Page 34

- Tionde scenen

Tionde scenen.

<tab><tab>

KONSULN och FRÖKEN WITT.

konsuln.

Hvad det var snällt af dig, Julia, att

komma och varsko mig i telefonen. Det är ju en

evighet sedan vi såg hvarann!

fröken witt

. Jag trodde verkligen, att du

inte alls ville träffa mig mera! Jag telefonerade

i onsdags till kontoret, att jag skulle komma till

Tea, som i går klockan sju.

konsuln

. Du sade ju, att du

inte

kunde

komma!

julia

. Snälla du! Jag upprepade visst fyra

gånger: »i eftermiddag klockan sju!»

konsuln

. . . . kan jag

inte

komma till Tea.

julia

. Jag må väl veta, hvad jag själf har

sagt!

konsuln

. Ja, jag vet bara hvad

telefonen

har

sagt, och jag gick ut och åt middag med

häradshöfdingen i pur förtviflan.

julia

. Medan jag satt och väntade hos Tea!

konsuln

. Men nu är du här, och nu skall vi

inte gräma oss öfver missförståndet. — Jo, hör du,

Julia! Eftersom du själf bad mig komma hem så

fort jag kunde, så har du väl något särskildt att

meddela mig?

fröken witt

. Inte det allra minsta!

konsuln

. Måhända det allra största då?

fröken witt

. Du är verkligen något för kvick.