Page 20

- Sjätte scenen

SOMMERBERG

. Det kan jag så väl föreställa

mig!

FRU FRANCKE

gladt

). Men nu ska vi inte tala

mera om allt det där sorgliga. Det gäller att ta

reda på det ögonblick som är, och hvad mig angår,

så räcker dagen sannerligen aldrig till allt, som

man skall ha uträttadt.

SOMMERBERG

. I alla fall var ju din man din

första kärlek, lilla Tea?

FRU FRANCKE

. Ack ja! Det var han visst!

Men just därför kan farbror vara tämligen säker

på, att det inte blir min sista.

SOMMERBERG

glad

). Verkligen! — Du skulle

ännu kunna tänka på — —

FRU FRANCKE

. Här i Stockholm har man

öfverhufvud inte mycken tid till att tänka — — men

hvem vet? — Det händer ju stundom de allra

märkvärdigaste ting.

SOMMERBERG

gladare

). Ja, det är så sant! Det

kan ibland hända de allra märkvärdigaste ting! —

Ack, lilla Tea, hvad det är roligt att se dig igen!

FRU FRANCKE

. Det kunde då ha skett för länge

sedan. — Jag tycker allt, att det var bra ovänligt

af farbror att inte hälsa på oss under alla dessa

många år.

SOMMERBERG

förlägen

). Ja, vet Tea, jag är aldrig

uppe i Stockholm. Jag känner mig som fastväxt

därnere på mitt gamla Asperyd.

FRU FRANCKE

som satt sig att brodera

). Så kunde

farbror ha bjudit oss någon gång ner för att hälsa

på sig. — Så gamla vänner, som vi varit, så var

det verkligen underligt att inte alls låtsas om oss.