LNCrawler

6. Page 7

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 7

Svenske Poeter

- 3. Olof von Dalin

- 4. Johan Gabriel Oxenstjerna

- 5. Gustav Filip Creutz

partier, som denna. Utom tidningens egen förtjenst, kom

härtill det mystiska i dess utgifvares person, hvilken, så

besynnerligt det än må låta, verkligen lyckades att i tre

år bibehålla anonymen. Då han slutligen upptäckte sig,

befanns han vara den unge, alldeles obekante, kanslisten

Dalin, informator i ett förnämt hus, bland hvars

medlemmar ingen anade, att de dagligen sågo vid sitt bord och

umgingos med landets erkände störste författare, ämnad att

börja en ny period i Svenska vitterheten. Denna upptäckt

skadade likväl icke hvarken mannens eller hans skrifters

anseende. Båda tillväxte tvärtom under hela hans lefnad,

och om än politiska förhållanden en tid omtöcknade

detsamma, framstod det likväl åter i sin fulla glans mot slutet

af hans dagar, och endast detta slut hindrade hans

uppträdande på en större verksamhets-bana. Måhända var det

likväl just detta anseende som vållade, att Dalin, såsom

skriftställare, icke blef helt och hållet hvad naturen ämnat

honom till. Enligt hennes anvisning skulle han

qvarstannat vid vitterheten, särdeles prosan eller det slag af poesi,

som ej erfordrar den högsta snilleflygt och de största

gåfvor. Komedien, satiren, de omgifvande tingens, sedernas

och händelsernas skildring var det fält, hvarpå han med

största fördel skulle kunnat uppträda. Nu deremot drogs

han in i hof- och statslifvet, måste skrifva ett episkt poem,

som blef en politisk afhandling, verser åt hofvets folk och

vid hofvets alla tillfälligheter, en svensk historia, som väl

blef den bästa på sitt århundrade, men likväl icke någon

god historia, således ej värdig hans namn, och

utnämndes till informator för Kronprinsen, en befattning,

hvartill kan kanske var för mycket poet att rätt passa,

hvartill en parti-intrig upphöjde honom, hvarifrån en annan

parti-intrig skiljde honom, och som förbittrade hans lif och

ryckte honom från den lugna sysselsättning, der lyckan och

hedern kunnat vänta honom. — Hans komedi:

Den

Afundsjuke

, är troligen det bästa af hans arbeten och

skulle måhända ännu med fördel kunna gifvas; deremot är

tragedien

Brynhilda

ett alldeles misslyckadt försök i en

genre, hvartill Dalin ej hade anlag. Det stora poemet:

Svenska Friheten

uppfyller för ingen del fordringarna af

ett epos. Deremot bära

Sagan Om hästen

April-verk

om vår härliga tid

, jemte flera af hans satirer, vittnen

om en förmåga, som förtjent att vidare utvecklas.

Dalin var född den 29 Augusti 170S i Halland och

Winbergs socken, der hans fader var Kyrkoherde. Sedan

han blifvit känd som utgifvare af Argus, följde den ena

utmärkelsen efter den andra; han blef Kongl. Bibliothekarie,

Kansli-Råd, Adelsman, Hofkanceler, Riddare af

Nordstjerne-Orden, och fråga var om hans inträde i Riksrådet, då

han afled den 12 Aug. 1763. Han är, jemte Klingstjerna,

begrafven på Lofö kyrkogård, der en gemensam

minnesvård förvarar deras stoft.

4.

Johan Gabriel Oxenstjerna.

Äfven med denne man har Skaldekonsten skäl att

anklaga statsbestyren, att de, utan nytta för sig, velat

draga till sig ett stort och härligt poetiskt anlag, och

derigenom något fördunklat dess glans. Oxenstjerna tillhörde en

af landets högsta familjer och bestämdes härigenom till det

politiska lifvet och hoflifvet, hvaremot hans själsegenskaper

och lynne uteslutande bestämde honom till det enkla

landtlifvet och vitterhetens yrken. Svenska poesien har ej att

framvisa någon så idyllisk natur, något så fromt, rent för

landtbygdens behag öppet och känsligt sinne, som denne

Grefve, statsman, Riksråd och Cancelli-President. Hade

han sluppit dessa värdigheter och fått hämta sitt enda

värde från sin lyra, så skulle hon säkert stämts i icke mindre

milda men friskare och lifligare toner, och hans stora

poemer:

Skördarne

och

Dagens Stunder

blifvit mindre

långa, mindre bearbetade, men för mängden af läsare mera

tillgängliga. Äfvenså hade det varit önskligt, att hans

sångmö mindre ofta anlitats af hofvets högtidligheter och mer

fått egna sig åt det, som hon företrädesvis älskade: det

sköna i den synliga och moraliska verlden, Guds

uppenbarelser inom den, Hans egenskaper, och allt det hos

menniskan, der en flägt af Hans anda återfinnes. O. har

kanhända ingenstädes så tydligen röjt detta lynne som i det

mästerliga poemet:

Hoppet

. Äfven i hans skämtsamma

stycken och i hans satiriska skrifter, är det veka, godsinta

elementet öfvervägande. I sina senare år öfversatte han

Miltons

Förlorade Paradis

och började en öfversättning

af Tassos

Befriade Jerusalem

, som man högeligen måste

beklaga att den ej hann fulländas, ty hans sångmö var

verkligen nära beslägtad med den Tassoniska.

Oxenstjerna var född den 15 Juli 1750 och afled år

1818. Hans rum inom Svenska Akademien intogs af

Tegnér.

5.

Gustaf Filip Creutz.

Det är ovisst om statsmannen här röfvade någonting

ifrån skalden, ty dels lemnade Creutz’s befattning, såsom

Sändebud vid Spanska och Fransyska hofven, honom

tillräcklig tid öfrig att egna åt vitterheten och förde honom