LNCrawler

76. Page 78

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 78

Konung Gustaf III:s Samtida

- 98. Nils Dahlberg

- 99. Casten Rönnow

- 100. Ernst Joachim von Heidenstam

tjenstgöra som sådan och förlänade honom med Rådmansö

Kungsgård uuder hans lifstid mot ett ganska lindrigt

arrende. Om Dahlberg verkligen haft några grundade

anledningar till missnöje, tycktes dessa härigenom ha bordt

försvinna; men hos den småaktige och hatfulle mannen kunde

ingen godhet och ingen välgerning utplåna agget och han

icke allenast bibehöll det till sin död, utan sökte äfven

fortplanta dess verkningar efter densamma genom de

memoirer, han författat öfver Gustaf III och hvari han bjuder

till att kasta så mycken skugga som möjligt öfver

Konungens person och regering. Sista natten af Monarkens lefnad

kallades han åter till honom och Gustaf blef märkbart

glad vid hans åsyn samt begärde att få samma läkemedel,

han erhållit under sin sjukdom i Damgarten år 1781. Det

erhölls och Konungen kände deraf en märkbar lindring, så

att han började tala om att företaga en utländsk resa.

Dahlberg måste nu säga honom, att ingen tid var att tänka

på en sådan, emedan en längre och vigtigare förestod

honom. Detta var den första underrättelse om sitt

förestående slut Monarken erhöll och hvilken han, ehuru

öfverraskad, likväl emottog med lugn och sinnesstyrka. Dahlberg

vill insinuera, att den behandling, Konungen undergått af

sine läkare, var alltför plump och smärtsam, och, om den

icke rent af vållat hans död, åtminstone påskyndat den. I

synnerhet tyckes han vilja kasta skulden på en citronglace, som

Acrell öfvertalt honom att förtära och hvaraf en pleuresie

uppkom. — Dahlberg hade under sin tjenstledighet någon

tid vistats i Linköping, men återflyttade till Stockholm och

afled der den 3 Januari 1820. Af Carl XIII utnämndes

han till Kommendör af Wasa-Orden och kallades af flera

in- och utländska lärda sällskap till deras ledamot. Han

var en lärd man och älskade sin vetenskap, till hvars tjenst

han onekligen bidragit, dels genom begagnande af sitt

inflytande hos Gustaf III, som han förmådde vidtaga

åtskilliga anstalter till allmänna sjukvårdens förbättring, dels

genom donationer till flera välgörande stiftelser. En sådan

karraktiserar hans lynne. Han hade skänkt sin dyrbara

boksamling åt Linköpings Gymnasium, men fordrade, att

Erkebiskopen skulle derföre personligen tacka honom, hotande,

att om detta icke skedde inom viss tid, förändra

donationen till förmån för Vetenskaps-Akadeniien. Lyckligtvis blef

Erkebiskop Lindblom i god tid underrättad om den förlust,

som hotade att drabba Gymnasium och skyndade all

besöka honom.

99.

Casten Rönnow.

Denne inan tillhör egentligen endast fäderneslandet

genom sin lefnads början och slut, emedan han tillbragte

största delen af dess kraftfullaste och verksammaste tid i

främmande länder; men han är en af dem, som hedrat och

gagnat det, både omedelbarligen genom hvad han gjort för

detsamma, och medelbarligen genom hvad han gjort för sin

vetenskap. Han var född i Carlshamn den 15 Febr. 1700.

Faderlös, vid 10 års ålder, upptogs han af sin farbroder,

Stadsfältskär i Götheborg, hvilken rådde honom att välja

sitt yrke, ett råd, som ynglingen äfven följde och anställdes,

endast 16 år gammal, vid arméen mot Norrige. Här

förvärfvade han sig till den grad sine förmäns förtroende, att han

erbjöds ingå i Kansliet, men han föredrog att qvarblifva

vid sin konst, hvars utöfning intresserade honom allt mer,

ju mer han deri blef hemmastadd. Ar 1728 företog han,

efter fulländade studier, med ett fördubbladt Kongl.

stipendium, en utländsk resa genom Danmark, Holland och

Tyskland till Paris, der han tjenstgjorde vid hospitalerna och så

fördelaktigt utmärkte sig, att trenne hedrande anbud

gjordes honom, ett till England, ett till Österrikiska arméen i

Italien och ett som Lifmedikus hos Konung Stanislaus al

Polen. Det sistnämnda antog han, följde Konungen till

Königsberg och, efter det misslyckade företaget att åter

eröfra Pålska Kronan, till Lothringen, der han utnämndes till

dess Statsråd och uppdrogs jemte läkarevården om

Konungens person, äfven inseendet öfver Medicinalväsendet, i hela

hertigdömet. Här inlade han många förtjenster om

sjukvårdens förbättring och gjorde sig känd såsom en af sin

tids störste läkare. Detta hans rykte, tillika med hans

härkomst, ådrog honom Svenska Regeringens och Svenska

Vetenskaps-Akademiens uppmärksamhet. Den förra

utnämnde honom till Svensk adelsman och Riddare af

Nord-stjerne Orden, den sednare kallade honom till sin ledamot.

Efter Stanislai död, år 1766, beslöt Rönnow återvända

till sitt fädernesland. Drottningen af Frankrike, som ärft

sin faders förtroende för honom, gjorde honom de mest

lysande anbud om han ville qvarstanna hos henne i

samma befattning som den, han beklädt hos hennes fader: men

då Rönnow urskuldade sig med sin längtan till hembygden,

försäkrade hon honom om en lifstids-pension af 4000 Livres.

Han återkom då till Stockholm och tillbragte der

sin öfriga lefnad, som han slutade d. 5 Maj 1787. Han var

ogift — hvilket är fallet med de fleste utmärkte läkare —

och anslog största delen af sin förmögenhet till fromma

stiftelser.

100.

Ernst Joachim von Heidenstam,

son af den ofvannämnde Peter von Heidenstam, och född

i Kiel d. 17 April 1745, promoverad till Doktor i Upsala