LNCrawler

97. Page 99

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 99

Konung Gustaf III:s Samtida

- 128. Henrik Nicander

- 129. Mathias Calonius

- 130. Carl Bernhard Wadström

visning. Pä detta sätt lyckades det Nicander emedlertid att

fullfölja lärdomens väg, som för honom skulle leda, ej blott

till bergning, utan äfven till heder och utmärkelse. År 1767

tog han magistergraden och blef tre år senare Docens i

Astronomien. De flera skrifter han i den och i

Mathematiken utgifvit, ädrogo honom snart Vetenskaps-Akademiens

uppmärksamhet, så att han år 1776 valdes till dess

medlem och Andre Sekreterare. Vid inträdet i Akademien höll

han ett tal om Romerska, Grekiska och Ebreiska mynt.

Efter Wargentins död blef han år 1784 Akademiens förste

Sekreterare och Astronom, hvilken befattning han innehade

i 20 år, då en försvagad hälsa tvang honom att nedlägga

den. Detta skedde år 1803. Han hade då redigerat alla

de under denna tid utkomna Kalendrar och Almanackor,

anställt observationer och utgifvit en mängd afhandlingar.

Såsom ett prof af Regeringens aktning, erhöll han år 1814

Kansliråds-titel. Han afled i Stockholm den 11 Februari

1815.

129.

Mathias Calonius,

Sveriges störste jurist, var, lik så månge andre utmärkte män,

som gagnat och hedrat vårt land, en son af den provins,

som, ehuru redan för mer än 30 år sedan ryckt ifrån den

Skandinaviska statskroppen, likväl ännu är vid den lastad

med oupplösliga band af kära minnen och smärtfull

saknad och hvars förlust Sverige aldrig skall upphöra att

beklaga. Han var född den 27 Januari 1738 i Saarajärvi

socken i Tavastland, der fadren var Kyrkoherde. De

kunskaper och den skarpsinnighet han som yngling ådagalade,

väckte till den grad Åbo Akademis Kanzlers, Grefve Clas

Ekeblads uppmärksamhet, att han, emot dittills varande

bruk, tillät honom utan Præses och Respondens försvara

en disertation om Europas nya utseende vid

Reformationstiden, en afhandling, som gjorde icke litet uppseende, och

följande året, 1765, förskaffade honom Sekreterareplatsen i

den Ständernas kommission, som skulle undersöka

Kungsgårdarnas och schäferiernas tillstånd i Finland. År 1771

blef han Åbo Akademis Sekreterare och 1778 erhöll han

derstädes juridiska professionen. Hans anseende för lärdom

och djup forskning var så stort, att han år 1793 kallades

till ledamot i Högsta Domstolen, der han qvarblef till år

1800. Hans yttranden derstädes i många kinkiga frågor

utgöra en slags auktoritet för den Svenska lagskipningen

och skola länge studeras af jurister såsom en säker

vägledare vid dylika fall. Vid den ofvannämnda tiden återtog

han sin profession, som han innehade äfven då Finland

öfversvämmades af Ryssarne. Då Akademiska Konsistorium

i Åbo uppmanades att, lika med alla öfriga landets

embetsmän och auktoriteter, svärja Ryske Kejsaren trohetsed, var

det Calonius, som tillstyrkte sine embetsbröder, att afgifva

det värdiga och manliga svaret, att de ej kunde göra det,

så länge deras laglige monark icke löst dem från den

lydnadspligt, de voro honom skyldige, och att Kejsaren icke

vore belåten med undersåter, färdige att svärja ny

trohetsed på hvarje främmande eröfrares uppmaning. Långt ifrån

att detta svar skulle ådragit honom Ryska regeringens ovilja

och förföljelse, väckte det en förtjent aktning för den ädla

ståndaktighet som förestafvat det, och Calonius undfick

derpå flera bevis. Han erhöll nemligen år 1809, efter

fredsslutet, Ryska S:t Annæ-Orden och utsågs, att under titel

af Statsråd, vara Universitetets Prokurator, hvilken

befattning han innehade till år 1816, då han vid afskedet fick

titel af Verkligt Statsråd. Han afled den 13 September

1817, nära 80 år gammal. Hans skrifter, för det mästa

författade på Latin, utgåfvos i Stockholm år 1829.

130.

Carl Bernhard Wadström,

född den 19 April 1746 i Stockholm, der fadren var

Assessor i Svea Hof-Rätt, ägnade sig i ungdomen åt

bergsvetenskapen och kan anses såsom vapensmedsyrkets stiftare

i Sverige, emedan han år 1774 med verklig lifsfara och

stora svårigheter hit införskaffade från Sollingen ett antal

vapensmeder, hvilka bosatte sig i Eskilstuna. Han

studerade äfven med mycken framgång statsekonomien och var

i denna så högst nyttiga och så mycket försummade

kunskapsgren en af sin tids ypperste män. Statsekonomien är

egenteligen frihetens princip praktiskt använd och

menniskokärleken tillämpad på menniskolifvet, emedan hon yrkar

rättigheten att förvärfva de materiella behofven, och således

i sjelfva verket är grunden till all frihet. Genom dess

studerande fördes Wadström således ganska naturligt till

studerandet, af frihetens grundsatser i allmänhet, och

filantropien blef från denna tid hans yrke, om det är tillåtet att

gifva namnet »yrke» åt den ädlaste af alla sysselsättningar.

År 1783 utnämnd till Öfverdirektör för kontrollverket,

afsändes han, som äfven blifvit ledamot af

Kommerse-Kollegium, i sällskap med Öfverst-Löjtnant Arrhenius och den

bekante resanden, Professor Sparrman, på allmän bekostnad

till Senegal, för att undersöka hvarest nya kolonier med

fördel skulle kunna anläggas i Afrika. Derifrån

återkommen till England, öfvertalades han af flera ansedda

personer, att derstädes qvarstanna, hvilket han också gjorde,

ehuru förlängningen af hans permission hemma rönte något