LNCrawler

83. Page 85

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 85

Konung Gustaf III:s Samtida

- 105. Johan Ihre

- 106. Johan Gottschalk Wallerius

- 107. Emanuel Svedenborg

Fyra år derefter utgaf han en disputation rörande

sammanhanget mellan den naturliga och uppenbarade religionen,

hvilken väckte åtskillige stränge ortodoxers ifran, och var

nära att ådraga honom en juridisk förföljelse. Regeringen

förfor likväl i en humanare och fördomsfriare anda samt

hänskjöt frågan till den akademiska undersökningen. Till

följe häraf anställdes den 13 Oktober en disputations-akt,

som räckte i sju timmar och slutades med ett enhälligt

erkännande, ej blott af lhres skarpsynthet och vältalighet,

utan äfven af den upphöjda rigtigheten i hans satser. En

politisk rättegång af vådligare art hotade honom kort

derefter. Han hade frimodigt yttrat sig i sina disputatiouer

mot den ytterliga stränghet, hvarmed man behandlat de

vilseförde, upproriske Dalkarlarne. En aktion tillställdes

mot honom, som räckte i fyra och ett halft år och

slutades med det Utslag af Högsta Domstolen, som på den tiden

bestod af Riks-Råder: «Att Professor Ihre kan aldeles icke

blifva öfvertygad, att han sagt något orätt, och att derföre

Riksens Råd finna högst betänkligt att belägga honom med

sådant straff, hvarigenom all nytta kan beröfvas ungdomen

af denna lärares talenter.» Utslaget är karakteristiskt både

för den förlägenhet, hvari Rådet befann sig, och för den

allmänna öfvertygelsen om Ihres förtjenst och oumbärlighet,

emedan man ej vågade bestraffa den man icke ville

ovilkorligen frikänna. Verkan af dessa båda förföljelser var

densamma, som altid plägar inträffa, eller att väcka deltagande

för den förföljde och öka hans anseende. Från denna tid

kunde han ostörd ägna sig åt sina embetspligter och sin

käraste sysselsättning: språkforskningen. Genom denna

spridde han mycket ljus öfver Eddan och det forn-Nordiska

skriftspråket, runorna, samt öfver Moeso-Göthiskan, till

hvilken sistnämndas studerande han i synnerhet föranleddes af

den på Upsala bibliothek befintliga s. k.

Codex Argenteus

Det arbete, som nästan öfverskygger alla hans öfriga och

som i synnerhet gjort honom namnkunnig, är likväl hans

Glosarium Sviogothicum

, det första och ännu det enda

Svenska Lexikon vi äga, och som, hvad verk än må

utkomma öfver denna kunskapsgren, likväl altid skall behålla

ett odödligt värde, ett haf af lärdom, skarpsinnighet och

djup forskning och hvarmed han kan sägas ha gitvit vårt

språk sin egentliga form och konsistens. Blotta anmälan

derom väckte så mycken glädje och deltagande, att

Ständerna vid 1756 års riksdag anslogo åt honom en belöning

af 10,000 Daler Silfvermynt, hvarjemte han hugnades med

Kansli-Råds karakter. Arbetet utkom år 1769.

Nord-stjernan och ett adels-diplom blefvo, redan under det han

var dermed sysselsatt, hans belöning. Han afled den 1

December 1780.

106.

Johan Gottschalk Wallerius.

Såsom en tröst och en ersättning för Sveriges förlorade

makt och anseende, skänkte en välgörande natur detsamma

en vetenskaplig vigt och betydenhet, hvartill det började

uppstiga vid den tid det nödgades nedgå från den höga

politiska ståndpunkt, det dittills innehaft. En af de män,

som i detta hänseende prydt och gagnat fäderneslandet, var

Wallerius, född år 1709 i Nerike i Stora Mellösa

församling, der fadren var Kyrkoherde. Johan Gottschalk

promoverades år 1731 till Filosofie-Magister i Upsala och år

1735 till Medicinæ-Doktor. År 1741 blef han

Medicinæ-Adjunkt och år 1750 Professor i kemien och Farmacien i

Upsala. Här inrättade han ett Kemiskt Laboratorium, hvari

han ensam arbetade till år 1758, då en laborator

förordnades till hans biträde. Läkarekonsten var icke egentligen

hans sak, men deremot så mycket mer Kemien, särdeles

mineralogien och han ansågs allmänt på sin tid för en af

de störste lärde inom denna vetenskap. Hans indelning och

beskrifning af mineralriket är öfversatt på flera Europeiska

språk. År 1737 afstod han sin profession åt Bergman.

Regeringen erkände hans stora förtjenst, då han pryddes

med Wasa-Orden vid dess stiftelse och flera lärda samfund

kallade honom till sin medlem. Sina sista år tillbragte

han i landsbygdens lugn, och afled på sin gård i Upland

den 16 November 1785.

107.

Emanuel Svedenborg.

Denne namnkunnige man, som från början ägnade sig

åt Mathematiken, och skulle kunnat blifva stor inom dess

område, om icke hans uppenbarelser och andesyner i senare

åren upptagit hans tid, föddes den 29 Oktober 1688 och

avancerade till Assessor i Bergs-Kollegium. Han hann

aldrig längre på embetsmannabanan. Hans biografi är så

ofta skrifven och hans syner och uppenbarelser äfven som

hans theosofiska skrifter så allmänt kända, att vi tro oss

här icke behöfva längre uppehålla oss dervid. Under en

resa till London afled han derstädes den 29 Mars 1772.

Ehuru han då redan fyllt 84 år, var han likväl vid så god

hälsa, så glad och ostörd till sinnesförfattning, att ingenting

syntes förebåda hans frånfälle. Efter all sannolikhet var

han mera bedragen, än bedragare, och åtskilliga företeelser

af hans umgänge med andarna, hans förutsägelser och

yttranden om förborgade ting, voro, efter hvad sedermera

blifvit utredt, honom ingifna af personer, hvilka begagnade