Page 29

- Sjunde scenen

sommerberg (instämmer från soffan, och båda sjunga).

Och jag vore vännen din,

och du allerkärasten min,

du---

fröken witt (som högljudt bläddrat i en tidning,

i hvilken hon läser med lornjett, utropar). Nej, nu går

då skammen på torra landet!

fru francke (afbryter tvärt. Sommerberg rycker till

på soffan).

fru francke. Hvad i all världen är det fråga om?

fröken witt. Du kan tänka dig, att man vill

neka svensk kvinna professorstitel. Se här, några

dumma, föråldrade stadgar säger —

fru francke (störtar till tidningen. De läsa båda

sakta mumlande).

fröken witt. Är det inte upprörande!

fru francke. Det där kräfver opposition! Vi

förena oss om en adress, underskrifven med flera

tusen namn!

fröken witt. Tror du vi kan få ihop så

många?

fru francke. Det fordras litet energi, litet

viljekraft därtill. — Jag är färdig till hvad som

helst!

sommerberg. Också till att sjunga ännu en

vers för mig?

fru francke. Ja visst, farbror lilla! Men jag

känner mig sannerligen helt upprörd. (Sätter sig

vid pianot och börjar spela finska rytteriets marsch.)

sommerberg (ängslig). Nej, så där var det visst

inte, lilla Tea, inte så starkt! Inte så starkt!