Page 40

- Tionde scenen

- Elfte scenen

konsuln (tar sig för pannan). Nej — nej! —

Det vet jag inte alls. Det har jag alldeles glömt

bort.

fröken witt. Nå, det kan ju göra detsamma.

konsuln. Ja, alldeles, älskade Julia! (Stor

omfamning.)

konsuln (betraktar henne). Enfin seuls! — Nu

skall intet kunna störa vår lycka!

(Det ringer samtidigt i kontorets telefon, i rikstelefon

och på tamburklockan. Konsuln och Julia skynda dansande

till telefonen i konsulns rum. Medan han talar där i

telefonen, grälar Mina samtidigt i tamburens telefon.)

konsuln(i sin telefon). Hallå. — Hallå! — Jo,

det är konsuln själf. (Kysser Julia. Lyssnar.) Låt

skicka hit brefven med detsamma, jag kommer

inte på kontoret förr än i morgon.

mina (samtidigt i tamburen). Nej, frun kan inte

ta emot i kväll! Jag har ju sagt en gång förut,

att frun kan träffas i morgon klockan elfva.

(Ringer argsint af och öppnar tamburdörren för

brukspatron Sommerberg.)

Elfte scenen.

KONSULN

och

JULIA

(vid konsulns telefon).

<tab><tab>

MINA. SOMMERBERG.

sommerberg

ännu i tamburen

). Jag kommer väl

inte för tidigt?

mina

. För hvad?

sommerberg

. För middagen?