LNCrawler

87. Page 89

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 89

Konung Gustaf III:s Samtida

- 114. Torbern Olof Bergman

- 115. Peter Forskål

söka hurudana det förbrändas lemningar blefvo. Vid

Akademien var han utomordentligt flitig, stängde ofta in sig i

sitt rum en hel vecka och läste 18 à 19 timmar å rad, en

trägeuhet, som likväl i längden icke blef utan skadligt

inflytande på hans hälsa. Tidigt började han fysikaliska och

kemiska rön, bland annat ett om

coccus aqvaticus

, hvartill

Linné i början icke ville sätta tro, men då lian läst den

derom författade afhandlingen, skref han derpå: »Jag har

sett det och förvånats». År 1758 deltog han i stiftelsen

af det Kosmografiska Sällskapet i Upsala och författade den

fysiska delen af verldsbeskrifningen, som sällskapet företagit

sig att utgifva och hvilken snart väckte den största

uppmärksamhet både i och utom Sverige samt öfversattes på

flera språk. Då Valerius tagit afsked från Kemiska

professionen i Upsala år 1767, kom Bergman väl på förslaget,

men hade dervid en äldre medsökande, som ville göra sina

anspråk gällande. Kronprinsen, såsom Akademiens Kanzler,

lat infordra tvänne vetenskapsmäns yttrande och desse gåfvo

Bergman det ojemförliga företrädet i anseende till kunskaper

och skicklighet. Han erhöll således sysslan och någon

tjenligare hade ej dertill kunnat utses. Från Europas alla

länder kommo studerande till Upsala att afhöra hans

föreläsningar, hvilka han hade en särdeles lätthet att göra

intressanta och begripliga. Hans undersökningar öfver ljuset,

öfver artificiella vattens tillverkning, öfver jordarternas

kännedom, öfver biåsrörets bruk, öfver de elektiva

atraktionerna o. s. v., förskaffade honom en Europeisk ryktbarhet,

och Konungen i Preussen erbjöd honom ett ledamotskap i

Berlinska Vetenskaps-Akademien med vida fördelaktigare

vilkor, än dem han hade i Upsala. Bergman aktade väl

icke på den ekonomiska fördelen, men han höll före, att

ett bättre klimat skulle vara tjenligt till hans hälsas

återställande, äfvensom han längtade att bli fri från det

oupphörliga mekaniska undervisandet i vetenskapens första grunder,

som han trodde att äfven en annan kunde bestrida. Han

var derföre sinnad att emottaga anbudet, men Gustaf III

såg det ogerna och ville förekomma det genom en

förhöjning i hans löne-förmåner. B. undanbad sig den, men

begärde i stället att han måtte få tjenstledighet efter 30 år

och hans enka, om han eflerlemnadc en sådan, en pension

af 100 Rdr. Detta beviljades icke allenast, utan pensionen

ökades till 150 Rdr, hvarjemte Vetenskaps-Akademien åt

honom anslog en lika summa till experimenter. De 30

tjensteåren uppnådde B. likväl icke, ty han dog vid

Mediwi den 8 Juli 1784, endast 49 år gammal. Han var en

ibland de förste riddare af Wasa-Orden och, hvad som väl

knapt torde behöfva nämnas, ledamot af en mängd

Akademier och lärda samfund.

115.

Peter Forskål

är ett af de namn, som gjort fäderneslandet heder och

om hvilket man måste beklaga, att dess ägare bortrycktes

nästan från början af sin bana, ty han slutade sitt lif i en

ålder, då menniskan egentligen först kan sägas begynna att

lefva för andra och för verlden. Han var född år 1736 i

Upland, der hans fader då var kyrkoherde, innan han

flyttades till kyrkoherdebeställningen i Finska, och derifrån till

Maria, församling i Stockholm. Den unge Peter studerade

natural-historien och filosofien, hvilka båda vetenskaper voro

bestämda att, hvardera på sitt sätt, göra honom

namnkunnig. En akademisk afhandling, hvari han yrkade de för

den tiden ovanliga sattserna om allmän politisk frihet,

tryckfrihet, näringsfrihet och privilegiers upphörande, men hvars

tryckning Akademiska Konsistorium förbjöd, förmådde

honom att deröfver besvära sig hos Kansli-Kollegium. Den

Latinska besvärsskriften ansågs skrifven i så djerfva ordalag,

att Kollegium återsände den till författaren. F. öfversatte

och tryckte den likväl, hvilket ådrog både honom och

censorn, som medgifvit tryckningen, obehagligheter. Denna

förföljelse visade honom tydligt, att han, åtminstone för

närvarande, icke i Fäderneslandet hade att vänta någon lycka

och befordran. Han antog således med nöje det anbud

som gjordes honom från Danska Regeringen, att åtfölja den

lärda expedition, som på dess bekostnad skulle afgå till

Orienten, att der samla åtskilliga kunskaper, tjenliga till

vägledning vid en förbättrad bibel-öfversattning. Under en

resa i Tyskland hade nemligen Forskål gjort bekantskap

med åtskillige dervarande lärde och af den namnkunnige

Michaelis blifvit rekommenderad, att sluta sig till nämnda

sällskap. Med denna rekommendation förenade Linné sitt

förord, och ehuru åtskilliga hinder lades för honom i

vägen — bland andra förhölls hans pass i flera månader af

Statssekreteraren — kunde han likväl om sommaren 1760

begifva sig till Danmark. Resan anträddes i Februari 1761

om bord på ett Danskt örlogsskepp, Grönland. Sällskapet

besökte några Grekiska öar, Constantinopel och derifrån

Egypten samt Arabien. Forskål slöt sig i synnerhet till

Niebuhr, en dansk Fortifikations-officer, sedermera ryktbar

genom sin beskrifning öfver resan, och hvilken samlat och

utgifvit hans efterlemnade anteckningar. Klimatet, det trägna

arbetet och ännu mera förtrytelsen öfver infödingarnas

snålhet och okunnighet, som ofta ådrogo de resande

olägenheter och inskränkningar, hvilka hans ömtåliga sinne ej kunde

fördraga, verkade ofördelaktigt på hans hälsa och han

insjuknade i Tais i Arabien. Han måste likväl fortsätta

vägen, ehuru, till följe af sin svaghet, fastbunden vid kamel-