LNCrawler

64. Page 66

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 66

Konung Gustaf III:s Samtida

- 76. Lars von Engeström

- 77. Carl Gustaf Pilo

- 78. Gustaf Lundberg

som dertill fordrades). År 1787 afgick han till Warschau,

der han likväl ej förr än följande året erhöll något

offentligt uppdrag, hvars beskaffenhet väl tros ha varit af stor

vigt, men aldrig blifvit närmare kändt. Under

förmyndareregeringen fungerade han en tid såsom Hofkansler och

ansågs för en man af mycken betydenhet, men lärer icke

länge ha bibehållit sig i Reuterholms ynnest, hvarföre han

aflägsnades på en beskickning till England. Från 1798 till

år 1803 var han Envoyé vid Preussiska hofvet.

Återkommen derifrån, lefde han utan någon offentlig befattning till

år 1809, då han, som förut var känd och värderad af

Hertig Carl, kallades till Kansli-President efter Friherre

Ehrenheim, som dragit sig tillbaka, missnöjd med

revolutionen. Engeström var visserligen icke vuxen de

brydsamma omständigheter, hvarunder han emottagit denna post

och som då erfordrat en vida högre kraft; men man kan

säga, att ej heller någon af hans kolleger var det, och

Svenska statsskeppet fördes således af händelsernas ström,

utan att kunna styra den eller göra den motstånd. Man

måste emedlertid altid låta hans redlighet och patriotism

rättvisa vederfaras, hvarjemte det bör erkännas, att han icke

tvekade att uttala sin öfvertygelse äfven om denna befanns

i strid med en mäktigare. Såsom Utrikes-Statsminister —

ty emot denna benämning utbyttes den fordna blygsamma

titeln af Kansli-President — har han lånat sitt namn åt

alla de märkliga tilldragelser, som utgöra Sveriges politiska

historia ända till år 1824, då han nedlade alla sina

befattningar, för att åtfölja sin fru till dess slott, Jankowitz, nära

Posen i Preussiska Pålen, der han äfven afled den 19 Aug.

1826 i sitt 74 lefnadsår. Såsom vigtiga uppdrag hopade

sig på honom, så gjorde äfven yttre utmärkelser, och han

erhöll icke alenast alla sådana, som i Sverige kunna vinnas,

Grefve-värdighet och Serafimer-Orden, utan äfven flera

utländska dekorationer. Såsom Kansler för Lunds

Akademi röjde han mycket nit för vetenskaperna och deras

idkare, och saknade ej insigt i bedömmandet af deras

förtjenst, ehuru hans goda hjerta beskylldes för att någon

gång ha mutat hans omdöme, så att han befordrat

personer, som endast hade detta anspråk, med förbigående af en

och annan mera värd att gynnas. Han älskade emedlertid

lärdom och vitterhet, samlade böcker och konstsaker och

var en af Sveriges få mecenater i senare tider.

77,

Carl Gustaf Pilo.

Detta är namnet på en af den Svenska Målarekonstens

äldste och utmärktaste mästare. Hans familj härstammade

från Pålen, men fadern var född i Sverige och sjelf en god

konstnär, af hvilken man har alfresco-målningar i stora

trappan på Drottningholms slott. Hans son, Carl Gustaf, föddes

år 1712 i Södermanland, der fadern, som öfvergifvit sitt yrke

och blifvit landtbrukare, innehade en liten gård. Med honom

inträffade den icke ovanliga händelsen, att han ej ville

tillåta sin son beträda samma lefnadsbana som han sjelf,

emedan han ej tyckte, att hon för honom burit bvarken

blommor eller frukter. Slutligen gaf han likväl vika för

gossens bestämda lust och omisskänneliga fallenhet, och

Carl Gustaf kom i lära hos Crisman i Stockholm samt

befordrades till gesäll. Handtverksmålningen var emedlertid

lika litet något fält för hans gåfvor, som hon förmådde

utveckla dem. Lyckligtvis blef Målare-Akademien i rättan

tid, år 1735, inrättad och Pilo, då en 23-årig yngling, blef

en af dess första elever. Han fann emedlertid, att han icke

heller här kunde få inhämta konstens högre kännedom och

reste sålunda år 1740 till Danmark, der ett bättre tillfälle

dertill kunde erbjudas honom. Här väntade honom också

verkligen både ett sådant tillfälle och någon belöning för

hans talang, ty han utnämndes till Hofmälare, Professor

och slutligen Direktör för Danska Målare-Akademien. Han

qvarstadnade i Köpenhamn till år 1772, då dels längtan

till fäderneslandet, dels den bättre tid, som i Sverige uppgick

för vitterhet och bildande konst, återförde honom

dit. Hans väntan på befordran och anställning kunde likväl icke

straxt realiseras. Han kallades väl följande året till

Akademiens ledamot, men som härmed icke följde någon lön,

bosatte han sig en tid i Nyköping. Ar 177 kallades han

slutligen till Stockholm för att måla Gustaf III:s kröningstafla,

ett arbete, som han aldrig hann fullända, men hvaraf

de färdiggjorda partierna anses för mästerstycken. Hon finnes

förvarad på Drottningholm. Med det ofvannämnda uppdraget

följde fria rum i Akademiens hus och Direktörs-

platsen derstädes, hvilken han innehade till två år före sin

död, som timade i Stockholm år 1792. Pilo hör till desse

mognade, gedigne Konstnärer, som väl icke öfverraska genom

någon liflig, sprittande originalitet, men der allt röjer

sanning, alvar, redbarhet och en storartad stil. Hans ryckte

var ej inskränkt endast inom Sverige och Danmark; det

hade äfven sträckt sig till andra länder och Akademierna i

Wien och Petersburg valde honom till sina ledamöter.

78.

Gustaf Lundberg.

Man känner ej dennes födelse-år, men hvilket måste

ha inträffat i förra seklets början, emedan han vid sin död