Page 38

- Tionde scenen

jag är lycklig. — Och du, Oscar? — Du tycker

också litet om mig?

konsuln. Nej, inte litet, jag älskar dig till

fånighet!

fröken witt. Oscar, så du säger!

konsuln. Och hvad säger du?

fröken witt (ömt). Dito, dito! (Omfamning.)

konsuln (högtidligt). Min älskling, jag ville

blott säga dig ett enda ord, som jag hoppas du aldrig

skall glömma. (Konstpaus.) Jo, ser du Julia! (Det

ringer starkt i telefonen.)

(Konsuln och Julia skynda arm i arm mot telefonen.)

konsuln (tager luren). Hallå! — Är det fru

Witt. (Lyssnar.) Jo, Julia är här! — Jag skall

be henne svara själf. (Ger luren ål Julia.)

fröken witt (i telefonen). Hallå! — Ja! — Är

det mamma? (Lyssnar.) Jo, jag är här hos Tea,

och jag ämnar stanna kvar till middagen, så ni

ska inte vänta på mig. (Paus.) Ja, men söta

mamma, just i dag ville jag så gräsligt gärna--

konsuln (afbrytande). Låt mig få säga ett ord.

(Tager luren från Julia.) Hallå! — Jo, det är konsul

Egert! Goda, snälla fru Witt, jag ber på det allra

ödmjukaste, att Julia får stanna kvar till

middagen. (Lyssnar.) Jo, det är det! (Till Julia.) —

Mamma frågar, om det är någon särskild anledning?

fröken witt. Låt mig! — (Vill taga luren.)

konsuln (i telefonen). Julia vill själf omtala det!

(En kyss. Ger telefonen åt Julia.)

.fröken witt (i telefonen). Hallå! — Jo, älskade

mamma! Jag har just nu förlofvat mig med Oscar.