Page 21

- Sjätte scenen

SOMMERBERG

. Hm! — Men lilla Tea vet ju,

att jag inte alls kände Teas man. Då Teas

föräldrar sålde gården och flyttade till Södertelje, så

kom ni ju alla in i så många nya förhållanden,

och jag tänkte verkligen inte alls, att Tea brydde

sig det minsta om mig mera. — Det är nu en

gång så. — Lifvet skiljer en ifrån hvarann!

FRU FRANCKE

. Men det kan också föra en ihop

igen. Det beror dock ytterst på en själf.

SOMMERBERG

. Du har nog rätt! — Om man

bara alltid kunde tro litet mera på sig själf!

FRU FRANCKE

. Å, hvad det angår, så håller jag

ofantligt styft på mig själf!

SOMMERBERG

. Det gör du så rätt i, lilla Tea!

Det är verkligen också något rart och sött att

hålla på!

FRU FRANCKE

. I alla fall var det en bra lycklig

tid på det kära gamla Skofta! — Men jag vill aldrig

dit igen —

aldrig!

— Det har ju kommit i

händerna på ett aktiebolag, och då vet man, hur där

fares fram. — Jag undrar just hur min stora

granskog ser ut nu för tiden?

SOMMERBERG

. Rasibus, lilla Tea — icke ett strå

kvar.

FRU FRANCKE

. Är det verkligen möjligt! Men

min vackra björkhage där stod så full af rosor och

smultron vid midsommar, och jag trodde alltid, att

jag där en gång skulle finna en förtrollad prins.

SOMMERBERG

. Där skulle lilla Tea nu bara finna

de allra präktigaste brädstaplar och på sin höjd

sågverksdirektör Ohlson.