Page 13

- Andra scenen

SOMMERBERG

. Jag såg aldrig löjtnanten!

MINA

. Såg herrn aldrig löjtnanten, fastän han

var gift med frun! Hur i alla mina dar kom det

sig till?

SOMMERBERG

orolig

). Å, det är något eget med

mig. Jag har den åkomman, att jag inte alls tål

löjtnanter, liksom det finns folk som inte tål kattor.

— När det är en löjtnant i samma rum som jag,

så riktigt kryper det i kroppen på mig!

MINA

. Det var då eget! (

Förtjust

.) Och dom

som ä' så söta!

SOMMERBERG

. Ja, smaken är så olika, lilla

fröken.

MINA

. Men nu är det ju i alla fall snart tre

är sedan löjtnanten dog, och herrn har inte hälsat

på frun sedan dess heller?

SOMMERBERG

. En änka skall väl ha lof att vara

ostörd med sin sorg! — Går frun svartklädd än?

MINA

. Sorgklädd menar väl herrn? Nej, det

har vi lagt bort för länge sen. — Svart klär inte

alls frun.

SOMMERBERG

för sig

). Jag undrar, om hon är

lika söt, som då jag såg henne sist?

MINA

snäsigt

). Är det frun herrn menar? —

Nej, frun är verkligen inte alls »söt».

SOMMERBERG

. Nå, vacker då, fin och vacker?

MINA

. Smaken är så olika, som herrn sa, nyss.

— Frun är inte alls i min stil.

SOMMERBERG

. Hvad har då mam... fröken att

anmärka på frun — om jag får lof att fråga?