LNCrawler

35. Page 36

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 36

Namnkunniga Svenska Fruntimmer

- 35. Ebba Brahe

- 36. Aurora Königsmark

äfven tilltog i klokhet och välde öfver sina passioner,

samtyckte slutligen härtill, så att De la Gardie år 1617

förlofvades med Fröken Brahe. Deras bröllop firades

följande året. Om än kärleken icke hade någon del i brudens

beslut, att räcka den föreslagne maken sin hand, så

tyckes hon likväl icke egentligen ha gifvit vika endast för

tvånget, ty deras äktenskap, som varade i 34 år, var

efter allt utseende lyckligt, och sjelfva förtalet har icke ens

vågat sätta någon fläck på Ebbas rykte. Hvad som i

dramen

Christina

yttras om Gustaf Adolfs förhållande till

henne och att sonen Magnus skulle varit en frukt deraf,

är efter allt utseende helt och hållet en digt. Hon blef

enka år 1652 och öfverlefde sin make i 22 år samt afled

år 1674 i den höga åldern af 78 år. Sorg och saknad

tyckes således icke ha tärt på hennes lifstråd.

36.

Svenska historien har endast få exempel på det slags

namnkunnighet, som detta fruntimmer vunnit, och äfven

hon tillhör endast genom sin härkomst vår historia. Maria

Aurora var dotter af Guvernören i Brehmen och

Fältmarskalk-löjtnanten Grefve Kurt Kristoffer Köoigsmark samt

hans fru Maria Christina WrangeL Hennes födelseår är

icke med visshet uppgifvet ; man känner endast att hon var

född i Brehmen, troligen omkring år 1670, emedan hon

var ganska ung då hennes fader 1673 stupade vid Bonn.

Efter hans död flyttade enkan tillbaka till Sverige, der den

äldre dottern blef gift med Grefve Lewenhaupt. Då deras

broder, Carl Johan, som varit Generalmajor i Sachsisk

tjenst, aflidit, och hans papper och skrifter blifvit

skingrade, hade systrarna inga bevis på äganderätten till de

penningar, han deponerat hos flere köpmän i en stor Tysk

handelsstiM, emedan köpmännens qvittenser förkommit, och

de nu ej ville vidkännas annat, än några diamanier, som

likväl på intet siill svarade emot del kontanta belopp de af

honom undfått, och hvarom han talt i bref till sina

systrar. Dessa beslöto nu, såsom sista resursen, att vända

sig till Kurfursten af Sachsenj och begåfvo sig derföre dit.

Detta skedde om hösten år 1795. De blefvo här med

mycken välvilja emottagna, och Auroras skönhet, förstånd

och älskvärda umgängessätt gjorde det lifligaste intryck på

Kurfursten Augusts lättrörda hjerta. Hans förslag rönte

icke heller något oöfvervinnerligt motstånd, och den 19

Oktober 1696 nedkom Aurora med en son, som, efter slottet

Moritzburg, der han blifvit född, fick namnet Moritz. Det

var den sedermera så namnkunnige Marskalken af Sachsen,

| segraren vid Fontenay och Racoux, och näst Fredrik den

Store , sin tids utmärktaste General.

På det Aurora måtte ega cn sjelfständig plats i

samhället , och kunna bära titeln Fru, förskaffade August

henne den med betydliga inkomster förenade posten af

Kano-nissa eller Prostinna i stiftet Quedlinburg, öfver hviiket

Sachsen då för tiden egde sky’ddsrätten. Hans kärlek höll

sig emedlertid vanligen icke länge vid samma föremål, och

som Aurora dertill, genom följderna af sin nedkomst, lärer

ha förlorat en del af sina behag, återknöts det ömmare

förhållandet dem emellan icke mer efter denna lid. Sonen

adopterades likväl såsom Riksgrefve af Sachsen och tillvann

sig, genom sina utmärkt,» egenskaper, allt mer och mer

sin faders kärlek. August bibehöll dessutom alltid mycken

vänskap och aktning för Aurora, och besökte henne ofta ,

ditlockad, dels af hennes intressanta umgängesgåfvor, dels

af hennes klokhet och förstånd, hviiket äfven omfattade

politiska angelägenheter, så att hon till och med vågade

å-taga sig ett uppdrag af denna art. Då Carl XII år 1702

stod med sin armé i Kurland, afsändes Grefvinnan

Königs-mark dit under förevändning , att negociera om familjens

gods derstädes, men i sjelfva verket för att söka utverka

en separat fred mellan Sverige och Polen. Grefve Piper

var alldeles icke obenägen att härom ingå i

underhandlingar, och förskaffade henne ett så godt qvarter., som

möjligen kunde erhållas vid en armées läger, i Wiirgen, der

högqvarteret då var förlagdt. Carl nekade likväl bestämdt

att lemna henne företräde. Hon försökte väl sjelf att

bereda sig sådant, passade på tillfallet då Konungen ridit ut,

och mötte honom vid hans hemkomst på en smal väg. Här

steg hon ur vagnen och gjorde en djup bugning, sont om

hon velat tilltala hjclten; men denne låtsade ej förstå

hennes aisigt, lyfte pa hatten och red henne förbi. Hon

följde väl sedan arméen ännu någon tid i hopp om bättre

lycka , men hennes beräkningar slogo felt, och hon nödgades

slutligen hemresa med oförrättade ärender.

Efter denna tid syntes hon ej mer ha blandat sig i

politiken. Att Carls obenägenhet för henne endast

härledde sig från förakt för hennes personliga förhållande, synes

af det svar han ett par år derefter gaf Grefve Piper.

Svenska arméen var dä i Sachsen ; ilera Svenska fruar besökte

sine män i deras vinterqvarter. General Mejerfeldt skulle

här gifta sig, och Grefvinnan Königsmark hade yttrat sin

önskan att komma med på bröllopet. Grefve Piper, så- •

som värd, bekymrades något öfver detta anbud, emedan

han ej visste hvad plats han skulle anvisa henne , utan att .

förnärma hvarken hennes eller någon af de öfriga gästernas

rang. Han yppade sin förlägenhet för Carl, som svarade:

»Hvarken Er Grefvinna eller någon annan af de ärliga