LNCrawler

73. Page 75

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 75

Konung Gustaf III:s Samtida

- 90. David Schulz von Schulzenheim

- 91. Johan Lorenz Odhelius

- 92. Peter Jonas Bergius

- 93. Abraham Bäck

omfattade. Under en utländsk resa, som han företog till

Danmark, Holland och Frankrike, ägnade ban i synnerhet

sina forskningar åt koppympningen och bedref, efter

återkomsten till Sverige, med mycket nit dess införande

härstädes samt ympade, under Rosén von Rosensteins

inseende, kopporna på Prinsarne Carl och Fredrik samt

Prinsessan Sofia Albertina. Den lyckliga utgången af denna

operation satte både honom och sjelfva saken i högt anseende.

Han utnämndes till Adelsman och Arkiater, hvilken sistnämnda

titel han likväl undanbad sig. Genom hans

försorg och outtröttliga bemödanden inrättades ett

koppympnings- och barnförlossningshus i Stockholm, hvilka båda

stiftelsers föreståndare han blef. Vid 46 års ålder eller år

1778, nedlade han sina offentliga befattningar, hvilka han,

genom en besynnerlig händelsernas gång, återtog mer än

30 år senare, år 1809, då han utnämndes till Praeses i

Collegium Medicum, och då dettas titel förvandlades till

Sundhets-Kollegium

, erhöll han för sin person lika rang med

Presidenter i Kongl. Kollegier. Under sin tjenstledighet och

äfven sedan denna upphört, ägnade han sig åt allmänna

politiska värf, särdeles åt stats-ekonomien och var vid

riksdagarna en verksam ledamot i Stats- Banko- Hemliga och

andra Utskott. Ledomot af nästan alla Svenska och flera

utländska lärda samfund hedrades han äfven med statens

synnerliga utmärkelser och nämndes till Kommendör med

Stora Korset af Wasa-Orden. Han afled i Stockholm den

24 April 1823 efter en 91-årig lefnad, bvars oförsvagade

kropps- och själskrafter samt outtröttliga verksamhet endast

döden kunde afbryta.

91.

Johan Lorenz Odhelius

föddes den 2 Mars 1737 i Strengnäs, der fadren var

Handlande, studerade medicinen i Upsala, blef Fältläkare vid

Svenska arméen i Pomern, der han vid ett tillfälle blef

fången af Preussarne men straxt derefter af de sine återtagen,

promoverades såsom frånvarande till Doktor år 1760,

anställdes, efter hemkomsten, till läkare vid

Serafimer-lazarettet i Stockholm, hvilken befattning han innehade mer än

ett halft sekel, utnämndes 1772 till Assessor i Collegium

Medicum och 1813 till Medicinalråd. År 1810 var han

Jubel-doktor vid promotionen i Upsala. Den 23 Augusti

1816 afled han i Stockholm i en ålder af 79 år. Han var

en verksam, driftig, forskande och i sina föresatser och

åsigter bestämd, man, hvilken bestämdhet likväl stundom

ådrog honom fiender, äfvensom hans oförskräckta nit mot

fördomar och villfarelser. Detta sistnämnda var likväl ofta

ganska nyttigt, bland annat till utrotande af de många

vidskepelser och bedrägerier, som började bli gängse på

1770-1780-talen. Äfven i vitterheten försökte han sig och har

utgifvit en öfversättning af

Popes Försök om menniskan

och

Våldet pä Belindas lock

. Den sistnämnda blef

anledningen till en tvist med en annan Läkare och derigenom

till följande bekanta epigram af Leopold:

«I hvad man vet att man förstår,

Att man på bifall billigt pockar,

Man öfversättarn medge får;

Men

våldet pä Belindas lockar

Görs intet som på H . . . s hår.»

92.

Peter Jonas Bergius

var född på säteriet Eriksdal i Småland den 6 Julii 1730

och död i Stockholm d. 10 Julii 1790. Sin fader, som var

Häradshöfding, förlorade han vid sex veckors ålder. Hans

håg för Naturalhistorien förmådde hans slägtingar och

förmyndare att låta honom studera medicinen, hvarvid han

äfven var lvcklig nog, att få åtnjuta Linnés handledning och

att få aflägga sitt första lärdomsprof under hans præsidium.

Ar 1754 promoverades han till Medicinæ-doktor och

utnämndes år 1761 till Professor i Medicine- och

Naturalhistorien i Stockholm, der han öfver dessa ämnen höll

offentliga föreläsningar. Derjemte öfvade han med outtröttlig

verksamhet och skarpsynt forskning äfven den praktiska

medicinen, inom hvilken han intager ett ganska utmärkt

rum bland Svenske läkare. Framför allt är han likväl

känd såsom Naturhistoriker, hvilket synes af den kallelse

han erhöll, att vara ledamot af en stor mängd utländska

lärda sälskap äfvensom af Svenska Vetenskaps-Akademien,

hvars Præses lian flera gånger var. Genom den ömmaste

vänskap förenad med sin broder, Bankokommissarien Bengt

Bergius, som med honom delade samma smak för

botaniken och ogift såsom han, lefde både bröderne oafbrutit

tillsamman i 28 år och hafva förevigat sitt namn genom

stiftelsen af den s. k.

Bergianska Trädgården

, en

malmgård i Carlbergs-alléen, som de, jemte ett kapital och flera

samlingar samt bibliothek, skänkte åt Vetenskaps-Akademien.

93.

Abraham Bäck,

född i Söderhamn år 1713, ärnade studera theologien, men

fick, genom öfvervaron af en anatomisk dissektion, lust för

medicinen, hvaråt han derföre beslöt ägna sig och promo-