LNCrawler

68. Page 70

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 70

Konung Gustaf III:s Samtida

- 82. Johan Ludvig Desprez

- 83. Georg de Marées

- 84. Elias Martin

- 85. Louis Masreliez

ehuru man förebrår hans kolorit någon matthet, troligen

emedan han vänjt sig för mycket vid

dekorations-målningen, hvars alster äro beräknade för ljusskenet. Till de

dyrbaraste lemningarna efter honom, kanske det enda hela

parti, som ännu finnes i behåll af hans pensel, hör salen i

5:te Akten af Operan

Armide

, som verkligen försätter

åskådaren i den trollverld, der stycket spelar, och utgör en

värdig sambroder till Glücks musik. Man har af honom

flera förträffliga arbeten i aquarell, men äfven några i olja,

hvaraf de förnämsta äro:

Slaget vid Hogland

, som sitter

på Rosersbergs slott, och

Träffningen mellan

Crotoniaterne och Sybariterne

, som förvaras i Kongl. rummen i

Stockholms Operahus, Han afled år 1804, såsom del

misstänktes, af undfånget förgift, men hvarom ingen

undersökning anställdes, hvarföre alltsammans stannade vid blotta

misstankan.

83.

Georg de Marées.

Under det utlänningar inkallades till Sverige och der

funno ett nytt fädernesland, måste det i sin ordning också

till utlandet aflemna sin tribut af en och annan bland sine

utmärktaste söner. En Martin Meytens, född i Stockholm,

kom till Wien och blef der den Kejserliga Akademiens

Direktör. En af hans lärjungar var de Marées, förmodligen

härstammande från utländska föräldrar, men född i

Stockholm år 1697. Han lärer likväl redan i sin ungdom

hafva öfvergifvit hembygden, för att i främmande länder

utöfva en konst, hvar till han kände sig kallad, men som då

i Sverige ännu föga utvecklat sig ur lindan. Han arbetade

i synnerhet i Van Dyks maner och ansågs för en utmärkt

porträttmålare, hvars arbeten på hans tid mycket

eftersöktes. Han dog i München år 1775.

84.

Elias Martin,

född i Nora år 1739, hade det öde gemensamt med de flesta

snillen och konstnärer, att vara son af fattiga föräldrar och

att sålunda sjelf nödgas bryta sig den väg till lyckan, som

naturen honom anvist. Hans fader var snickare och ville

således, efter fäders vana, att sonen skulle omfatta hans

yrke. Då gossen emedlertid icke härtill röjde någon

fallenhet, tillät han honom slutligen välja ett annat handtverk,

som han väl icke ansåg lika godt, men som med flit och

ihärdighet syntes lofva att föda sin man, nemligen

målare-professionen. Detta val var lyckligt, emedan i detta yrke

ingick teckningskonsten, för hvilken Elias hade bestämd

fallenhet och derigenom, att det förde honom till

bekantskap med den store August Ehrensvärd. Då denne skulle

utse arbetare af alla slag, som behöfdes för Sveaborgs

fästningsbyggnad, blef Martin äfven en bland dem. Ehrensvärd

märkte snart, att ynglingens anlag voro af högre art än de,

som erfordrades för handtverket; han uppmuntrade således

deras utveckling och Elias fick bortbyta den grofva penseln

mot ritstiftet och väggstrykningen mot undervisningen i

teckningskonsten, hvilken han meddelade åt garnisonens

Officerare. Bland desse var äfven Fältmarskalkens son,

sedermera General-Amiralen Ehrensvärd, den märkvärdige

Författaren af

Konsternas Filosofi

. Man kan med fullt skäl

säga, att lärjungen förtjente äga en sådan lärare och denne

en sådan elev. Med de knappa tillgångar Martin kunnat

hopspara, företog han sedermera en konstresa till Paris och

Rom samt derifrån till England, hvarest han qvarstannade

i femton år, valdes till ledamot af Målare-Akademien

derstädes och förvärfvade rykte af en bland Stor-Britaniens

störste artister. Gustaf III ville icke, att en sådan man

skulle vara förlorad för sitt fädernesland och återkallade

honom således dit år 1791. Här qvarblef han också till

sin död år 1818. Man har af honom flera historie-taflor,

men den genre, som egentligen var hans och hvari han

exellerade, var landskaps-målningen. Han berömmes i

synnerhet för sin varma och behagliga kolorit. Äfven som

gravör var han lycklig och har, bland annat, graverat

plancherna till Ehrensvärds Italienska resa. Hans yngre broder,

Johan Fredrik, som han, ehuru sjelf 10 år äldre, likväl

hade det missödet att i två år öfverlefva, är i synnerhet

utmärkt som gravör. Då han fann sig i London gynnad af

lyckliga omständigheter, ditkallade han sin broder, som

sedan äfven följde honom hem. Man har af denne en mängd

gravyrer, särdeles i aquatinta, deribland de till Sköldebrands

resa, till Bachi tempel och de bekanta Svenska vyerna,

hvari han aftecknat de märkligaste utsigter Sveriges sköna

natur och dess byggnadskonst erbjuda.

85.

Louis Masreliez.

Född i Paris 1747, kom han vid 7 års ålder till

Stockholm med sin fader, som var ornaments-bildthuggare och

en af de flere konstnärer, hvilka kallades till Sverige att

pryda och fullborda inredningen uf det nyss färdiga Kongl.

slottet. Vid 22 års ålder reste han ut till Rom, att der

fullända sitt studium och vistades här i 14 år. Hemkom-