 ö21 i Justitie-Fördelningen af

Konungens Kansli, der han sedan avancerat till Förste

Kanslist, men afsagt sig vidare befordringar. Hos Ridd. och

Adeln blef han Kancellist vid lb23 års riksdag och 1825

Förste Riddarhus-Kanslist. Vid 1S28—1830 årens riksdag

och vid alla derpä följande har han utölvat

representant-kallet och derunder tillhört den liberala meningsfraktionen.

Sistnämnda år utgaf han tidskriften Mimer, hvari de flesta

uppsatserna äro af hans hand, deribland en recension al