LNCrawler

62. Page 64

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 64

Konung Gustaf III:s Samtida

- 71. Clas de Frietzky

- 72. Elis Schröderheim

- 73. Carl De Geer

- 74. Mathias Benzelstjerna

härom, att Frietzky icke med skäl kunde emottaga gröna

bandet, då han förut hade blå bandet i moralen. En

ersättning för denna försakelse väntade honom samma afton,

dä han i Adelns samlingsrum höjdes på sine ståndsbröders

axlar och förklarades för hela Riddarhusets Farbror, en

titel, som skulle gifvas honom af hvarje Adelsman, huru

mycket öfver honom i rang och ålder han än måtte vara.

Han dog på Säbylund i Nerike den 9 Oktober 1803, utan

att, såsom man skulle väntat, deltaga i Norrköpings

riksdag. Han hade ingen annan titel, än den af Direktör,

emedan han bestridde en sådan befattning i ett bruksbolag.

72.

Elis Schröderheim,

son till Biskopen i Carlstad, Schröder, föddes i Stockholm

den 26 Mars 1747, och blef, enligt anlaget bruk, jemte sine

bröder upphöjd i adligt stånd, hvilket ännu anses såsom

ett af biskops-embetets prerogativer. Han ingick i

Kansliet, blef här känd af Gustaf III, hvars ynnest han

förvärfvade både genom sin embetsmanna-skicklighet och sitt

angenäma umgängessätt, som förskaffade honom ej blott

hastiga befordringar i statens tjenst, utan äfven hedern att

bli en af deltagarne i Gustafs förtroligaste sällskapskrets.

Den tid han från dessa dubbla befattningar kunde

undanstjäla, egnade han åt vitterheten, och hvad som för andra

är ett arbete, blef för honom en hvila, en lek. Man har

sålunda efter honom flera smärre tal och poemer, nästan

alla i skämtsam stil samt trenne, af en liflig och qvick

dialog utmärkta, Komedier:

Rångedala-Riddaren, Fjäsken

eller den Beställsamme

, ännu sedd med nöje, samt

Sladdret eller Fjäskens Mirakler

. Den Svenska

dramatiska litteraturen måste med skäl beklaga, att en utaf

hennes älsklingar fick så föga egna sig åt hennes tjenst,

hvaremot statens måhända äfven måste beklaga, att icke

litet mera lasthet och allvar fanns i denna älskvärda

karakter, som eljest hade så ovanliga resurser. Af Gustaf

befordrad till Statssekreterare, Rikshärold, Kommendör af

Nordstjerne-Orden, upphörde ej blott hans yttre lycka utan

äfven hans inre trefnad med hans beskyddares lif. Det förra

hade den allmänna orsak vi redan antydt, det senare var

en följd, dels af husliga missöden — hans glada och

snillrika frus död — dels af ekonomiska bekymmer, emedan

Schröderheim af alla kunskaper var mest oerfaren i den

visserligen prosaiska, men så högt nödvändiga: att hushålla.

Efter Gustafs död skiljdes han från sin

Statssekreterare-plats och flyttades till Landshöfding i Upsala, hvilket

embete han likväl knapt innehade i tvänne år, bodde sedan

på Järfva, hvaraf han fått arrendet och dog efter ett

sorgligt och glädjelöst, tillbragt år, d. 30 Augusti 1795. Han

var en af de förste ledamöterne i Svenska Akademien,

hvarförutan Vetenskaps- och Vitterhets-Akademierna äfven

tillegnat sig honom.

73.

Carl De Geer

föddes pa Finspång den 10 Februari 1720 och var en

värdig ättling af sin, om den Svenska jernhandteringen och

Statsverket så högt förtjente, stamfader Louis De Geer.

Redan som gosse röjde han mycken böjelse för

naturvetenskapen, särdeles för insekternas studerande, hvilken böjelse

vid äldre åren utvecklade sig till redbara forskningar och

gagnelig verksamhet. Han har härom utgifvit 2:ne tal i

Vetenskaps-Akademien och ett ganska värderadt verk i 7 1

tomer:

Mémoires pour servir à l’Histoire des Insectes

hvarförutan lian samlade ett ansenligt Naturaliekabinett,

som han, jemte ett dyrbart mikroskop, skänkte

Vetenskaps-Akademien. Helt ung öfvértog han sina vidlyftiga

egendomars förvaltning och förestod den med en drift, en insigt

och ett ordningssinne, som högst fördelaktigt inverkade, ej

blott på hans egen ekonomi, utan äfven på bruksrörelsen i

allmänhet, genom de rön han anställde och de företag han

genomdref. Utan att ingå i statens tjenst, blef han likväl

icke utan de hedersbevisningar denna tilldelar förtjente

medborgare, och hvaraf missbruket ännu på hans tid ej gripit

så vidt omkring sig. Han upphöjdes till Hofmarskalk,

Friherre och Kommendör med stora Korset af Wasa-Orden

vid dennas stiftelse är 1772. Han avled den 8 Mars

1778.

74.

Mathias Benzelstjerna,

son af Erkebiskop Jacob Benzelius, föddes i Lund den 8

September 1713 och bar namnet Benzel intilldess han efter

fadrens död, jemte sina slägtingar, introducerades på

Riddarhuset. Han engagerade sig såsom yngling i Kansliet

och användes vid riksdagarna från och med 1740 till och

med 1752 i den vigtiga befattningen såsom Sekreterare i

Sekreta-Utskottet, och förde äfven någon tid protokollet i

Rådkammaren. Ehuru hedrad med dessa förtroende-poster

och understödd af sin faders anseende, gingo hans

befordringar icke så fort som man bordt vänta, tilldess han

ändtligen år 1759 utnämndes till Statssekreterare och Öfver-

Post-Direktör, ett embete, som han med sällsynt skick-