LNCrawler

47. Page 48

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 48

Svea Rikes Lutherske Erke-Biskopar

- 48. Erik Benzelius d. y.

- 49. Jakob Benzelius

- 50. Henrik Benzelius

- 51. Samuel Troilius

han innehade i 22 år, och det han, genom sin lärdom och

boksynthet, fullkomligt var vuxen. Hans Latinska

öfver-sättning af Ulphilas, flera hans utgifna skrifter i Svenska

Historien och antiqviteterna samt hans stiftelse ai Upsalas

litterära samfund, röja hade hans nit för vetenskaperna och

hans rang inom dem. Ar 1720 utnämndes han, som

emed-lertid befordrats till Theologie-Professor, till Biskop i

Gö-thehorg, der han qvarstannade till år 1731, då han

flyttades till Linköpings stilt. Det förtroende, han åtnjöt, både

af sitt stånd och de maktägande, gjorde att han, med

Er-kebiskopens förbigående, utsågs till Presleståndets Talman

vid 1740 och 1742 årens Riksdagar. Under loppet af

deu sista alled Johan Steuchius och Benzelius erhöll hans

plats. Denna kom han likväl aldrig att egenleligen

tillträda, ty han sjuknade på Riksdagen i Stockholm, reste,

e-huru med försvagade krafler, ned till Linköping och afled

straxt efter sin ankomst dil den 23 September 1743. Här

begrofs han i Domkyrkans Bibliotheks-kor, en lämpelig

utmärkelse åt den lärde och förtjente Bibliothekarien.

49.

Jakob Benzelius,

den föregåendes yngre broder, föddes den 25 Febr. år 1G83

i Upsala. Hans framgång på befordringsbanan syntes i många

år trögare, än man af hans faders anseende och hans egen

verkliga fortjenst bordt vänta, ty han var i 12 år Adjunkt i

Upsala, innan han år 1718 utnämndes till Professor i Lund.

Ar 1731 kallades han att efterträda sin broder i Lunds Slift,

der han qvarstannade till dess en ännu högre succession

efter samme broder bereddes honom, ty han blef efler

dennes frånfälle år 1744 vald till Erkebiskop. Han innehade

emedlertid ej länge denna värdighet, tyr han afled efter en

svår sjukdom i Stockholm den 7 Augusti 1747. Hans

theologiska lärobok har i många år begagnats vid rikets

skolor och Gymnasier.

50.

Henhik. Benzf.lids,

den gamle Erik Benzelii tredje son, född i Strengnäs den 7

Augusti 1689, kallades år 1712, dels af Carl XH:s

befallning, dels af sin egen böjelse för resor, till Kouungens

Fältpredikant och begaf sig således nämnda år på vägen

dit. Denna väg blef vidlyftig, ty han for igenom Ungern,

Siebenbürgen och Moldau, så att han ej anlände till

Bender förr än kort innan den s. k. Kalabaliken derstädes, i

hvilken han var nära att förlora lifvet eller friheten. Han

räddade likväl båda och qvarblef hos Konungen under dess

vistande i Demotika och Adrictnopel. Som Carl märkte

hans vetlgirighet och tillika fann honom genom sin

underbyggnad skicklig, att med nytta för sig och andra besöka

främmande länder, understödde han honom dervid, oak- :

tadt sina knappa tillgångar, hvilka dessutom påkallades för S

mera trängande behof. Benzelius reste derföre öfver Kon- ;

stantinopel 1 ill Syrien, Palestina, Arabien och Egypten samt

efter återkomsten till Europa, genom Italien, Frankrike, j

Tyskland och Holland. Mau måste beklaga, alt

beskrif-n in ge n öfver denna resa aldrig blifvit utgifven, ehuru han

lofvade att göra det i sammanhang med den aflidne

Ene-inans, och för sådant ändamål lånade alla de papper, do- I

kumenter och ritningar, soin funnos i ollentligt förvar efter

denne sistnämnde och deu bekante tecknaren Loos. Man

vet ej hvad som vållade hinder häri, men blott några bref :

från honom till sina hemmavarande vänner, tryckta i

Gör-wells samlingar, utgöra den frukt af hans resa, som

kommit allmänheten tillhanda. Hans manuskripter lära likväl

finnas i Upsala Bibliotliek. Efler återkomsten till Sverige

år 1718 blef han Prceposilus Communitatis, två år

der-efter Exlra Ordinarie och 1728 Ordinarie Professor,

avancerade sedermera till Domprost och år 1740 till Biskop i

Lund. Ar 1747 upphöjdes han till Erkebiskop, deltog i

alla de riksdagar, som under hans embetsförvaltning

före-föllo, och hade härunder, bland andra politiska

förrättningar, det sällsamma och kinkiga uppdraget, att, efter

den misslyckade konspirationen år 1756, göra den stolta

Drottning Lovisa Ulrika föreställningar öfver hennes

inblandning i statsärender. Han dog den 20 Maj år 1758.

51.

Samuel Tnonius,

son till Prosten i Skedevi i Westmanland, O. Troilius,

föddes derstädes den 22 Maj 1706, blef 1736 Huspredikant

hos Riksrådet Bjclke, och 1740 Konung Fredriks bigtfader

samt Pastor i Riddarliolmen med Bromma till annex.

Genom sill behagliga umgängessätt och sitt värdiga

uppförande, förvärfvade lian sig i hög grad Konungens ynnest,

hvilken gaf honom ett omisskänneligt bevis derpå, då han vid

Serafimerordens stiftelse år 174S utnämnde honom till den-

o

na Ordens Predikant, Ar 1751 blef han Biskop i

Westcr-ås, och efler Henrik Benzelii död, år 175S kallad till

Er-kebiskops-stolen, som han beklädde till deu 18 Januari

1764, då han alled i en ålder af 57 år. Han var en lärd

man, hvarföre han också hedrades med ett rum i

Weten-skaps-Akademien, en utmärkelse, hvarmed man den tiden

icke var van att slösa.