LNCrawler

91. Page 93

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 93

Konung Gustaf III:s Samtida

- 118. Carl Reinhold Berch

- 119. Jacob Jonas Björnståhl

- 120. Gabriel Porthan

antiqvariska föremål, framför allt genom sina historier om

åtskillige Svenske Konungar, i anledning af de öfver dem

slagna skådepenningar. På embetsmannabanan hann han ej

längre, än till Kansli-Råd. Han adlades väl, men lät aldrig

introducera sig. Af mera värde för honom var hans

ledamotskap i Vitterhets- och Vetenskaps-Akademierna samt

Antiqvariska Societeten i London. Han afled i Stockholm

den 22 December 1777. Äfven hans bror, Anders Berch,

Ekonomi-Professor i Upsala, har gjort sig känd som

författare af åtskilliga skrifter i sin vetenskap.

119.

Jacob Jonas Björnståhl.

Sverige har få män, som gjort sig ryktbare endast i

egenskap af resande, en utmärkelse, som eljest i andra

länder icke hör till sällsyntheterna. De fleste af desse hafva

likväl besökt långt aflägsna länder och vunnit sitt rykte

genom det nya ljus de spridt öfver dem och de

upptäckter der inom, hvarmed de gagnat verlden. Att deremot

såsom Björnståhl, vinna sitt namn endast genom resor inom

litteraturens och lärdomens verld och att åt beskrifningen

deröfver gifva ett värde, som ger dem intresse äfven för

den icke lärde, hör till sällsyntheterna och förtjenar

derföre så mycket mer uppmärksamhet. Han föddes d. 23 Jan.

1731 i Södermanland, der hans fader var Underofficer.

Tidig läslust, motverkad af bristande tillgångar, men

ihärdighetens seger öfver fattigdomen, är en tusende gånger

upprepad historia från de fleste lärdes, vittres och

konstnärers ungdom. Den tillhör äfven Björnståhls, och

anekdoterna derifrån kunde bilda en liten novell. Han öfvervann

likväl genom sin sällsynta ståndaktighet och mod alla dessa

svårigheter, ehuru de gingo så långt, att han i

hökarebodarna i Strengnäs, der han studerade, måste tigga skraptalg

för sin lampa och föll i en slags sinnessjukdom, en följd

af det ouphörliga studerandet, i förening med lika

ouphörliga umbäranden af det nödvändigaste. Först vid 23 års

ålder kunde han få besöka Upsala och vid 31 år erhålla

ett stipendium, Hans oförskräckta tilltagsenhet, någon gång

gränsande till framfusighet, var härvid hans nyttiga

bundsförvandt och gagnade honom kanske mer än hans redbara

förtjenst och djupa lärdom. Genom en kondition bos

Hofmarskalken Friherre Rudbeck, hvars söner skulle besöka

främmande länder, fick Björnståhl tillfälle att företaga sin

resa och derigenom förvärfva sin namnkunnighet. Han

anträdde den år 1767 för att aldrig återvända till

fäderneslandet. Under densamma gjorde han Gustaf III:s

bekantskap i Paris och utnämndes af honom till adjunkt i Österländska

litteraturen, hvarpå sedan följde först extra

ordinarie och sedan ordinarie Professionen i Österländska och

Grekiska språken, å hvilken sistnämnda fullmakten likväl

knapt kom honom tillhanda. Han reste med sine elever

genom Frankrike, Italien och Schweitz samt ifrån år 1775

på allmän bekostnad till England och derifrån till Turkiet,

der han afled i Salonichi den 12 Juli 1779, en verkan af

hans ansträngningar och altför knappa diet, hvilken endast

hans ovanligt starka fysik så länge kunde trotsa. Han var

född till resande och Lavater begärde afteckna honom

såsom typen för en sådan. Frukten af hans resor äro hans

derunder skrifna bref, hvilka blifvit öfversatta på flera språk,

och, oaktadt sin föga vårdade stil, likväl äro i högsta grad

intressanta genom den mängd anekdoter de innehålla och

det raska, djerfva, oaflåtligen fortskyndande i sjelfva

föredraget.

120.

Gabriel Porthan,

född den 9 November 1739 i Wiitasaari i Österbotten i

Finland, der hans fader var Kyrkoherde, var en af desse

mångsidige lärde, som ej få förblandas med de polyhistorer,

dem Vetenskaps-Akademien numera insatt i sin klass för

allmän lärdom, för att sålunda tillfredsställa några af

hofglansen kringstrålade personers fåfänga och snålhet efter

alla yttre distinktioner, och af hvilka några veta ingenting,

andra veta något klent och obestämdt, under det de ge

sig sken af att veta allt. Han ägde verklig allmän lärdom,

men en djup grundelig, genomtänkt lärdom, förvärfvad

genom alvarliga studier och utvidgad genom egen forskning

och eftertanka. Efter de vanliga akademiska profvens

genomgående, blef han år 1777 Eloquentiæ-Professor i Åbo,

hvilken plats han innehade intill sin död den 16 Mars

1804. Nästan intet af vetandets olika slag var för honom

tillslutet; den allmänna och litterära historien,

språkkunskapen, estetiken, de egentliga vetenskaperna, i allt var han

hemmastadd, och nästan öfver allt har han utgifvit högt

värderade skrifter, särdeles i hvad som rörde Finlands

yngre- och äldre historia samt geografi, dess språk, m. m.

Icke sällan anlitades han att gifva sitt utlåtande eller

meddela sina upplysningar i hvarjehanda ämnen, och om han

fann någon af sine kolleger mindre vuxen sitt uppdrag,

ersatte han denna brist för Akademien genom sina egna

öfverlägsna insigter och gaf de studerande enskildta

föreläsningar i de stycken, som den svage Professorn ej

förmådde nog redbart och djupsinnigt behandla. Han

pryddes med Nordstjernan och erhöll Kansli-Råds titel.