LNCrawler

41. Page 42

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 42

Svea Rikes Lutherske Erke-Biskopar

- 37. Laurentius Petri

- 38. Petrus Kenicius

- 39. Laurentius Paulinus Gothus

nan pä Konungens liufvud. Beklagligcn fördunklade han

suart sjelf sitt anseende, först genom en otidig stränghet

under den visitatiou af rikets kyrkor som Hertig Carl

uppdragit åt honom, och hvars öfverdrift tydligast kan

inhem-tas deraf, att det misshagade sjelfve Hertigen, hvilkcn man

eljest ej kan beskylla för särdeles mildhet, så alt han

nödgades tadla och ogilla hans förfarande, och sedan genom

en hemlig brefväxling med Konung Sigismund, hos hvilken

Abraham klagade öiver Hertigens hårdhet. Denne, som

uppsnappat hans bref, anklagade honom hos Ständerna

både för dem och för den tacksägelse öfver Konungens seger,

lian ai ett falskt rykte låtit förleda sig att påbjuda i silt

stift. Han dömdes den 7 Febr. 1599 lrån embetc och ära

och hölls i ett uselt fängelse till sin död år 1G07 på

Grips-holms slott, der nian ännu visar detta prof på Carls

oblid-kcliga allvar. Den af sorg, Stroppens och själens lidande

förtärde Erkebiskopen begrofs i Kärnbo kyrka.

Kicolaus Olavi Botiiniensis , älvenledes från

Wcsterbotten och Piteå socken, Professor i Theologien och

Hebreiska språket samt Domprost i Upsala, var så ansedd

för sin lärdom och Protestantiska sinne, att lian valdes till

Ordförande vid Upsala möte. Efter Abraham Angermanni

afsiittuing utsågs han af Hertigen till Erkebiskop, men hann

icke invigas i embetet, emedan hau ailed den 18 Maj år

1600 i Stockholm. Icke desto miudre begrofs han bland

Erkebiskopnrue i Upsala Domkyrka.

Olavus Marti ni, Rektor i Nyköping och

Protokollsförande vid Upsala möte, valdes der af presterskapet

till Biskop i "Wexiö, men kom ej att tillträda embetet,

e-medan hans företrädare, som varit anklagad för åtskilliga

förseelser, likväl fick nåd och qvarstannade dervid. En

liögre plats var honom förbehållen, ty år 1602 lät Carl,

som emedlertid blifvit vald till Sveriges Konung, med Stän- i

dernas samtycke upphöja honom på den redan i tu år

lediga Erkebiskops-stolen, som han innehade till år 1609 den

25 Mars, då han afled i Upsala, sin födelsestad, endast 52

ar gammal. Han var af en from och saktmodig, inen

likväl ganska bestämd, karakter och motarbetade med kraft

och allvar icke blott de få och spridda försöken af

Katolicismens anhängare, utan äfven Kalvinismens, hvilket var

brydsammare, emedan Konungen sjelf troddes liysa någon

benägenhet för denna lära.

38.

Petrus Kenicius

var född år 1555 i Umeå, der hans fader var en s. k.

Birkekarl eller landtköpmau, som likväl förmådde bestrida

omkostnaderna för sin sons studier. Dennes önskningar

och anspråk sträckte sig icke längre, än att lilifva

Komminister i sin födelsebygd; men som allmogen såg honom med

missaktning i anseende till hans svaga organ — och en stark

manlig stämma är ofta hvad menigheten värderar mer än

sjelfva predikans innehåll — beslöt han gå en annan bana

eller den egentliga lärdomsvägen och reste ut till Tyskland

att besöka dess universiteter. Återkommen härifrån, ansågs

han värdig att emottaga ett vida högre embetc, än det,

som från början utgjort målet för hans sträfvande, och

förordnades till Logices-Professor i Upsala, samt upphöjdes

år 1595 på Biskops-stolen i Skara. Han hade förut vid

Upsala möte varit en bland Ordförandens bisittare, hvartill

dels hans lärdom, dels hans nit för den Evangeliska

bekännelsen och manliga motstånd emot Lithurgien gjorde

honom behörig. En ännu större utmärkelse var honom

likväl förbehållen, då han år 1609 utvaldes till Erkebiskop,

en lycka, hvarom den ödmjuke och anspråkslöse ynglingen,

som icke ens kunde bli Kaplan i Umeå, aldrig vågat

drömma. Han bibehöll ej allenast sitt embete längst af alla

nast Laurentius Petri, utan har äfven varit den, som näst

honom dcrstädes verksammast bidragit till kyrkoväsendets

förkofran och upplysningens spridande. Hans

embetsutöf-ning inföll nemligen under Gustaf Adolf den Stores

regering, och man vet huru mycket denne monark verkade för

det ändamål, som utgjorde syftet för den fromme

Erkebi-skopens bemödanden. Då Konungen skänkt akademien sitt

enskildta fädernearf, och sålunda kan anses för dess

verklige stiftare, blef det Petri Kenicii glada åliggande, att

utföra de åtgärder, som häraf blefvo en följd, äfvensom att

sedermera föreslå reglementen och stadganden lör den nya

Akademien i Dorpt, att ombesörja en ny ordning för

skolor och hospitaler, att föranstalta en ny upplaga af bibeln

o. s. v. Då den första Theologie-Doktors-promotionen i

Sverige förrättades vid Konungens kröning den 24

Okto-bor 1617, och hvarvid Axel Oxenstjerna var Promotor,

innehade Erkebiskopen första rummet af de fyra , som

bekläddes med denna värdighet. Han slöt sin långa och he •

drandc lefuad den 3 Februari 1636, i en ålder af 81 år.

39.

Laurentius Paulinus Gotiius,

en brorson till den andre Lutherske Erkebiskopen och son

till Borgmästaren i Söderköping, Påfvel Pederson, hvilken

förut till sitt yrke varit smed. Lik alla dem, som före ,

Upsala Universitets regeneration under Gustaf Adolf, ville

uppnå högre lärdomsgrader, studerade hau i Tyskland och