LNCrawler

99. Page 101

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 101

Konung Gustaf III:s Samtida

- 131. Jonas Alströmer

- 132. Patrick Alströmer

- 133. Clas Alströmer

makeri, guldslageri, kattunstryckeri, Engelsk läderberedning

samt allt hvad som erfordras för dessa särskildta yrkens

behof och deras tillverkningars fulländande. En lerpipfabrik

anlades på rusthållet Nolhaga straxt utanför staden.

År 1761 sysselsattes vid de särskildta inrättningarna icke

mindre än 18,000 personer, och Svenska slöjdevaror

exporterades till ett värde af fem tunnor guld, hvaraf två

tredjedelar räknades för landets behållning, en räkning, hvaremot

kanhända en motkalkyl kunnat uppställas, men som likväl

ej förringar värdet af stiftarens nit och aktningsvärda

syften. Dessa egenskaper inskränkte sig icke endast till de

ofvannämnda industrigrenarna. Alströmer gjorde än mera.

Han sökte införa får-raser från Spanien, Eiderstadt och

Marocko, Angoriska getter, det första försök i detta fall i

Europa, potates-odling, ehuru den först efter Pomerska

krigets slut egentligen kom i gång i landet, allahanda

utländska färgväxter, och det var han, som bidrog till

Vetenskaps-Akademiens stiftelse, en omsorg, som lyckan äfven

belönade med en förjent utmärkelse, då han genom

lottkastning blef dess förste ledamot. Andra utmärkelser

fattades icke heller, han blef Kommersråd, Adelsman,

hvarvid han antog namnet: Alströmer, Nordstjerne-riddare, och

Ständerna beslöto år 1756 att låta uppsätta på Stockholms

börs hans bröstbild, ett beslut, som likväl ej kom till

verkställighet förr än år 1790. Denne om Sverige så högt

förtjente man var i sitt enskildta lif, till sitt lynne och

karakter, lika värd heder och vördnad som i det offentliga. Han

afled den 2 Juni 1761. Hans håg var ej rigtad på att

förvärfva egodelar, hvarföre han också åt sina barn

öfverlemnade blott en obetydlig förmögenhet; men han

öfverlemnade dem hvad mer var: sitt namn och sin anda, och

denna fortlefde hos dess fyra söner, hvaraf vi här

nedanföre skola meddela de tvänne förnämstas korta biografier.

132.

Patrick Alströmer,

den äldste af desse söner, föddes den 26 Febr. 1733, men

var, ehuru äldst, bestämd att öfverlefva alla de yngre.

Redan vid 21 års ålder erhöll han Direktörsbefattningen

öfver Alingsås’s manufakturi och måste kort derefter, i

anseende till fadrens tilltagande år och sjuklighet, sköta de

flesta af hans företag och sysslosättningar. Det var likväl

icke endast sin fader och sine bröder han skulle

öfverlefva; samma sorgliga öde var honom förvaradt i anseende till

hans faders skapelse: Alingsås stad och de Svenska slöjderna.

Genom de förändrade ekonomiska åsigter, som gjorde sig

gällande vid 1765 års riksdag, och den indragning af rörelsekapitalet

som der vidtogs, fingo flera af landets näringar,

och deribland särdeles slöjderna, ett slag, hvarifrån de icke

på många år förmådde hämta sig. Patrick Alströmer

sökte, så mycket han kunde, motverka denna åtgärds olyckliga

följder, men hans bemödanden, som syntes en tid

någorlunda krönta af framgången, voro likväl otillräckliga att

motstå det ännu hårdare slag, som förestod Alingsås. År

1779 förstördes nemligen staden af en fruktansvärd vådeld,

hvarvid nästan alla de Alströmska inrättningarna lades i

aska och staden återföll i den obetydlighet, hvarifrån

denna slägt sökt upplyfta henne. Ännu ett tredje missöde

förestod, då det ansenliga handelshus, hans yngre broder

inrättat och hvari Patrick deltagit, gick öfver ända. Några

spillror af deras förmögenhet bergades likväl. Han flyttade

till landet och ägnade sina återstående dagar åt välgörande

stiftelsers vård, vetenskaperna och konsterna, i hvilka han

var ej allenast kännare utan äfven idkare, särdeles af

musiken, till hvars allmännare spridande han sökte bidraga

genom stiftandet af Musikaliska Akademien, som egentligen

har honom att tacka för sin tillvarelse. Missödena

förminskade hvarken hans mod och sinneslugn eller den aktning

han åtnjöt. Han hade således efter hand blifvit

Kommersråd, Riddare af Wasa-Orden vid dennas stiftelse,

Direktör öfver Ostindiska Kompagniet och jemte sin yngre

broder upphöjd i Friherrligt stånd, hvarjemte han var ledamot

af Vetenskaps- och Vitterhets-Akademierna samt flera lärda

sällskap. Han afled den 23 Oktober 1804.

133.

Clas Alströmer,

den tredje af Jonas Alströmers söner, föddes den 9 Augusti

1736. Början af hans lefnad röjde en moralisk tröghet

och styfsinthet, som genom tidens och uppfostrans hand

förmildrades till karaktersfasthet och ihärdig flit, men var

det bedröfliga förebudet till den fysiska förslappning och

känslolöshet, som hemsökte kroppen under hans lefnads

sista år. Fadren hade emellan sine söner fördelat de

olika grenarna af hans verksamhet i mån af deras böjelser

och anlag, hvarvid på Clas’s lott föll landthushållningen

och schäferierna. Han röjde som ung mycken håg för

naturalhistorien, och Linné förklarade honom för sin förste

lärjunge. Andra sysselsättningar hindrade honom likväl från

att såsom yrke omfatta denna vetenskap, och han åtnöjde

sig i stället att gagna henne på ett icke mindre verksamt

sätt, genom sitt upplysta hägn, sitt frikostiga understöd för

dess idkare och sina samlingar af dess alster. Jonas

Alströmers bemödanden för den finulliga fårafvelns aklimati-