LNCrawler

9. Page 10

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 10

Svenske Poeter

- 10. Johan Runius

- 11. Lasse Johansson (Lucidor)

- 12. Kristoffer Manderström

10.

Johan Runius.

Denne man, som hos sin samtid, och ännu länge

efter sin död hade anseende af en vitter notabilitet, var

egentligen ingenting annat, än en tillfällighets-rimmare,

likasom skaldekonsten på hans tid vanligen

sammanblandades med förmågan att någorlunda lätt hopfoga rim, hvarvid

han icke alltid var så särdeles noga med meningen och

värdet af det innehåll, som fyllde rummet mellan rimmen. En

viss grad af fyndighet och småqvickhet kan likväl icke

bestridas honom. Det är emedlertid hans s. k.

Verldslfga

Lilljor

, som egentligen förskaffat honom sitt anseende, ty

de «Andeliga Blommorna» eller hans religiösa qväden

sakna all den ädelhet i tankarna och lyftning i stilen, som

fordras för skaldestycken af detta slag. Han var född i

Westergöthland den 1 Juni 1679, och dog på sin födelsedag

i Stockholm 1713, hvilket han sjelf påstås hafva förutsagt.

Han uppnådde sålunda samma ålder som Vitalis och

Lidner, med hvilka han för öfrigt tyckes hafva haft den

gemensamhet i öden, att han icke gjorde någon hvad man

kallar lycka, ty han hann ej längre, än till enskild

sekreterare hos ett Riksråd. I skaldegåfvor ägde han deremot

föga gemensamt med dem.

11.

Lasse Johansson.

Lucidor.

Samma slags likhet och samma slags olikhet, som äger

rum emellan Vitalis och Lidner, kan äfven uppletas

emellan Runius och Lucidor. Till sitt lefnadssätt vida mer

oregelbunden än den förre, var han deremot, i estesiskt

hänseende, begåfvad med mera kraft, mera liflighet och

värma än han, på en gång mera cynisk och mera genialisk.

Ett olyckligt kärleksäfventyr med en fröken Sjöblad var på

hans tid, den Svenska Aristokratiens gyllene ålder i l7:de

seklet, en verklig förbrytelse, för hvilket straffet endast

genom förböner af frökens slägtingar mildrades till det

besynnerliga åliggandet, att äkta henne och sedan

land-förvisas i tvenne år. Ingendera delen af domen lärer

emedlertid ha gått i fullbordan. Visst är åtminstone, att den ej

synes ha verkat fördelaktigt på Johanssons hvarken

moraliska eller ekonomiska belägenhet, ty hvad man om hans

lefnadsöden känner är, att han tillbragt sina dagar på

källare och andra ännu sämre ansedda ställen, att han setat

fängslad för ett oanständigt bröllopsqväde, kalladt

Gilliare

Kval,

och att han mördades på en källare i Stockholm

ännu helt ung, och utan att ha hunnit 30 års ålder. Den

icke ovanliga föreningen af synder och ånger i täta

omvexlingar, af sinliga rus och gudlig hänförelse, orgier och

andaktsöfningar igenfinnes hos honom, som hos flera andra.

Han skref ömsom psalmer och smutsiga kärleks- och

dryckesvisor, men båda delarna icke saknande styrka eller

fantasi. Hans arbeten äro utgifna i tvenne samlingar:

Helicons blomster

och

Lucia intervalla

. I den gamla

psalmboken finnas af honom 3:ne stycken N:o 406, 407

och 409, som onekligen höra till de utmärktare derstädes,

i synnerhet:

O evighet, din längd mig fast

förskräcker

m. m. Denna lärer väl vara en efterbildning; men

äfven N:o 409, som är original, saknar icke dessa

egenskaper. — Hammarsköld uppgifver hans födelseår till 1650 och

dödsåret till 1674, men häri lärer ligga någon irring.

Johansson, som skall ha varit naturlig son till Amiralen

Johan Strussenhjelm, kallade sig sjelf

Lucidor den

olycklige,

under hvilket namn han är allmännast bekant. Den

känsla af olycka, under hvars tyngd han tyckte sig

nedböjd, var troligen hos honom, som hos personer af hans

lynne och lefnadssätt, mera en följd af dessa än af

verkliga motgångar. Hans baneman var en löjtnant Storm, med

hvilken han lärer kommit i någon ordvexling.

12.

Kristoffer Manderström.

Hvem känner icke, åtminstone till namnet,

Manderströms Rim-lexikon? På en tid, då rimmet ansågs utgöra

nära hälften af sjelfva poesien, och då språket, jemväl i

detta hänseende, var vida mindre odladt än nu, ägde ett

sådant företag onekligen värde och erfordrade icke ringa

möda och forskning. Det har numera kommit i förgätenhet

och endast samlare äga det som en sällsynthet. Detta

var likval icke det enda, hvarigenom Manderström gjort sig

förtjent om modersmålet. Han har på det öfverflyttat

flera theaterstycken, som uppfördes på skådeplatsen, hvilken i

hans tid blifvit född till lifvet och började inlaga ett rum

vid sidan af andra nationers theatrar, samt äfven några

Grekiska poemer, och Marci Aurelii betraktelser öfver sig sjelf.

Man har äfven en mängd original-poesier af hans hand i

den mindre stilen, till större delen af skämtsamt innehåll,

men hvilka icke höja sig öfver medelmåttan. Han är en

af de månge Svenske ädlingar, som under förra seklet

endast af kärlek för vitterheten, egnade sin tid deråt, utan

beräkning att dermed göra verldslig lycka och utan att

dervid fästa stora anspråk, samt, belåtne med den

tillfredsställelse de häraf skördade, icke eftersträfvade jemväl statens

värdigheter. Född i Stockholm den 13 December 1727