LNCrawler

36. Page 37

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 37

Namnkunniga Svenska Fruntimmer

- 36. Aurora Königsmark

Svenska fruarna bör åt henne cedera sitt rum, ty en

sköka har ingen rang.» Häremot invände Grcfve Piper, alt

hon dock vore född Svensk Grefvinna, ett snillrikt och

Vittert fruntimmer, samt att, om man kunde tillvita henne

någon förvillelse, hade det likväl skett med en Konung.

Härtill gaf emellertid Carl detkärfva svaret: »Sådant gör ingen

åtskillnad, när tukt och dygd äro åsidosatta, om hon

öf-Vergifvit dem för en konung eller för en ryttare.»

Till denna motgång kommo på äldre åren äfven andra.

Hennes son, som alltför mycket liknade ^in fader, både i

tapperhet och böjelse för fruntimmer, förorsakade henne

många bekymmer genom sina utsväfningar och sitt slöseri.

Dertill hade både hon och han fatt en farlig fiende i

Greffe Fleming, Augusts Minister och gunstling, som gjorde

dem allt möjligt förfång, och, biträdd af en Konungens

mä-tress, till och med för henne utverkade ett förbud att visa

sig vid hofvet. Detta förbud återkallades väl ett par år

senare, men Aurora såg emedlertid häraf tydligen, att

hennes fordna inflytelse var förbi. En annan förhoppning ,

hvarmed hennes ärelystnad smickrat sig, blef äfven sviken.

Grefve Moritz hade nemligen någon utsigt att bli vald till

Hertig af Kurland. Ryska intriger tillintetgjorde dock

planen, hvars enda följd blef de dryga utgifter den

förorsakade, och hvilka Aurora endast med möda kunde

bestrida. Hennes kloka hushållning, livartill för öfrigt en

tilltagande sjuklighet under de senare åren tvingade henne, då

hon ej kunde fortsätta sitt fordna yppiga lefnadssätt,

återställde likväl hennes aflärer,så att hon vid sin död kunde

tanna sin son ett icke obetydligt arf. Hennes frånfdlle in-

träffade i Februari månad ar 172S, nästan vid samma tid

som hennes gamle fiende, Fleming, gick ur verlden.

Om man, enligt den stränga sedlighetens grundsatser,

måste tadla Aurora Königsmarks förseelse, så bör det

likväl erkännas, att den var det enda fel man kan förebrå

henne, och att hon godtgjorde den med många själens och

lijertats egenskaper. Intriger och stämplingar voro ijerran

från hennes sinne; hon uppförde sig med mycken

varsamhet i stiftet, der bon icke saknade afund och motstånd,

afböjde Abbedissans, Prinsessans af Sachsen-Weimar,

försök att fa henne vald till Koadjutris, emedan hon märkte,

att de öfriga Kapitelfruarna voro obenägna derföre, och

åt-nöjde sig med den ringare platsen såsom Prostinna. Långt

ifrån att hos sin Konungslige älskare söka väcka köld och

ovilja emot hans gemal, uppmanade hon honom sjelf att

aldrig åsidosätta de konsiderationer han var henne skyldig,

och åtnjöt derföre också den, för ett fruntimmer i hennes

belägenhet ovanliga, lyckan, att vara väl sedd af

drottningen och icke äga några qvinnliga fiender vid hofvet. Hon

hade dessutom snillegåfvor, som ensamma skulle kunnat

förskaffa henne anseende. Svenska, Fransyska, Italienska,

Tyska och Latin skref och talade hon nästan alla med lika

färdighet och har författat skaldestycken på flera af dessa

språk. Häribiand nämnas särskildt en Fransysk komedi,

som skall blifvit uppförd på hofvet i Stockholm, en Tysk

Opera: Die drei Töchter des Cecrops, gifven på

Ham-burgska theatérn; Der Nordiske TVeyraucli, en samling

andeliga qväden o. s. v.

S