LNCrawler

67. Page 69

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 69

Konung Gustaf III:s Samtida

- 78. Gustaf Lundberg

- 79. Alexander Roslin

- 80. Johan Tobias Sergel

- 81. Carl Christoffersson Gjörwell

- 82. Johan Ludvig Desprez

i Stockholm år 1786 uppgifves hafva hunnit en hög ålder.

Han tillhörde den Franska skolan, i hvilken han var bildad,

och för hvilket ändamål han tillbragte flera år i Paris.

Såsom den förste egentlige pastellmålare i Sverige, gjorde

han, kanske i synnerhet genom slagets nyhet, mycken lycka

och hans porträtter vunno stort bifall, samt föranledde hans

befordrande till Hof-Intendent.

79.

Alexander Roslin.

Född i Malmö år 1720, tillhör han nästan

endast genom sin härkomst, Sverige, emedan hans bildning

och verksamhet för det mesta tillhöra utlandet. Såsom

redan hunnen till mannaåren, fick han först tillfälle att

besöka konstens hembygd, och reste år 1745 till Tyskland

och derifrån till Italien. Här tillbragte han fem år och

begaf sig år 1752 till Paris, der han genom sin talang så

utmärkte sig, att han blef Hofmålare och ledamot af

Akademien. År 1774 besökte han Sverige och ehuru han icke

ärnade der qvarstanna, ville Gustaf III likväl gifva en så

utmärkt artist något prof på fäderneslandets aktning,

hvarföre han prydde honom med sin korrt förut stiftade

Wasa-Orden. Roslin återvände snart till Paris, der han afled år

1793. Svenska Målare-Akademien räknar honom bland

sina ledamöter.

Johan Tobias Sergel.

Enligt planen för dessa biografier, som icke är att länge

uppehålla sig vid de stora, allmänt bekanta, namnen,

hvilkas ägares lefnad på många andra ställen blifvit tecknad,

åtnöja vi oss med att nämna, det denne, den Svenska

konstens koloss, ej blott Sveriges utan äfven hela den

moderna tidens störste bildthuggare, föddes i Stockholm d. 5

September 1740 och dog der den 26 Februari 1814 samt

ligger begrafven på Adolf Fredriks kyrkogård.

81.

Carl Christoffersson Gjörwell,

född i Landskrona den 10 Februari 1731, död i

Stockholm d. 26 Augusti 1811. Denne man var väl icke

konstnär och borde således ej egentligen ha sitt rum bland en

samling konstnärs-porträtter; men dels ha vi förbehållet oss

någon frihet i valet af originaler till dessa bilder, som vi

infört under den gemensamma titeln af «Gustaf III:s Samtida,»

dels är en man af Gjörwells förtjenster ingenting mindre

än främmande för konstnärs-verlden, hvilken han, genom

sin nyttiga verksamhet kanske medelbarligen mera gagnat,

än mången konstnär af yrket. Han är nemligen Sveriges

störste samlare och förste utgifvare af ett kritiskt blad:

Den

Svenske Merkurius

, hvilken på sin tid gjorde epok i vår

litteratur-historia. De skrifter i historien, geografien,

allmän lärdom och nyttiga rön, upptäckter och underrättelser

han utgifvit eller hvilkas utgifvande och redigerande han

besörjt, äro mångfalldiga och talrikare än någon annan

Svensk mans. Bildningen och upplysningen stå således hos

honom i den största förbindelse, så mycket mer, som

lyckan emot honom var mer än vanligt oblid och hans

redbara förtjenst saknade nästan all belöning af samtiden. Det

är då så mycket mera skäl att efterverlden hembär honom

den enda gärd, hvaraf hon är mäktig: erkänsla åt hans

minne. Efter en utländsk resa, företagen vid icke fullt 20

års ålder, ingick han vid Kongl. Bibliotheket i Stockholm,

men hade det missödet, att, oaktadt sin flit, sitt noggranna

uppfyllande af sina pligter och de verkliga förtjenster han

hade om bibliothekets ordnande och förkofran, aldrig

erhålla Bibliothekarie-sysslan derstädes, på hvilken han likväl

ägde de rättmätigaste anspråk, ja, att till och med en

förman, som dertill förbigått honom, ville förneka honom

boksamlingens begagnande. Han blef aldrig mer, än Amanuens

derstädes, med titel af Bibliothekarie; och torftigheten var

hela hans lefnads oskiljaktiga följeslagarinna. Han bar

likväl alla sina motgångar med verkligt filosofiskt lugn,

lycklig genom sin familj, lycklig genom sjelfva sin

sysselsättning: en fortfarande öfversigt af den lärda verldens

verksamhet, och hans anletsdrag buro stämpeln af den fromhet

och frid som uppfyllde hans själ.

82.

Johan Ludvig Desprez.

Född i Auxerre i Frankrike, man vet icke med

säkerhet hvilket år, tillhör han denna stamm af ovanliga snillen,

hvaraf Sverige förmått tillegna sig några, och af hvilka

Gustaf III hade både nog lycka att inkalla några till sitt land,

i och förmåga att bibehålla der. Han hitkom år 1784 och

användes egentligen som dekorations-målare vid Stora

Theatern, der de minnen, han efterlemnat, äro diamanter i

denna konsts krona, med hvilka ingen theater i verlden äger

någonting jemförligt. Det ligger i hans stil någonting

öfverlägset, stort, hänförande, som nästan väcker häpnad,