LNCrawler

63. Page 65

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 65

Konung Gustaf III:s Samtida

- 74. Mathias Benzelstjerna

- 75. Bengt Ferrner

- 76. Lars von Engeström

lighet, drift och rättvisa förvaltade intill sin död den 11

Mars 1791. Han var icke blott en värdig embetsman,

utan äfven en vän af vetenskaperna, som han med

framgång idkade, och i hvilkas helgedom han var mer än

ytligt initierad. Han upptogs äfven ibland deras adepter,

blef ledamot i Vetenskaps-Akademien, i

Vitterbets-Akademien och i Upsala Vetenskaps-Societet. Såsom han

använde på dessa ädla yrken den tid embetsärenderna

lemnade honom öfrig, så använde han en icke obetydlig del

af sin förmögenhet på samling af böcker, handskrifter, mynt

och målningar, och de förråder häraf, han efterlemnat, voro

bland de största enskilda i riket. Hans boksamling var

grunden till det nuvarande Engeströmska bibliolheket.

Genom en klok hushållning medtogo dessa utgifter likväl icke

alla hans tillgångar, utan han efterlemnade derjemte en

ansenlig förmögenhet, han hushållade likväl ej blott med sina

penningar, utan äfven med sin hälsa och sitt lynne,

hvilkas båda jemvigt vidmakthåller dem, och han tillbragte

Sålunda ett till kropp och själ friskt och gladt lif. Aldrig

tillät han sin djupa känsla öfverväldiga förnuftet, aldrig fick

detta hårdna till stränghet och känslolöshet. Han har

ganska rigtigt karakteriserat sig sjelf genom sitt valspråk: »Mera

vara än synas.» Till den allmänna aktningen han åtnjöt,

kom äfven regeringens, hvilken gaf honom flera bevis derpå

och utnämnde honom till Härold vid Serafimer-Orden och

Kommendör af Nordstjerne-Orden.

75.

Bengt Ferrner.

Denne man bör till deras antal, som äro mindre kände

än värde att kännas, och om hvilka man, för att nyttja ett

bekant, uttryck med vida större skäl kan fråga: hvarföre de

icke fått något embete? än hvarföre de fått det? ett spörjsmål

som man beklagligen har anledning att göra mången

’ouehafvare af dylika. Han var född den 10 November

1724 i Nyeds församling i Wermland, der hans fader var

Kyrkoherde. Hans håg förde honom i synnerhet till de

mathematiska vetenskapernas studerande, och han blef år

1756 lärare i mathematik och astronomi vid

Navigationsskolan i Carlskrona, samt bestred en tid

Astronomie-Professionen i Upsala och deltog i åtskilliga observationer och

vetenskapliga rön, som på den tiden anställdes,

Återkommen från en utländsk resa, utsågs han att biträda den då

af ålder och sjuklighet försvagade Klingenstjerna i dess

ansvarsfulla befattning såsom lärare åt Kronprinsen Gustaf.

Detta var år 1763, och den höge lärjungen var då 17 år

gammal, en ålder, vid hvilken ynglingar, och i synnerhet

prinsar, vanligen anse sin uppfostran fulländad. Gustaf var

likväl en af de få, som känna, att menniskans hela lefnad

är en lärotid, och han mottog således sin Informators

undervisning ända till år 1771, då han uppträdde på thronen.

Ferrner entledigades nu med en pension af 500 Rdr, en

på den tiden ansenlig summa, men som också blef den

enda publika lön han erhöll. Han åtnjöt visserligen flera

prof at Kongl. ynnest, såsom Nordstjerne-Orden, Adelskap

och Kammarråds titel, men kunde aldrig vinna hvarken

något akademiskt eller annat civilt embete, hvilket

sistnämnda han i synnerhet önskade och hvartill hans redbara

karakter, hans många kunskaper och hans historiska och

statistiska beläsenhet utan tvifvel gjort honom värdig. Gustaf

III lärer troligen härtill hafva haft några hemliga skäl,

kanhända någon fördom, ty äfven de utmärktaste menniskor

äro icke altid fria från inflytelsen af sådana. Han afled år

1802 i den höga åldern af 78 år utan någon arfvinge till

sitt sköldemärke. Oaktadt sina icke rikliga inkomster, kunde

han likväl till Vetenskaps-Akademien lemna en summa af

1000 Rdr, hvars ränta skulle användas för mathematiska

afhandlingar. Han var ledamot af ofvannämnda Akademie,

äfvensom af Vitterhets-Akademien, och har i dem båda

hållit flera tal, hvilka, jemte en mängd bref till lärde män,

utgöra de skrifter han efterlemnat.

76.

Lars von Engeström,

son af Biskopen i Lund, Johan Engeström, föddes i

Stockholm den 24 December 1751. Han tillhör så vida Gustaf

III:s tidehvarf, som hans verksamhetsbana började under

denne Konungs tid, ehuru dess egentliga utveckling tillhör

samtiden. Utan att vara begåfvad med några öfverlägsna

själsgåfvor, hör han till de personers antal, som blifva

märkvärdiga derigenom, att de af händelserna förts in i de

stora ärendernas verkstad och der varit, om ej en af

drif-fjädrarna, likväl ett af de synliga verktygen. Till denna

verkstad medförde han ett redligt, öppet sinne, ett

fosterländskt tänkesätt och ett välvilligt hjerta. Sådana äro hans

anspråk på uppmärksamhet och ett namn hos efterverlden,

hvartill, såsom särskildta befordringsmedel, kommo hans,

väl icke egentligen sköna, men manliga, utseende, hans

imponerande figur och i hög grad presentabla personlighet,

egenskaper, hvilka Gustaf III också anmärkte såsom

rekommenderande för Engeström, då han ar 1782 afsände honom

i egenskap af Chargée d’Affaires till Wien. (E. hade, genom

ett tidigt inträde i Kabinettet för Utrikes Brefvexlingen,

banat sig vägen till diplomatiska värf och inhämtat den rutin,