LNCrawler

86. Page 88

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 88

Konung Gustaf III:s Samtida

- 112. Nils von Rosenstein

- 113. Samuel Klingenstjerna

- 114. Torbern Olof Bergman

sanningsvännens språk, och såsom sådan visade han sig

äfven vid thronföljarens handledning. Många ansågo honom på

sin tid för en alltför ifrig frihetsvän, en slags Jakobin, och

yttrade sina farhågor till Gustaf III öfver den skadliga

inflytelse en sådan lärare kunde hafva på den höge lärjungen,

hvartill monarken gaf det på en gång högsinnade och qvicka

svaret: »Det har ingen fara, att min son lärer känna

frihetens grundsattser; jag svarar för, att blir han Konung, så

blir han nog rojalist.» — Man har efter Rosenstein flera

skämtsamma och träffande infall, som öfvergått till allmänt

kända anekdoter. En tung kroppsbeskaffenhet, mer än

någon öfverdrifven fetma, besvärade honom under senare

hälften af hans lefnad, äfvensom en svag syn, hvilken brist

han likväl till en stor del ersatte genom sitt beundransvärda

minne. Dessa båda olägenheter vållade likväl under hans

sista år en förslappning af själens organer, och han hade

det beklagliga missödet att öfverlefva sig sjelf och att någon

tid kringsläpa en blott vegeterande varelse.

113.

Samuel Klingenstjerna,

son af Major Klingenstjerna, föddes den 18 Augusti 1698.

Endast 8 år gammal förlorade han sin fader som stupade

under Carl XII:s fälttåg i Sachsen, men då varande

Biskopen i Linköping, Spegel, tog vård om gossens uppfostran

och lemnade honom till och med sjelf undervisning. Vid

18 års ålder kom han till Akademien i Upsala, der han

studerade lagfarenheten, emedan han ärnade gå den

Kammerala vägen. Ett litet missöde blef anledningen till hans

förändrade lefnadsbana och derigenom till hans framtida

stora ryktbarhet. En offentlig förebråelse, som han erhöll

af Professorn, för det han bullrat under föreläsningen, gjorde

sådant intryck på hans ömtåliga sinne, att han beslöt

hädanefter studera på egen hand och läste således bland

annat Puffendorfs arbete öfver natur- och folk-rätten. Några

sattser deri, som föreföllo honom mörka, och hvarom han

rådfrågade sin fordne informator, förskaffade honom af

denne det råd, att om han ville känna saken med mathematisk

visshet, borde han ha studerat mathematiken. Detta

förmådde honom att läsa Euclides, och härigenom fick han

först begrepp om sin rätta kallelse, som tydligen var denna

vetenskap. Han öfvergaf likväl icke sin plan, att gå

Kammeralvägen, och anställdes, efter slutad Akademisk kurs, i

Kammar-Kollegium, der han blott nödtorfteligen skötte hvad

honom ålades, utan sysselsatte sig för det mesta med

mathematiska forskningar. Tvenne af handlingar, som han

utgaf år 1723, ådrogo honom allmän uppmärksamhet och

Kollegium gaf honom sitt förord till Secreta-Utskottet, att

detta måtte understödja hans önskan att få resa och vinna

någon akademisk befordran. Sådant hade väl icke den

åsyftade följden, men Upsala Universitets Kansler, Grefve

Cronhjelm, till hvilken han äfven erhållit Kollegii rekommendation,

förskaffade honom ett af Akademiens större stipendier,

med hvilket han anträdde sin utländska resa.

Härunder gjorde han åtskilliga, för honom ganska nyttiga

bekantskaper, bland andra med bröderne Bernoulli och den

store Wolff, hvilken sistnämnde i synnerhet blef hans vän

och välgörare. Det var förnämligast genom hans förord

som K. erhöll Mathematices-professionen i Upsala år 1728

ehuru han då endast var en 30 års man. Han fortsatte

emedlertid ännu någon tid sin resa, hvilken han ansåg

nödvändig just för att kunna så mycket värdigare förvalta sitt

embete. Det ryckte han vunnit i utlandet, medan han der

vistades, stadgades ännu mer efter återkomsten till fäderneslandet,

och han ansågs snart som en af Europas störste

Mathematici. Han försummade derjemte icke heller vitterheten,

och äfven filosofien var ett af hans älsklingsstudier.

Då Dalin, till följe af en politisk intrig, blifvit skiljd från

Kronprinsen Gustafs undervisning, uppdrogs denna befattning

åt Klingenstjerna, som förvaltade den med utmärkt

nit och drift i 9 år, eller till år 1764. då en tilltagande

sjuklighet tvang honom att häri söka en medhjelpare, hvar

till Professor Ferrner utsågs. Han afled den 26 Oktober

1765 och ligger, jemte Dalin, begrafven under ett eget

monument på Lofö kyrkogård, som Lovisa Ulrika lät uppresa.

Han var af ett gladt, muntert lynne, mycken skarpsinnighet

och qvickhet, samt en egen förmåga att gifva

allvarsammaste råd under en skämtsam och lättfattlig form.

Han var ledamot af flera in- och utländska lärda samfund.

114.

Torbern Olof Bergman,

Sveriges störste Fysiker och Kemist intill sin tid och i

allmänhet en af de störste män inom sin vetenskap, föddes i

Vestergöthland den 9 Mars 1735. Hans lader var Kronofogde

öfver Wassbo härad. Den ystre gossen kastade

allt hvad han kunde öfverkomma på elden, men detta nöje

hvilket man ansåg såsom utbrottet af ett vanligt barnsligt

okynne, var i sjelfva verket ett förebud till hans framtida

bestämmelse. Det var nemligen icke endast för glädjen

att se den lustigt uppfladdrande lågan, utan för att under-