LNCrawler

30. Page 31

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 31

Namnkunniga Svenska Fruntimmer

- 32. Maria Eufrosina

Maria Eufrosina

dotter till Johan Casimir, Pfaltzgrefvens af Zwejbrücken

Johans son och Catharina, dotter af då varande Hertigen

af Södermanland, sedermera Konung Carl IX och dess

första gemål Maria af Pfaltz, föddes den 4 Februari 1625.

Hon var sålunda halfsyster till den store Gustaf Adolf och

kusin åt drottning Christina, i hvars hof hon tillbragte sin

ungdom. Det fattades henne icke Furstlige friare, men

Christina, som ville inför verldens ögon förneka den

varma tillgifvenhet, hon beskyldes hysa för grefve Magnus

Gabriel de la Gardie, beslöt förmäla honom med sin egen

anförvandt och sålunda ådagalägga på en gång sin ynnest

för honom som Drottning, men sin likgiltighet för honom

som qvinna. Hon lät derföre svara Grefvens af Nassau

ombud, hvilken, understödd af Prinsens af Oranien och

Generalstaternas förord, begärt Prinsessans hand, det hon i

sitt eget rike hade så förnäme herrar, åt hvilka hon

kunde gifva sin fränka, att hon ej behöfde söka henne en

gemål utom riket. Hon friade derföre sjelf för de la Gardie,

och ett dylikt förslag var icke heller att förkasta, då han,

med stöd af Drottningens ynnest, hade de mest lysande

utsigter, samt genom hennes frikostighet och sin enskildta

förmögenhet, ägde den då för tiden mer än Furstliga

inkomsten af 80,000 Rdr årligen, hvartill kom, att Prinsessans

fader icke var i besittning af några stora rikedomar, utan

förnämligast lefde af de förläningar han i Sverige erhållit.

Efter återkomsten från De la Gardies ambasad till

Frankrike , lirades deras brölopp den 17 Mars 1647 på

Stockholms slott med en prakt och ett slöseri, som verkligen

öfversteg det tillåtliga, emedan, utom ett femton dagars

gästabud, vid den tornering, som dervid anställdes,

priser voro utsatta till 7 à 8000 Rdr, en summa, som då

kunde anses svara mot nära tio gånger detta belopp i våra

dagar. Drottningen sjelf förde bruden till brudgummen och

höll dervid ett tal, hvari hon försäkrade honom, att hon

gaf honom det käraste hon ägde. Förut hade hon

öfverhopat sin kusin med dyrbara skänker; nu ökade hon dessa

nied en förläning af Höjentorp, en gåfva af 5000 dukater

och ihogkom henne för öfrigt hvarje år med skänker af

3000 Rdrs värde. Det parti, Furstinnan erhöll, svarade

sålunda i yttre glans fullkomligt emot det Christina för

henne afslagit, ty De la Gardie höll ett hof, täflande med

sjelfva drottningens, och hvilket ännu mer illustrerades

genom hans smak, hans älskvärda umgänge och böjelse för

konster och vetenskaper, hvilkas största Mecenat i Sverige

han på den tiden var. Äfven i anseende till huslig sällhet

och trefnad var detta äktenskap väl lottadt, ty, för att

döma efter Maria Eufrosinas memoirer, tycktes hon ständigt

ha lefvat i det bästa förstånd med sin make, som hon, i

den tidens undergifna språk, alltid kallar sin herre,

hvarjemte hon benämner sig sjelf »en fattig froma Furstedotter;»

när hon talar om Christina, Carl Gustaf och Carl XI,

nyttjar hon om dem alltid de undersåtliga termerna: »Kongl.

Maj:t» och prisar den »nådh» som de »vyste» henne.

Denna nåd hade likväl sina skiften, hvilkas inflytelse

ganska märkbart röjde sig genom de moln, som mer än

en gång fördunklade det förnäma parets himmel och i

synnerhet gjöto sitt mörker öfver deras sista lefnadsår.

Christinas ynnest för sin älskling hade ej minskats genom hans

förmälning, men väl då andre gunstlingar förstodo

bemäktiga sig hennes bevågenhet. De oförsigtiga försök De la

Gardie gjorde att återvinna den, hade en motsatt verkan

och han förvisades från hofvet. Under Carl Gustafs

regering återvann han väl icke sin fordna betydenhet och

allsmäktiga inflytelse, men dock något deraf, så att

Konungen på sin sotsäng utnämnde honom till Rikskansler, ett

embete, hvartill Maria Eufrosina likväl tyckes ha haft en

aning att han ej var fullkomligt lämplig, hvarföre hon

också förut, då fråga var härom, sökte afleda Konungen från

detta förslag, hvilket äfven lyckades. Under den derpå

följande förmyndare-regeringen bibehöll De la Gardie sitt

anseende, men det upphörde helt och hållet efter Carl XI:s

anträde till styrelsen och genom hans reduktion. Man

hade lyckats intaga Carl emot honom, hvartill hans

lättsinniga yttranden och ännu mer Förmyndare-regeringens många

misstag och tadelvärda åtgärder bidrogo, och hans fiender

fingo således ett tillfälle, att på honom utöfva sin hämd,

som de ej försummade. Vid den utmätning, hvartill han

dömdes till ersättande af Kronans fordran, gick man med

sådan stränghet till väga, att sjelfva sängkläderna borttogos

från hans gemål, den regerande Konungens faster, som

dertill låg sjuk när denna skymf öfvergick henne. De la

Gardie, som vid sin förmälning var Grefve till Leckö och

Arensburg, Friherre till Ekholmen, Herre till Hapsal,

Hehnet, Magnusberg, Höjentorp och Wennegarn, blef, dels

genom denna reduktion, dels genom sitt föregående slöseri

och yppiga lefnadssätt, bragt derhän, att han ägde blott

en ende betjent, och, när denne insjuknade, nödgades den

stolte Magnaten, som förut varit omgifven af en fullständig

hofstat, uppassa både honom och sig sjelf. Hans vilkor

blefvo väl sedermera något förbättrade, men uppnådde

aldrig ens en skymt af sin fordna glans, och bekymmer och

sorg häröfver, mer än årens tyngd, lade honom i grafven

den 26 April 1686. Maria Eufrosina öfverlefde honom blott

halftannat år och dog på Höjentorp den 25 Oktober 1687.