LNCrawler

93. Page 95

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 95

Konung Gustaf III:s Samtida

- 123. Daniel Djurberg

- 124. Jonas Hallenberg

- 125. Peter Hernqvist

den pedagogiska vägen, blef först page-hofmästare hos

Drottning Lovisa Ulrika, slutligen år 1782 Rektor vid

Clara skola i Stockholm och afled derstädes d. 2 Oktober

1834 i den höga åldern af 90 år. Han var intill sin tid

vår störste och hittills vår flitigaste geograf; hans nanm är

kändt genom hans i många år vid undervisningen

begagnade läroböcker, och ehuru åtskilligt kan vara att tadla

både i hans stil och i hans behandling af sin vetenskap,

vore det likväl otacksamt att förgäta de förbindelser, hvari

hon står hos honom. En jemförelsevis obetydlig

omständighet, men som dock ej bör förbigås i hans biografi, är

den ovanliga höjd, hvartill han bragt sig i konsten att spela

schack. Blott ytterst sällan fann han deri sin mästare och

han skall genom bref ha underhållit med flere utländske

store schackspelare partier, som merendels varat 10 år.

Han var ledamot af det af Bergman stiftade Kosmografiska

Sällskapet i Upsala, hvaraf han slutligen blef den ende

öfrige, och som han hade den olyckan att vara enögd, sade

han på skämt, att en sådan enighet rådde bland detta

sällskap, att det såg hvarje sak med blott ett enda öga.

124.

Jonas Hallenberg

föddes den 7 November 1748 i Småland i Hallaryd

socken, der hans fader var bonde. En tidig håg för läsning,

förenad med motvilja för landtmannalifvet, förmådde

modren att rådfråga sig med sin broder, Anders Hallenberg,

Lektor vid Wexiö Gymnasium, huru de skulle bära sig åt

med gossen. Denna fråga besvarade den hederlige mannen

sålunda, att han upptog systersonen till sin egen son och

besörjde hans uppfostran och undervisning. Genom hans

understöd fick han äfven besöka Upsala, der han år 1776

tog magistergraden. Oaktadt sin lärdom och sina studier,

hvilka egentligen voro rigtade på den Orientaliska

språkforskningen och historien, var lyckan honom ogin både vid

Upsala och, då han förtrytsamt lemnade det, äfven i

Stockholm. Han blef väl år 1786 ledamot af

Witterhets-Akademien vid dess upplifvande å nyo, men de tjenster han

sökte, undgingo honom oupphörligt, hvartill kanhända hans

oböjliga sinne och sträfva sätt att vara till någon del kan

anses ha varit orsaker. Ändtligen utnämndes han år 1803

till Garde des Medailles vid Myntkabinettet, hvarpå

sedermera följde Nordstjernan, Kansliråds-titel och Adelskap, af

hvilket sistnämnda nådebevis han likväl icke begagnade sig,

emedan det ej tillföll honom förr än vid 70 års ålder, då

han var öfver tidens flärd samt för öfrigt ogift och

barnlös. Han skänkte i stället 1000 Rdr B:co, svarande mot

kostnaden för ett adelsbref, till en sockenskola i sin

födelsebygd. Han afled den 30 Oktober 1834. Bland

resultaterna af hans mångsidiga kunskaper, hans outtröttliga flit

och skarpsinniga forskningar äro de förnämsta:

Nya

Allmänna Historien

från 16:de århundradets början, hvaraf likväl

endast tre band utkommo,

Gustaf II Adolfs Historia

, som

ej hann längre än till och med år 1626, emedan han i

harmen öfver den ringa belöning och uppmärksamhet hans

arbeten vunno, öfvergaf historiens fält för att bearbeta de

Österländska språken, hans

Anmärkningar öfver

Uppenbarelseboken

, hvilken belades med seqvester, åtskilliga

Numismatiska skrifter

och

Anmärkningar öfver Lagerbrings

Svenska Historia

. Denna sistnämnda röjer en viss afvoghet

mot Lagerbring, hvilken likväl, såsom 30 år förut

afliden, ej mer stod honom i vägen. Den hårdhet i lynnet,

som man tillvitat honom, och som var en följd af hans

långvariga motgångar och länge uteblifna uppmuntran för

hans förtjenster, röjes äfven i hans stil, men uppväges af

de lärdomsskatter och den skarpsinnighet, som öfverallt

utmärka hans skrifter.

125.

Peter Hernqvist,

bondson i Skara församling i Vestergöthland, var född den

8 Maj år 1726. Han är Veterinär-vetenskapens stiftare i

Sverige. Vid Upsala Akademi, der han studerade, och der

han så tillvann sig Linnés tillgifvenhet, att denne uppdrog

honom korrektur-läsningen på hans disputationer, ådrogo

sig hans kunskaper och skarpsinnighet sådant förtroende,

att han erhöll nästan på samma gång trenne olika anbud

till betydande lärarebefattningar, men hvilka alla han afslog,

af kärlek till en elev, hvars bildning han ville fullända.

År 1763 lemnade Linné honom valet mellan en Profession

i Petersburg och en resa till Lyon att der studera

Veterinär-vetenskapen. Han valde den senare, tillvann sig der

den namnkunnige Bourgelats vänskap, särdeles genom

upptäckten af några brister i hans skrifter, fick, vid ett besök

på lilla Trianon af Ludvig XV uppdrag att ordna der

befintliga växter efter Linnés system, men undanbad sig den

till belöning derför honom erbjudna survivancen på

Bourgelats syssla. Hemkommen till Sverige år 1769, föreslog

han en Veterinärsskolas stiftelse, men hvartill inga medel

kunde åstadkommas, men han hugnades med 1000 Daler

Silfvermynt i pension. Denna fick han behålla, äfven då

han år 1772 utnämndes till Matheseos Lector vid Skara

Gymnasium, mot vilkor, att hvart tredje år hafva bildat

två elever i Veterinären. I stället, åtog han sig att under-